fredag, januari 30, 2009

DIKs chefsutbildning

Karin Åström, DIK-ordförande skriver om den fackliga chefsutbildningen på DIK-bloggen. I nuläget riktar sig utbildningen mot arkivarier, bibliotikarier och museiarbetare. Karin skriver om det stora chefsbehov (eller hål?) som 40-talisterna kommer lämna efter sig. Detta gäller säkerligen även informations- och kommunikationssektorn.

Jag mejlade i höstas med Sara Andersson, informatör på DIK, om mitt önskemål att DIK ska dra en chefsutbildning för oss informatörer. Det var fler som inkommit med samma önskemål och detta skulle diskuteras vidare på kansliet.

Karin Åström kommer till Växjö universitet i februari och jag hoppas på möjligheten att diskutera detta och min hjärtefråga informatörens yrkesroll idag. Och då kanske främst den statlige/-a, fast det berör nog informatörer i alla segment.

Vi måste medvetandegöra förändrade, både yttre och inre, förutsättningar för utövandet av yrket. Vi måste klargöra syftet med vår yrkesroll i den organisation vi arbetar i och stadfästa resultatet både internt och externt. Idag är man ena stunden en lallande fåne som förväntas spotta ur sig trycksaker utan klart syfte och något senare är man marknadsförare som snackar varumärken som en annan reklamare. "Jag ä' int' bitter...", tvärtom, kommer vi fram till att informatören av idag är en marknadsförare som även kan prata samhällsinformation, en strateg med operativa färdigheter så inte mig emot. Bara det lyfts fram ur blurret som är yrkesrollen och informationsavdelningen vilka springer ikapp med en verksamhet och omvärld som förändras snabbare än vi hinner stolpa upp en strategi eller omdefiniera vilka vi är. De kollegor jag ser varje arbetsdag är multitalanger som bollar stort och smått - en jättepotential som aldrig når halvvägs eftersom vi inte ger oss själva legitimitet med en hyfsat aktuell självbild.

Informatör? Känner du igen dig?

DIK - kan ni hjälpa till med det här?

Jag tänker dra iväg en motion till kongressen i höst med hopp om att lyfta upp informatören på agendan.

Och chefsutbildning - ja tack.

Nedläggning är bästa försvar?

Jag är ingen militär expert. Är det inte är bättre att inte ha ett försvar alls istället för att sakta dissekera det som finns?

Just nu läser jag Herman Lindqvists bokserie "Historien om Sverige" och befinner mig vid sekelskiftet 16-1700-talet. Karl den XII skördar frukterna av pappa Karl den XI:s indelningsverk. Danskarna har fått backa och be om fred, Narva står på tur. Det var andra tider. Då kunde vi mobilisera 80 000 friska gossar och kriga med Ryssland, Polen och Danmark samtidigt. Angående mobiliseringen när Sverige blir överfallna av sina tre grannländer skriver Herman något i stil med "Sveriges beredskap var verkligen god" (passning till Per Albin) och det var den verkligen. Sedan dess har Sverige legat i otakt med krigsutbrott men som nation undsluppit oskadd om än inte oantastad.

Politiskt har jag ingen klar ståndpunkt när det gäller försvaret. Någonstans vill jag att Sverige ska ha en stabil militär apparat som kan inge en känsla av trygghet oavsett den är reell eller inte. Samtidigt känns det ofta som att det kunde kvitta - speciellt om man inte satsar på ett långsiktigt koncept. Jag antar att jag säger: antingen så ska vi ha ett meningsfullt uppbyggt försvar med rätt resurser för rätt uppgifter eller så lägger vi ner.

Sen får experterna bestämma vad rätt uppgifter och rätt resurser är.


Artiklar/inlägg om Sveriges "nya försvar":

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag, januari 29, 2009

Transparens kan kosta dig jobbet...

...om du skyltar med en icke önskvärd karaktär. E24.se skriver om att arbetsgivare i allt större utsträckning använder sociala medier i rekryteringsprocessen. Där kan bilder, formuleringar och andra sociala nätattribut kosta dig en pinne på karriärstegen.

Det är ingen oväntad utveckling utan ett transparensens pris. Tröskeln för vad framtidens chefer tycker är avskräckande lär ändras så min profetia säger att priset inte blir galet högt. Däremot kan det vara nyttigt för oss användare att fundera över vårt front- och backstage. Det har en tendens att flyta ihop nuförti'n.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Veligt Vårdval Kronoberg

SMP.se skriver man idag om trasslet kring Landstingets (Kronoberg) utskick angående det stundande vårdvalet.

"Utskicket blev en vecka försenat. När blanketten väl kom ut innehöll det felaktigheter och en rättelse har därför skickats ut denna vecka. Vårdvalslogotypen saknades och underskrifter av landstingsstyrelsens ordförande och landstingsdirektören."

