fredag, juni 29, 2007

Apropå statlig identitetskris

På väg till jobbet i bilen nu på morgonen hörde jag på SR P1 att Svenska spel lanserar en ny metod för att komma ur spelberoende. Det ringde en klocka om Svenska spels nya sajt "spelalagom.se".

Min hjärna började mala. Jag skriver till och från om myndigheters krisartade förhållande till sitt "jag" eller sin identitet nu när marknadsföring har blivit en stor post i var budget. "Det finns paralleller att dra.", påpekade min hjärna morgontrött samtidigt som jag pulserade igenom en av otaliga rondeller.

Det blir dock ingen harang kring detta utan ett visualiserande "apropå" som rubriken antyder ovan. Trevlig helg!


Sajten spelalagom.se



Svenska spels sajt






Andra bloggar om: , , , , ,

onsdag, juni 27, 2007

Konkurrens och felmarginal

För de 23 lärosäten som ansökte om rättigheten att utfärda Civilekonomexamen blev processen ett oväntat stålbad. Bara sex lärosäten fick godkänt och samtliga innehar universitetsstatus. De kvalificerade är universiteten i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Växjö och Umeå.

Idag ställer sig många blivande studenter, som sökt civilekonomprogram på lärosäten vilka nu tappat examensrätten, frågande till vad de sökt och vad de faktiskt kommer att studera. Själva marknadsföringen av utbildningen kritiseras även.

Jag ser det inträffade som ett symptom på det faktum att universitet och högskolor inte "har råd" att avvakta beslut innan man marknadsför sig. Konkurrenssituationen medger inte att man vilar på hanen. Felmarginalen är i just detta fallet missbedömd då HSV har gått hårt fram med kvalitetskraven och kontrollen.

Jag har tidigare efterlyst en diskussion om högre lärosäten och motstridigheterna kring att vara en myndighet och marknadsförande aktör. Kanske får processen kring civilekonomexamen upp frågan på bordet? Själv blir jag allt mer övertygad om att det handlar om födslovärkar där en modern statsapparat evolverar fram. Marknadsföring och ett mer kommersiellt tilltal blandat med infotainment och relationsmarknadsföring blir till samhällsinformation. Det är språket och symbolerna som förändras. Sverige går från folkhemmet och public service till prosumentsamhället och corporate social responsibility.

________________________________

Relaterat:

DN Debatt
DN Artikel
Bisonblog


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag, juni 25, 2007

Att göra en Metro

Än en gång vidareförmedlar jag stoff jag själv insupit från bisonblog.se.

Den här gången handlar det om tidningen Metros uppmärksammade intåg i bloggosfären med den s.k. "Metrobloggen" där man lockar folk att blogga och tjäna pengar per sidvisning. Metro klampar huvudlöst in i en, för tidningen, uppenbarligen helt okänd medial miljö.

Ett exempel på huvudlösheten ges i filmen nedan:




Fredrik Wass skriver på bisonblog.se:

"Vill man som företag på riktigt utnyttja sociala medier i sin verksamhet måste man också vara beredd på att löpa linan full ut."

En bra sammanfattning av anledningen till Metros klavertramp. Själv ser jag fördelar med det som inträffat - nu sitter vi med ett skolexempel på hur man inte ska göra. Vi har ett tydligt exempel på hur sociala medier fungerar och hur starkt gamla och nya medier kontrasterar när de kommer på kant med varandra. Förhoppningsvis bereder detta insikt om ändring för de som annars skulle gjort en Metro.

Andra bloggar om: , , , , , ,

torsdag, juni 21, 2007

Framtidsvision 2.0+

bisonblog.se har jag precis tittat på följande spännande, skrämmande och visionära film om vår nära framtid. Det är häftigt när hjärncellena går igång på högvarv. Jag får lite Total Recall-vibbar av vissa delar.

bisonblog.se presenteras filmen så här:

"Good Old är en av de byråer som ligger i framkant i förståelsen av sociala medier och vilken påverkan webbutvecklingen har på samhället. Björn Jeffery tipsar på sin blogg Good Old/Trend om nedanstående film, som likt filmen om Googlezon försöker skåda in i framtidens webblandskap. Och som vanligt handlar det om prosumers och slutet på "old media" som vi känner till det."

