Söndagskommentar #1

Deeped benar ut mycket kring gamla och nya strukturer i det jag tjatigt kallar den "digitala samhällsomvälvningen". I det här fallet handlar det om gammelpolitiker vs ny politisk kultur (Piratpartiet). Många av mina egna tankar kläs i ord i bloggposten. Inte minst känslan av att INTE vilja knyta sig till ett parti.

Jag är övertygad om att det nya digitala samhället fundamentalt kommer utmana alla gamla strukturer, förr eller senare. Vi ser det redan högre eller lägre grad i politiken, i ekonomin, i akademin och i religionen (?).


Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Digital samhällsomvälvning, Politik, Samhälle, Ekonomi, Akademi, Religion

Min presentation från Digitala staten-seminariet

Bäddar in min presentation och bambuserklippet från gårdagen nedan. Kom gärna med feedback.






Gå med i nätverket Digitala staten

Läs även andra bloggares åsikter om Digitala staten, Internet, Internetworld, Hyper Island, Magnus Kolsjö, Richard Gatarski, Magnus Höij, Politik, Samhälle, Digitalt, Webb,

Spännande seminarium hostat av Internetworld

Idag deltog jag som initiativtagare till nätverket Digitala staten vid IW:s fokusseminarium "Bättre webbtjänster i offentlig sektor". Kika på axplocket ur innehållet nedan och tveka inte att gå med i nätverket om du vill vara med och diskutera hur offentlig sektor skall förhålla sig till den digitala samhällsomvälvningen. Oavsett du är offentligt anställd eller inte.

Bildmingel från seminariet











Läs även andra bloggares åsikter om Digitala staten, Internet, Internetworld, Hyper Island, Magnus Kolsjö, Richard Gatarski, Magnus Höij, Politik, Samhälle, Digitalt, Webb,

Digital tidsplan

Om man tänker sig att vi befinner oss i inledningen av en total digital samhällsomvälvning, vilket är mer än troligt, så vore det det trevligt med en tidsplan att luta sig mot. Det är bekant för de flesta att tidsplaner ofta har en preliminär karaktär hela vägen igenom en process och det gäller även denna tidsplan.

Jag har i olika sammanhang deltagit i diskussioner och blivit ombedd att tala om digital marknadsföring och utveckling, sociala medier och offentlig sektor. Ur dessa diskussioner och möten tycker jag mig se en trolig och väldigt basic utveckling de kommande tio åren.

Men vi börjar i det glada 90-talet.

1995-2000 Boom & Crash
Mycket har sagts om IT-bubblan. Vi kan kort konstatera att förväntningarna blev högre än leverans och det hela blev ohållbart.

2000-2010 Early adopters – Mainstream
Förenklat: i spåren efter bubblan finns det en hel del förtroende att reparera, missmod att komma över och felaktiga föreställningar om "Internet som dagslända" att förkasta. Tiden präglas av de som utvecklar, de som är tidiga att testa/använda och de som följer efter. De sista åren av årtiondet visar bestämt att Internet/Digitalt är framtidens marknad med stort "M".

2010-2015 Companies exploits the rising market
Marknaden kommer fortsätta att växa och utvecklas. Och visst fanns det företag och branscher som förstod dess värde innan 2010 men det är nu det börjar på allvar. Trots en global kris så visar många undersökningar på ökade satsningar på digital marknadsföring och det är lätt att tänka sig att det kommer befästas när vi kommer ur krisen. Jag tror att de kommande fem åren blir en period där många branscher, stora och små företag, på allvar provar på och befäster sin närvaro/interaktion digitalt. Det blir legitimt när till synes nya affärsmodeller blir konventionella.

