Nedläggning är bästa försvar?

Jag är ingen militär expert. Är det inte är bättre att inte ha ett försvar alls istället för att sakta dissekera det som finns?

Just nu läser jag Herman Lindqvists bokserie "Historien om Sverige" och befinner mig vid sekelskiftet 16-1700-talet. Karl den XII skördar frukterna av pappa Karl den XI:s indelningsverk. Danskarna har fått backa och be om fred, Narva står på tur. Det var andra tider. Då kunde vi mobilisera 80 000 friska gossar och kriga med Ryssland, Polen och Danmark samtidigt. Angående mobiliseringen när Sverige blir överfallna av sina tre grannländer skriver Herman något i stil med "Sveriges beredskap var verkligen god" (passning till Per Albin) och det var den verkligen. Sedan dess har Sverige legat i otakt med krigsutbrott men som nation undsluppit oskadd om än inte oantastad.

Politiskt har jag ingen klar ståndpunkt när det gäller försvaret. Någonstans vill jag att Sverige ska ha en stabil militär apparat som kan inge en känsla av trygghet oavsett den är reell eller inte. Samtidigt känns det ofta som att det kunde kvitta - speciellt om man inte satsar på ett långsiktigt koncept. Jag antar att jag säger: antingen så ska vi ha ett meningsfullt uppbyggt försvar med rätt resurser för rätt uppgifter eller så lägger vi ner.

Sen får experterna bestämma vad rätt uppgifter och rätt resurser är.


Artiklar/inlägg om Sveriges "nya försvar":

• Aftonbladet
• DN
• SVD
• Newsmill
• SMP.se

Läs även andra bloggares åsikter om Försvaret, Nedskärningar, Samhälle, Politik, Sverige,