Skåda, entusiasmeras av och räds framtiden.




Andra bloggar om:
, , , , , , , , ,

onsdag, juni 20, 2007

Distansterapi som affärsidé

Nu är det alltså möjligt! I flera medier berättar man idag att en viss form av terapi fungerar tillfredsställande via Internet.

Distansundervisning har funnits länge och är väl jämförbart med vissa terapeutiska metoder; ett sätt att lära, en pedagogik. Jag är inte förvånad över att t ex tvångssyndrom går att behandla på det här viset. Det kräver förvisso mer av patienten och terapeuten eftersom de kommunicerar via ett mer komplicerat medium än luft och ljus (face to face) men det fungerar när mediets och terapiformens villkor uppfylls.

Jag vill gärna tolka in följande värden i och konsekvenser av nyheten om "distansterapi":

  • Ökad acceptans för Internet som bärare av sociala medier.
  • Större förståelse för dess möjligheter.
  • En ny grad av förtroende för Internet som kommunikationsmedel.
Nyheten genererar naturligtvis skepsis på sina håll. Jag vill hellre se och diskutera möjligheterna. Alla Sveriges privata terapeuter kan nu fundera över möjligheten att starta seriös "e-terapi". Det är mer eller mindre sanktionerat. Och vem ska bygga den optimala IT-lösningen eller plattformen för distansterapi? Kan man skapa miljöer för fler former av Internetterapi? Vilka andra "mjuka branscher" kan nu skåda in i det gläntade dörrhålet och se möjligheter?

I växelverkan mellan socialt nätverksskapande och affärsidéer kan Webb 2.0 evolvera vidare till vilken siffra som helst. Eller vad tror du?

Relaterat:


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag, juni 18, 2007

It takes two to ping pong.

Livet är en lagsport!

En pingisspelare servar energiskt över bollen till motståndaren som bara står där med armarna längs med sidorna. Ett - noll!! Fast i verkliga livet förlorar båda. Ingen boll tillbaka - inget spel. Den mest grundläggande socialpsykologin talar om för oss att det är genom bekräftelse från andra som vi vet att vi existerar. Vi antar en form som andra ger oss som respons på hur vi beter oss. Hur vi spelar bollen.

I improvisationsteater finns det en grundläggande regel. Den gäller och i övrigt kan man ta ut svängarna i det oändliga. Regeln säger att man inte får "blockera" sin mot-/medspelare. Bollen måste alltid komma tillbaka på något vis. Improvisationen är som alla andra processer - en rörelse som måste framåt annars är det ingen process mer. Så länge vi spelar bollen så är vi alla vinnare. Precis som i ping pong.

För mig är ping pong-tänket ett sätt att leva, jobba och komma framåt. Det är ett prestigelöst tänk som saknar revir och har ambitionen att skapa delaktighet i alla lägen. Jag tror att organisationer och företag har mycket att tjäna med anställda som spelar ping pong. Jag är övertygad om att du som enskild har allt att vinna på det.

Det är kul med pingis.


Andra bloggar om: , , , ,

Myndigheter och webb 2.0

Det pågår en intressant diskussion i ämnet på bloggen weconverse under inlägget "Bloggar myndigheter (inte)?". Några utdrag ur diskussionen:

---------------------------------

"Det kom en fråga via mejl idag om jag känner till några bloggande myndigheter. Trodde att jag redan skrivit om detta, men det verkar relativt tunt på den fronten. Allvarligt med tanke på Verva och idén med 24 timmarsmyndigheten ."