2015-2020 Governments catches on to citizen demands
Nu är det fler 90-talister i arbetslivet än 40-talister och 50-talisterna börjar checka ut. Kunskapsresan har pågått ett tag inom offentlig sektor samtidigt som den kommersiella världen anammat digitalt på allvar. Nu förväntar sig medborgare och andra servicetagare i allt högre grad att offentlig sektor finns med på spelplanen och dessutom spelar rätt spel. Utmaningen för offentlig sektor blir att inte stå handfallna den dagen utan att ha medvetandegjort, aktualiserat och diskuterat hur man ska förhålla sig till samhällsomvälvningen. Mycket kan gå fel om man måste arbeta alltför snabbt för att komma ikapp.

Tidsplanen och tankarna ovan är en del av en presentation jag producerat för diskussion kring digital utveckling och offentlig sektor. Är du intresserad av att diskutera just detta så är du välkommen till Ning-nätverket Digitala staten.


Läs även andra bloggares åsikter om Digital Revolution, Kommunikation, Digitala staten, Utveckling, Politik, Digitalt, Sociala Medier, Internet,

DIKs chefsutbildning

Karin Åström, DIK-ordförande skriver om den fackliga chefsutbildningen på DIK-bloggen. I nuläget riktar sig utbildningen mot arkivarier, bibliotikarier och museiarbetare. Karin skriver om det stora chefsbehov (eller hål?) som 40-talisterna kommer lämna efter sig. Detta gäller säkerligen även informations- och kommunikationssektorn.

Jag mejlade i höstas med Sara Andersson, informatör på DIK, om mitt önskemål att DIK ska dra en chefsutbildning för oss informatörer. Det var fler som inkommit med samma önskemål och detta skulle diskuteras vidare på kansliet.

Karin Åström kommer till Växjö universitet i februari och jag hoppas på möjligheten att diskutera detta och min hjärtefråga informatörens yrkesroll idag. Och då kanske främst den statlige/-a, fast det berör nog informatörer i alla segment.

Vi måste medvetandegöra förändrade, både yttre och inre, förutsättningar för utövandet av yrket. Vi måste klargöra syftet med vår yrkesroll i den organisation vi arbetar i och stadfästa resultatet både internt och externt. Idag är man ena stunden en lallande fåne som förväntas spotta ur sig trycksaker utan klart syfte och något senare är man marknadsförare som snackar varumärken som en annan reklamare. "Jag ä' int' bitter...", tvärtom, kommer vi fram till att informatören av idag är en marknadsförare som även kan prata samhällsinformation, en strateg med operativa färdigheter så inte mig emot. Bara det lyfts fram ur blurret som är yrkesrollen och informationsavdelningen vilka springer ikapp med en verksamhet och omvärld som förändras snabbare än vi hinner stolpa upp en strategi eller omdefiniera vilka vi är. De kollegor jag ser varje arbetsdag är multitalanger som bollar stort och smått - en jättepotential som aldrig når halvvägs eftersom vi inte ger oss själva legitimitet med en hyfsat aktuell självbild.

Informatör? Känner du igen dig?

DIK - kan ni hjälpa till med det här?

Jag tänker dra iväg en motion till kongressen i höst med hopp om att lyfta upp informatören på agendan.

Och chefsutbildning - ja tack.

Nedläggning är bästa försvar?

Jag är ingen militär expert. Är det inte är bättre att inte ha ett försvar alls istället för att sakta dissekera det som finns?

Just nu läser jag Herman Lindqvists bokserie "Historien om Sverige" och befinner mig vid sekelskiftet 16-1700-talet. Karl den XII skördar frukterna av pappa Karl den XI:s indelningsverk. Danskarna har fått backa och be om fred, Narva står på tur. Det var andra tider. Då kunde vi mobilisera 80 000 friska gossar och kriga med Ryssland, Polen och Danmark samtidigt. Angående mobiliseringen när Sverige blir överfallna av sina tre grannländer skriver Herman något i stil med "Sveriges beredskap var verkligen god" (passning till Per Albin) och det var den verkligen. Sedan dess har Sverige legat i otakt med krigsutbrott men som nation undsluppit oskadd om än inte oantastad.