Så här skriver Landstinget på sin webb:

"
Brev från Strålfors till länets medborgare

I vårdvalsbrevet som gick ut v. 4 saknades landstingets logga, vårdvalssymbolen samt namnteckningar av landstingets styrelseordförande resp. landstingsdirektör, i flertalet brev. Detta berodde på tryckfel hos landstingets leverantör Strålfors Svenska AB. Med anledning av detta har Strålfors skickat ut ett brev till samtliga medborgare i Kronobergs län med en förklaring till det inträffade. Strålfors står som avsändare och det innehåller inte någon ny valblankett."


Kommentarerna på SMP.se är vanligtvis av rätt varierande nivå men när det gäller den här artikeln är det mer intressant läsning (i skrivande stund). Flera kommentarer pekar på det oansvariga, ur ett miljöperspektiv, i att skicka ut en rättelse när innehållet i sig är korrekt men det gjorts "...ett fel som inte betydde ett dyft". Strålfors vilka stod som leverantör för utskicket fick således ordna med ett rättelse- och ursäktsutskick samt ska nu eventuellt bli skyldiga att betala ersättning.

I sin iver att rätta till det som blivit fel verkar det nu som om Landstinget kan ha skadat sin trovärdighet. Bortsett från miljö- och ekonomiska aspekter kan man ana navelskådning bakom rättningsåtgärderna. Det finns en uppenbar fara i att, som kommunikatör, bli alltför trångsynt i sitt informationsarbete. Att en t ex logga som tas fram för en kampanj får ett oproportionellt värde och där felbedömningar och åtgärder leder till oförutsedda konsekvenser är en sådan fara. En annons i Smålänningen och Smålandsposten hade varit nog i det här fallet. Det bästa Landstinget kan göra nu är att prestigelöst ta till sig kritiken och vore man framåt så svarade man snyggt och ödmjukt i kommentarsfältet på SMP.se.

Det skulle ge välbehövlig gratis cred i det här läget. Vänd det hela till en snackis om moderna och transparenta Landstinget Kronoberg.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

onsdag, januari 28, 2009

Second-Opinion.se

Av en slump har jag bidragit med lite reflektioner kring Wikipedias snävare granskningsrutiner på en "pre-blog". Second Opinion beskriver sin idé så här:

"Idén är att erbjuda en plats där nyheter kan kompletteras, fördjupas och korrigeras."

I väntan på att den nya sajten skall bli klar använder man sig av en blogg för att testa konceptet och att påa vad som kommer. Så här vidareutvecklar man tanken på bloggen:

"
Vi bygger en sajt som bjuder in alla att bidra med second opinions på nyheter. På den här bloggen testas det redaktionella konceptet inför lanseringen.

När sajten är klar kommer Second Opinion att ha tre olika slags användare; den egna redaktionen, privatpersoner/community och företag/organisationer"

Läs mer här >>


Ett intressant initiativ. Jag tänker följa Second Opinion och se vad den journalistiska metamorfosen genererar för former. För precis som med Wikipedias utveckling är det med papperstidningar, bloggar och andra medier. De evolverar och ibland kan vi se cykliska mönster. Här är ett försök att fylla en lucka i bloggosfären; ett Habermas-likt offentligt rum med en källkritiskt prioriterande redaktion. Spännande och bra oavsett hur väl det slår ut. Medielandskapet är så pass fragmenterat att definitivt finns utrymme för aktörer med bra koncept för samling, trovärdighet och legitimitet.

Det är inga hobbykommunikatörer som ligger bakom sajten. De tre grundarna är Maria Bjaring, journalist (bl a Sveriges Radio), Martin Gerentz journalist (f d chefredaktör, VD och grundare för Nyhetsbyrån Direkt) samt Mats Olin (grundare PR-byrån Springtime).

Jag får säkert anledning att återkomma till Second Opinion framöver.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Second Opinion i Media:

torsdag, januari 22, 2009

Att förföra Danmark

SMP.se skriver idag kort om en ny sajt som ska locka danskar att semestra i södra Sverige. Sju regioner är delaktiga däribland Smålands turistråd.

Sajten känns lite tunn än så länge men med god vilja, finansiering och framåtanda kan det säkert bli en välbesökt sajt. Ackompanjerande kampanjer i Danmark har jag inte hört något om men utgår från att det planeras.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

onsdag, januari 14, 2009

Studentranking av lärosäten på ny sajt

SMP.se skriver idag om sajten studentertyckertill.se där studenter kan ranka lärosäten, program, kurser och lärare.