- Richard Gatarski, blogginläggets författare.


"Jag arbetar på en (distans)utbildningsavdelning på Räddningsverket. Vi har försökt att få starta igång vår blogg på myndighetens server men det blev tvärstopp. Istället registrerade vi vår på wordpress.com istället."

- Kalle Hedlund, kommentar.



"Jag arbetar på Verva, bland annat med våra riktlinjer för utformning av webbplatser i offentlig sektor Vägledningen 24-timmarswebben. Idag ger vi inga rekommendationer om bloggar, men det är ett bra tips till kommande version av vägledningen."

- Magnus Burell, kommentar


"Mycket intressant att följa diskussionen här. I min dagliga kontakt med informations/webfolk på olika myndigheter kan jag bekräfta att det är väldigt spretigt i medvetenheten om de nya medierna och dess möjligheter. En del vet inte vad RSS är medan andra är på gång med en hel webb2.0:igt."

- Daniel Erkstam, kommentar.


"Företaget jag är anställd på (en av Sveriges största nätägare, energiproducent och -leverantör) har sen någon vecka diskussionen att ha bloggar startat på allvar. Frågan vem som ansvarar för inläggen och informationen kvarstår som ett hinder, anser man. Är bloggaren representant för företaget (svar ja om det finns länk från företagets hemsida, hävdas det) och hur gör man med svar på kommentarer?"

- S@ra, kommentar


"För både företag och myndigheter blir diskussionen om bloggaren som representant för arbetsgivaren oundviklig. Transparens är ett uttjatat begrepp men en väg att gå. Spana in transparensrevolutionen hos Microsoft i följande artikel (Wired): http://www.wired.com/wired/archive/15.04/wired40_microsoft.html"

- Erik Sellström, kommentar


---------------------------------

Samtidigt deltar jag i en annan intressant diskussion på bloggen www.prfekt.se. Här handlar det om vad strategiska kommunikatörer vill veta om bloggosfären. Ur mitt perspektiv är det ett guldläge att diskutera hur man kan konkretisera bloggosfären och webb 2.0 och förvandla det till förståeliga argument. Att för beslutsfattare kunna uttrycka kundnyttan helt enkelt.

Läs och delta gärna i diskussionerna!

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

tisdag, juni 12, 2007

Metamorfos genom transparens

Myndighetens förutsättningar för kommunikation måste vara dess kärnfunktion i samhället. Den kärnfunktionen tillsammans med själva myndighetsutövandet har, tillsammans med andra faktorer, givit upphov till den image myndigheten har idag.

Från Wikipedia; myndighet:

”En myndighet är ett verk inom den statliga eller kommunala (= offentliga) förvaltningen som inrättats för att fullgöra en eller flera arbetsuppgifter som det exklusivt ankommer på staten respektive kommunen att sköta. Dessa uppgifter kallas myndighetsutövning och de innebär, enkelt uttryckt, att man skall förmå medborgarna att hålla sig inom den ram av handlingsfrihet som staten förutsätter. Myndighetsutövningen kan ske genom information men också genom frihetsberövande. Olika myndigheter har olika befogenheter.”


Man kan med andra ord utgå från att Naturvårdsverkets kommunikativa förutsättningar skiljer sig från t ex Migrationsverkets. Det är den specifika myndighetens kärnfunktion, de verktyg man har att uträtta sin funktion, det ackumulerade kulturella kapitalet i form av t ex historia och det symboliska kapital man omger sig med som ger förutsättningarna. Det finns nedärvda föreställningar om myndigheter som det knappt är lönt att försöka förändra. Tänk dig om Skatteverket skulle försöka sig på en omstöpning av sin image. En färgglad populäritetskampanj för att du ska ändra din indoktrinerade åsikt. Det känns inte trovärdigt att något annat än ett förlöjligande resultat skulle bli fallet.