Politiskt har jag ingen klar ståndpunkt när det gäller försvaret. Någonstans vill jag att Sverige ska ha en stabil militär apparat som kan inge en känsla av trygghet oavsett den är reell eller inte. Samtidigt känns det ofta som att det kunde kvitta - speciellt om man inte satsar på ett långsiktigt koncept. Jag antar att jag säger: antingen så ska vi ha ett meningsfullt uppbyggt försvar med rätt resurser för rätt uppgifter eller så lägger vi ner.

Sen får experterna bestämma vad rätt uppgifter och rätt resurser är.


Artiklar/inlägg om Sveriges "nya försvar":

• Aftonbladet
• DN
• SVD
• Newsmill
• SMP.se

Läs även andra bloggares åsikter om Försvaret, Nedskärningar, Samhälle, Politik, Sverige,

Utbildningssverige och konjunkturen

Tillbaka från semestern tar jag ett par djupa andetag och sonderar mejlbox, projektlista och annat spännande. Efteranmälningarna rullar på vilket är bra - det visar att vi gör ett bra jobb ad-hoc.

Idag är det nämligen på det viset att man kan vänta med att söka utbildning för de flesta lärosäten står med öppna dörrar större delen av läsåret. Det känns inte värdigt men måste tas för en värdemätare. Vi måste kunna vara attraktiva även under högkonjunktur.

Jag tycker att det är bra med fingervisningar om nationella ambitioner för utbildningssverige. Att vi inte ska ha flest universitet utan få riktigt bra. Att vi ska ha internationellt konkurrenskraftig forskning på dessa universitet och en j-vligt bra grundutbilding på våra högskolor. Det är bra att vi går mot tydliga riktlinjer. Det är också typiskt svenskt att vi gör det när pendeln redan svängt precis som vi senaste 300 åren rustat för krig när man blåser "faran över".

Jag vill arbeta i en proaktiv och företagsam organisation med uppdragsgivare som ger tydliga besked. Utbildningssverige kan bli ett flaggskepp igen.


Andra bloggar om: Utbildning, Konjunktur, Politik, Samhälle, Universitet, , Högskola, , HSV,

Utvecklas eller stagnera?

Det här är en reflektion kring nyheten att A-kassorna varslar om höjda avgifter till hösten. Jag vill knyta ihop detta med fackens höjda avgifter och agerande under den gångna perioden. Min ambition är även att knorra till inlägget med en brasklapp om ett signalsystem som det inte krävs en examen för att uppfatta.

När jag hörde om Alliansens linje angående fackens avgifter och slopade statliga subventioner så kändes det kluvet. Å ena sidan kändes det skrämmande å andra sidan kändes det helt rätt. Vaddå helt rätt, kanske du undrar? Jo, det slog mig att det här är en ypperlig chans för facken att ta ansvar för sin roll i samhället och gentemot medlemmarna. Att istället för att enbart kriga för en position man tillskansat sig - utvecklas och hitta tillbaka till kärnverksamheten. Jag är helt övertygad om att svenska fackförbund idag arbetar med en massa spännande projekt och sidospår som är rätt offside. Om man rannsakade sina verksamheter och strukturerade om dem så att man gör "rätt" saker på "rätt" sätt så finns det garanterat en formula där medlemsavgiften kunde sänkas för egen maskin. Vilken respekt skulle inte det ge hos medlemmarna? Vilka signaler sänder det till medlemmarna att man inte gör det? Vill medlemmarna betala för fackets lobbyistvecka i Almedalen, är det för medlemmarnas bästa som miljontals kronor läggs på marknadsföring och är det medlemmarnas intresse man försvarar på konferensresan till Helsingfors? Vad är fackens reella uppgift? Gör man rätt saker till rätt pris för medlemmarna? Vad skickar man för signaler?

A-kassefrågan är på väg åt ett liknande håll. Vad sänder följande resonemang för signal (?):

"Vi har tappat 5000 medlemmar. Därför måste vi höja avgiften för de som är kvar."