Det har egentligen bara handlat om en tidsfråga innan en dylik tjänst skulle dyka upp. Jag uppfattar det hela som rätt okontroversiellt om man bortser från möjligheten att ranka lärare. På en prisjämförelsesajt kan man vanligtvis kommentera och utvärdera produkter och de företag som står för försäljningen men inte säljarna (svag jämförelse men den fångar en glimt av essensen). Det känns helt enkelt FÖR utlämnande att göra offentliga utvärderinga av enskilda individer på webben. Däremot välkomnar jag ett initiativ som ligger utanför lärosätenas kontroll. Även om värdet i själva rankingen ur många perspektiv kan ifrågasättas så rör det om i grytan och ger svenska lärosäten en anledning att fundera över hur man framöver måste anpassa sig till omvärlden.

Kommentarerna runt artikeln på SMP.se ger ett splittrat mottagande:

"Jag tycker inte att lärare ska hängas ut offentligt. Däremot tycker jag att man ska ta kursutvärderingar på allvar. Jag gick 3,5 år och vi gav STARK kritik till några föreläsare men absolut inget hände..."

...

"Ser verkligen fram mot en rankinglista där studenter rankas efter engagemang, förmåga,resultat, närvaro, lämplighet för utbildningen i fråga. Det skulle kanske sätta sprätt på en del slöfockar!"

...

"Studenten klarar kursen = bryr sig inte om att fylla i någon utvärdering.

Studenten klarar inte kursen = är sur och anser läraren var dålig och talar gärna om det.

Som man frågar får man svar. Och vad är stark kritik? Om några har det och andra inte, vad gäller då? Vilka är trovärdiga?"

...

Update: Svd.se skriver om sajten här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Knepig informationssitution på VXU

SMP.se skriver idag om chefssituationen på informationsenheten vid Växjö universitet.

Bortsett från bakgrunden till det uppkomna läget är det ett knivigt läge med tanke på fusionsprocessen. Det är av yttersta vikt att det dagliga arbetet och fusionsarbetet samordnas professionellt. Det är inte läge att trampa vatten och se vad som händer - här krävs det "action" på ledarfronten.

Jag har fullt förtroende för mina kollegor på informationsenheten och önskar nu att vi alla får styrfart. Den 1 januari 2010 bildar vi ny myndighet och den formella organisationen är idag inte fastställd. Därför är det extra viktigt med trygghet i form av tydliga mål, klar arbetsfördelning, samordning och ledning allt eftersom Linnéuniversitetet tar form.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag, januari 09, 2009

Mer input i marknadsföringsfrågan

Det märks att jag har haft näsan i tangentbordet under hösten.

Den 6 december säger universitetskansler Anders Flodström i DN att universitet och högskolor borde samarbeta kring marknadsföring av utbildningsområden istället för "svårsålda" utbildningar. Att marknadstänkandet kan ha fått för stor betydelse, för även om en del lärosäten med framgång marknadsför sig, så var den totala ökningen av nya studenter mellan 2004 och 2007 blott 431 st (ca tre promille).

Så den totala ökningen på 431 studenter kostade, enligt mig lågt räknat, 170 miljoner kronor bara år 2007 (se förra inlägget). Kanske har Anders Flodström rätt? Har vi samma huvudman så borde vi koordinera marknadsföring och rekrytering för bästa gemensamma resultat. Men då måste signalerna från utbildningsdepartementet vara tydliga och det tycker inte jag att de är. Vare sig innan förra valet eller efter. Kanske klarnar budskapet ifall "självständiga lärosäten" blir verklighet. Vi behöver styrfart i den här frågan (och andra) annars blir det varken hackat eller malet. Och vi (statliga) informatörer MÅSTE diskutera hur vår roll och vårt yrke förändras i takt med de nya förutsättningarna. Vi arbetar inte blott med samhällsinformation längre:



Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Länkcred till: Et in Arcadia Ego

torsdag, januari 08, 2009

En student för 2000 spänn...

...är enligt artikeln 31% dyrare än för tre år sedan. Svenska universitet och högskolor satsade totalt 170 miljoner kronor på reklam/marknadsföring/rekrytering år 2007 enligt DN:s undersökning. Jag tror att det egentligen handlar om mer pengar eftersom de centrala kommunikations- och informationsavdelningarna inte alltid (- eller kanske sällan) har dunderkoll på hur mycket institutionerna lägger på sin utbildningsspecifika marknadsföring.



Jag undrar var break-even är för hur mycket en student får kosta? Hur långt skall vi med skattebetalares medel konkurrera med varandra? Vi har ju trots allt samma huvudman. Jag har inget emot att stimulera det lokala eller regionala näringslivet genom att upphandla reklambyråtjänster men jag efterlyser en diskussion kring de här frågorna. Vilka är vi och vad håller vi på med? Är det effektivt eller pengar i sjön?

Självständiga lärosäten skulle kanske ge en helt annan spelplan där profilering och marknadsföring, och givetvis prestation/resultat, skulle spela stor roll för ett lärosätes utveckling och framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,