De sociala mediernas intåg i var mans telefonjack. Den långa svansen och den korta eller numera enligt vissa långa nacken. Tillgänglighetskraven och marknadskrafterna. Konkurrensen och det ursprungliga uppdraget. Tempot är uppskruvat och det finns många bollar att springa på. En myndighets uppgift är att stå för ett visst ramverk. Alltså är en uppgift att inte springa på alla bollar. Att inte vara för snabb att förändras. Samtidigt betyder inte det att man måste låta bli att utvecklas eller rätt att låta bli.

I stormens öga är den moderna myndighetens framtid ett transparent förhållningssätt till sin kommunikation med det omgivande samhället. Med tryggheten i myndighetsutövandet behöver man inte skjuta över målet med 90-talsreklam utan kan ”marknadsföra” sin verksamhet på ett rakt och ärligt sätt. Inga pjåkiga utgångspunkter använda för kommunikation. Naivt kanske, men det skulle ge statliga myndigheter möjligheten att ta klivet över tröskeln. Att bli ”Myndighet 2.0”.


Andra bloggar om: , , , , , ,

måndag, juni 11, 2007

Statlig identitet

Idag börjar mitt nya jobb på Växjö universitet. Jag flyttar från Ekonomihögskolan och in till centrala informationenheten för att arbeta med studentrekrytering och marknadsföring. Det senare är ett ämne som är frekvent förekommande här på bloggen. Sen jag började hitta en någorlunda form för mitt bloggande har jag diskuterat problematiken kring myndigheter och kommunikation (marknadsföring eller information?).

Tankarna kring detta börjar få konturer - inte minst tack vare en del e-postkorrespondens med andra kommunikationsbloggare och arbetskamrater. Nu senast har en diskussion efter ett inlägg på bloggen weconverse flyttat fram tankarna ytterligare ett snäpp.

I ljuset av att myndigheter idag kämpar med att finna sin moderna form ser jag, något diffust, myndighetsimage och transparens som vinnande koncept framöver. Jag hoppas att under den närmsta framtiden kunna formulera de framträdande konturerna i ord. Förhoppningsvis blir det en modell eller teori som utgår från det faktum att själva myndighetsutövandet - imagen av att vara en myndighet - är ett tryggt fundamenta i kommunikationen. I många avseenden har osäkerheten kring det statliga “jaget” gjort att man marknadsför sig bort från det man faktiskt är.


Andra bloggar om: , , , , , ,

måndag, juni 04, 2007

Myndighetsinformatörer under luppen

Medieforskare Magnus Fredrikson och två av hans studenter på JMG i Göteborg har kommit fram till att informatörer på var femte myndighet bryter mot offentlighetsprincipen. De menar att orsaken inte bara är inkompetens och okunskap utan även ren cynism och maktutövning. Bland annat framkommer det att informatörer som ombetts att skicka en myndighets kommunikationsplan nekat trots att det är en offentlig handling.

I SR:s (P1) medieprogram Publicerat diskuterar Magnus Fredrikson dessa resultat med Sveriges Informationsförenings generalsekreterare Margaretha Sjöberg.

Lyssna på diskussionen här>>

Frågan om statliga informatörer hänger sig åt marknadsföring mer än information och mörkläggning mer än upplysning kommer aldrig riktigt loss. Polariseringen är tydlig och Margaretha vill egentligen inte tillstå annat än att det kan vara en ledningsfråga huruvida informatörer skall arbeta med att existensberättiga sina arbetsplatser eller med annan mer nyttig samhällsinformation.

Det är en dock en aktuell och viktig frågeställning om än väl polemisk. Är det så att myndigheternas roll är mer otydlig nu än tidigare? Känner fler myndigheter, än högskolevärldens, av den allt mer kommersialiserade verkligheten man verkar i? På vilka villkor skall man kommunicera med sin omvärld och för all del även sinsemellan?

Det här är frågor som måste upp på bordet, som måste medvetandegöras.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,