Jag inser att jag kan bli retoriskt slaktad av de som är mer insatta i sakfrågan eller i de som har koll på hur A-kasseekonomin faktiskt fungerar. Men frågeställnigen är legitim: Vad skickar man för signaler när man inte ser över sin verksamhet utan bara klagar samtidigt som man höjer medlemsavgifterna?

Vi står inför samma dilemma i universitets- och högskolevärlden. Söktrycket är lågt och ekonomin är tajt. Vår ekonomi baserar sig på sätt och vis också på "medlemsavgifter" fast under andra postnamn. Vi måste också (i mina ögon), se till att vi gör rätt saker till rätt pris så att vi når ett resultat som är tillfredsställande samtidigt som det skickar en tydlig och stark signal till våra anställda, våra medlemmar samt vårt omgivande samhälle.

Det är under perioder av snålblåst som man får (möjligheter att) visa karaktär.


Relaterat:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet

Andra bloggar om: Med, Kommunikation, lemmar, Politik, Rannsaka, Samhälle, Universitet, åtti-tjugo, PR, , signalsystem,

Argument om högre utbildning och kvalitet

SVT:s Argument skrapade igår kväll vidare på ytan angående utbildning och kvalitet. Jag missade halva programmet och tackar nu webben för att jag kan kika på "reprisen" på arbetstid.

Diskussionen rör sig kring forskningsmedel, utbildningsutbud, rankning och HSV:s rapport om att var tionde utbildning inte håller måttet.

Inslaget når du genom bildlänken nedan:

Andra bloggar om: SVT, Argument, Utbildning, Politik, Lars Leijonborg, HSV

Järtecken i utbildningsskyn

Jag har tidigare efterlyst tydligare signaler för hur högre lärosäten ska förhålla sig till sin splittrade roll som myndighetsutövare och utbildningsförsäljare. I ena änden skall man borga för det statliga trygga och i den andra marknadsföra, nischa sig och konkurrera med andra utbildningsanordnare. Risken för att man springer på alla bollar, dränerar resurserna och tappar i kvalitet är stor - därför krävs en tydlig spelplan och tydliga resultatkrav.

I en debattartikel i DN uttrycker bl a Sigbrit Franke, apropå att var tionde utbildning inte håller måttet, att resursfördelningen skulle kunna användas som incitament för att få lärosätena att satsa annorlunda på utbildningar och utbildningsutbud.

"Men vi menar att en del av resurserna, kanske 5-10 procent, bör fördelas utifrån bedömningar av utbildningarnas kvalitet."

Senare under gårdagen hörde jag Lars Leijonborg på radion uttrycka optimism kring dessa tankar. Dock skall regeringen först invänta en utredning som görs i frågan.

Tecknen finns där! Det kommer att komma allt tydligare krav på profilering, effektivisering, resultat och kvalitet. Myndigheten kommer att bli tvungen att vara mer kundorienterad utan att förlora den akademiska friheten. Den senare kommer dock att få se sig ifrågasatt i sin nuvarande form, ty frihet, om än akademisk, är ingenting om den inte är föremål för strid, utövar självkritik och evolverar.

Andra bloggar om: Utbildning, Samhälle, Politik, HSV, Sigbrit Franke, Lars Leijonborg, Akademisk frihet

Svenska klusterbomber är säkra

Försvarsminister Mikael Odenberg fastslog igår att den svenska klusterbomben "Bombkapsel 90" inte är farlig för civila.

" Det är en typ av klustervapen med hög tillförlitlighet som inte lämnar den här typen av blindgångare omkring sig som just riskerar att skada oskyldiga, civila människor."
- Mikael Odenberg till SR Ekot

Nu rapporterar bland andra Sveriges Radio Ekot och DN om att det här uttalandet möter stark kritik från den internationella organisationen CMC (Cluster Munition Coalition) som arbetar för ett totalförbud av klustervapen. Diskussionen kring klusterbomber och de humanitära problem som följer i bomernas spår har pågått under en längre tid. För ett år sedan rönte bombkapsel 90 en del uppmärksahet i SvD.

Nu får Odenberg oväntat stöd av klusterbombsexperten George W Lindeman som menar att svenska klusterbomber är noga testade på civila och att ingen blivit skadad.
- Den hära bomben är som en ankmamma som tar hand om sina små ankbarn hela vägen mot målet. Dessutom har vi tillsammans med USA:s socialstyrelse bestämt att alla civila som dör i krig är stridande terrorister - alltså finns inte problemet med civila dödsoffer mer, konstaterar G.W. Lindeman.

Det återstår således att se hur Sveriges regering ställer sig till den egna klusterbomben, eller ankmamman. Är den farlig för civila eller inte?

Andra bloggar om: Satir, Samhälle, Politik, PR, Krigföring, Klusterbomb, Bombkapsel 90, Lindeman

Nyanserat när republikanerna debatterade sinsemellan

Det är som att lyssna till dåligt karaktärsskådespelande, när jag puttrar fram i den småländska naturen, på väg till jobbet. Valrörelsen i USA har börjat rekordtidigt och det är republikanerna som dragit först i denna utdragna eldstrid á la Wilda Western. Jag ler för mig själv när jag, för mitt inre, ser karikatyrerna som försöker synka med ljudet från radion.

– Det handlar om mer än Usama bin Ladin, men han ska få betala, han ska dö, menade Mitt Romney.

– Vi ska ställa honom inför rätta och jag ska följa honom till helvetets portar, tyckte senator McCain.

Efter denna första interna uppgörelse är nu högerns "posse" redo att sitta upp och rida på jakt efter de demokratiska kopojkarna. Ol' Mayor Guiliani rider i spetsen med sin Winchester osäkrad över låren. Bössan är för övrigt inhandlad i Warrenton, Viriginia i total samstämmighet med grundlagen.

– Friheten har sitt pris, både jämlikhet, broderskap och...ja en viss frihet måste också offras "for the cause", tänker Mr. X när han ser sitt sammansatta posse rida bort i solnedgången.


Andra bloggar om: Media, Politik, Samhälle, Satir, Republikaner, USA

CSN lägger ribban

Idag rapporteras det bl a i DN om att CSN sänker kraven på studieresultat på vissa utbildningar för att studenten ska få sitt CSN-stöd. Målet är helt enkelt att alla utbildningar ska ha samma krav på resultat. Ur ren rättvisesynpunkt är det mer än rimligt att man ställer samma krav på studenter som läser akademiska utbildningar.

Magnus Forss, presschef på CSN, ser en liten risk med att sänka kraven på utbildningar där statistiken visar att studenterna är högpresterande. Risken skulle vara att det signalerar att det är OK att ta det lite lugnare men man tror inte att det kommer uppfattas på det viset.

Kopplar man ihop CSN:s sänkta (eller numera enhetliga) resultatkrav med HSV:s rapport om att studenter tycker att heltidsstudier är en deltidssyssla, adderar detta med svikande söktryck och ökande marknadsföringsbudget samt AMV:s kritik mot den allt mer kommersiella bilden av högre utbildning, vad får vi då? Jag tycker man kan ana oklara riktlinjer, sjunkande anseende och desperation.

Därför efterlyser jag, från högsta ort, tydliga riktlinjer och förutsättningar för högre utbildning, med tydligare krav på resultat och anpassat uppdrag. Det är av nöden tvunget och inte en dag för tidigt.


Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Utbildning, Arbetsliv, CSN, HSV, AMV

Heltidsstudier på halvfart?

Högskoleverket presenterar idag rapporten Studentspegeln 2007 som bygger på en större studentundersökning. Resulatet visar på att studenter tycker att kraven är såpass låga att man kan t ex arbeta deltid i allt större utsträckning. Nästan 40 procent av studenterna som är registrerade för heltidsstudier tycker inte att det motsvarar en heltidssysselsättning.

Samtidigt som många studenter anser att kraven i utbildningen är för låga, ger en stor majoritet, hela 90 procent, ändå sin utbildning ett mycket gott betyg.

En student som intervjuades av Ekot i morse menar att då studiebidraget och lånet ligger på en låg nivå så är det rimligt att kraven inte är högre.

Det ger ingen bra bild av svensk högre utbildning. Då ökar marknadsföringsbudgeten eftersom opinionen och söktryckspendeln fortsätter bortåt. Kommersialisering kräver dock att man har en vara som till viss del säljer sig själv. Utbildningskvalitet och kvantitet kanske går hand i hand?


Andra bloggar om: Politik, Samhälle, Utbildning

Chomsky löser Irankonflikten på Aftonbladet.se

Även om Noam Chomsky kan bli rätt träig att lyssna på eller läsa så är han alltid intressant. Idag dissikerar och Chomskyfierar han Bushadministrationens utrikespolitik, och då i synnerhet mellanösternpolitiken, på Aftonbladet.se.

Noam Chomsky kommer enligt uppgift, till minne av Carl von Linné, under årets Linnéfirande att promoveras till hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Andra bloggar om: Media, Politik, Samhälle, Noam Chomsky

Arbetsmarknadsverket kritiserar universitet och högskolor

Snart är det dags att söka till högre utbildning mensom tidigare nämnts här så är konkurrensen mellan lärosätena hård. Resultaten av konkurrensen gillas inte av alla. I ett nyligen startat projekt siktar AMV på att ge presumtiva studenter "objektiv" information om Sveriges utbildningsutbud. Detta görs bl a genom en hemsida och en telefonsupport för osäkra väljare.

I morgonens Gomorron Sverige berättar projektledare Sara Damber om projektet "Avstamp" och hur AMV ser på svenska lärosätens sätt att marknadsföra sig.

"Det är väldigt hård marknadsföring från skolornas sida, med fina broschyrer och kataloger. Men det är inte sådant som skall fungera som beslutsunderlag, beslutsunderlaget måste vara de egna framtidsutsikterna"

Själv tycker jag att frågan är högst relevant. Ska högre lärosäten ses som kommersiella, resultatinriktade organisationer eller inte? Det finns stora motsägelser i frågan eftersom t ex ett universitet är en statlig myndighet. Samtidigt pressas dessa myndigheter för att existensberättiga sig själva ekonomiskt. Symptomen av resultaten ser vi här - ett statligt verk som kritiserar, kanske med all rätt, ett helt skrå av statliga myndigheter.

Vilken väg är det som gäller i framtiden? I potten ligger människors liv och framtidsutsikter. Vågar vi stå utan tydligt vägval då?


Andra bloggar om: Arbetsliv, Kommunikation, Politik, Samhälle, Utbildning

Obama bojkottar Fox

Reflektioner kring en artikel i Dagens Nyheter

Efter påstått grovt felaktiga påståenden från Fox angående Obamas bakgrund så vägrar nu presidentkandidaten att ställa upp i en av Fox arrangerad kandidatdebatt till hösten. Obama är inte ensam demokrat att bojkotta Fox. Redan tidigare har John Edwards från North Dakota, en av de demokratiska kandidaterna, gått samma väg.

Edwards talesman säger:

- Det är helt onödigt att demokrater ger Fox en plattform för att gynna högeråsikter under sken av att vara objektiv.

Nyheteschefen på Fox, Roger Ailes, kommenterar bojkotten:

- Varje kandidat till ett högt ämbete som tror att han kan bojkotta ett nyhetsmedium gör ett misstag i fråga om journalistik.

I samma andetag skämtar Ailes, enligt DN, om:

"...att (Barack) Obama låter likadant som Osama (Usama bin Ladin) och frågade sig om inte Bush kan gripa Obama inom ramen för kriget mot terror.".

Fox är, enligt mig, ett journalistiskt skämt. En kanal för otvivelaktigt ensidigt propagandistiskt gottande, långt över gränsen för det uppenbara. I ett och samma andetag bekräftar Roger Ailes detta. Den fundamentalistiska journalistik som genomsyrar Fox ("Fair and balanced") news är det största hotet mot allt det man själva säger sig stå för; frihet, demokrati och rättvisa.

Krig till påskägget?

I dagarna har bloggosfären bubblat av rykten om, ett av USA organiserat, förestående anfall mot Iran. Detta skulle ske på långfredagen den 6 april enligt uppgift. Det känns mindre troligt att det blir på den rödaste dagen på året men att det finns med på Bush Jr:s "to-do-list" borde inte förvåna någon.

Jag utser härmed USA:s president George Bush d y till årets påskägg.

Lärosäten kostar - vägen till pole position

Statliga lärosäten för högre utbildning har fått smak för marknadsföring. Eller snarare har statens påbud att högre utbildning skall konkurrera med högre utbildning skapat en marknad i marknaden. SR:s Ekot kör idag ett inslag om att högskolors reklam kostar allt mer.

"Man kom fram till att under 2005 så köptes annonsplatser för ett värde 46 miljoner, en siffra som steg till 73 miljoner förra året. Då är exempelvis webbannonser och informationsmässor inte inräknade."

Sjuttiotre miljoner riksdaler, plus de oredovisade utgifterna för mässor och webb, låter kanske inte så farligt i jämförelse med kommersiella utbildningsföretags marknadsföringsbudgetar. Värt att notera är dock den 37-procentiga ökningen mellan 2005 och 2006. Det torde vara ett tydligt tecken på att konkurrensen mellan lärosätena har hårdnat och troligtvis kommer vi att se ytterligare kostnadsökningar av det här slaget. Ett svagt söktryck tillsammans med tunga åsikter och signaler om rationalisering, kvalitetshöjning och uppstramning inom svensk högre utbildning kommer sannolikt ytterligare att pressa upp nivån.

Exempel på "tunga" åsikter hämtas från Sigbritt Franke, universitetskansler på HSV och där framför allt punkt tre.

Regeringens, på danskt manér, instiftande av ett globaliseringsråd skickar signaler om en framtida decimering av antalet lärosäten i form av fusioner. Också det en anledning för lärosätena att kapa åt sig så många "marknadsandelar" som möjligt för att ha ett bra läge inför en eventuell fusion.

Det rör sig i utbildningssverige och även om vägen ännu ligger dold så tjänar man troligtvis på att synas i största möjliga mån. Så länge vägen och målet är skymt kommer det att gå mer och mer skattepengar till att lärosäten med snarlika utbildningar, inför en eventuellt klarare framtid, skall konkurrera om utgångsläget.

Andra bloggar om:

Fastighetsägarna Sveriges vd Per-Åke Eriksson "slår tillbaka"

Kvällstidningsvokabuläret i rubriken till trots lämnar nu Fastighetsägarna Sveriges vd en utmanande kommentar till Ali Ahmed och Mats Hammarstedts debattinlägg i DN den 18 mars.

Per-Åke Eriksson kritiserar bl a metoden och tillvägagångssättet i studien:

"De lägenheter som annonseras på Blocket är vanligen lägenheter som en hyresgäst själv hyr ut i andra hand - troligen utan att ha fått hyresvärdens tillstånd. Det är möjligt att det går att dra någon slutsats om dessa personer. Men de två nationalekonomerna har definitivt ingen grund för sina svepande och grova anklagelser mot alla seriösa privata och kommunala hyresvärdar. Diskrimineringsfrågan är så viktig att den förtjänar en betydligt mer seriös debatt."

Det ser ut som det finns två åkspår i debatten nu - "bostadsdiskriminering" och vetenskaplig validitet.