"Jajjad" - ett case kring bloggpåverkan

Mitt inlägg om Jajja och deras fattiga marknadsföringmetoder förra veckan var mest ett surt konstaterande. Dock måste jag erkänna att det allt kom lite lägligt eftersom jag inte kommit loss att skriva på ett tag och det faktum att även jag blivit jajjad gav mig stoff. Rubriksättningen på inlägget visade sig slående. Uttrycket "att bli jajjad" spred sig i de delar av bloggosfären där man engagerade sig i frågan. Det blev en ledande rubrik på Knuff.se och nu har IDG.se och IT24.se skrivit om det också.



Det känns häftigt att bevittna bloggpåverkansprocessen och se att genomslaget kan vara så stort. Det var åtskilliga bloggare som skrev om Jajja och ett par som var extra drivande (se länkarna nedan). Som jag nämnde ovan blev mitt inlägg mest ett konstaterande men rubriken bidrog med en lättanvänd sarkasm eller satirisk värdering om man så vill.

På webben kan kommunikationen slå helt fel om man underskattar användarna. Det finns det åtskilliga nyligen statuerade exempel på (t ex Metrobloggen och Unilever). Det är dock oklart i fallet Jajja vad effekten blir av den negativa uppmärksamheten som skapats. Oavsett vad en analysexpert skulle anse så menar jag att man måste skaffa större förståelse för hur våra sociala medier fungerar innan man som företag eller organisation försöker exploatera dem. Transparens och ärlighet tror jag bär längst. Jag tycker att det är häftigt att se statliga Svenska institutet ta ut svängarna med bloggar, Second Life och flickr.com och jag önskar driva en liknande linje själv. Men nu är det dags för semester.

På återseende.

Länkar:

• Vetenskapsnytt
• Knuff.se
• Nikke Index
• Tommy K Johansson
• Internetbrus

Andra bloggar om: Jajja, Marknadsföring, Webb 2.0, Bloggosfären, Sociala medier, PR,

Utvecklas eller stagnera?

Det här är en reflektion kring nyheten att A-kassorna varslar om höjda avgifter till hösten. Jag vill knyta ihop detta med fackens höjda avgifter och agerande under den gångna perioden. Min ambition är även att knorra till inlägget med en brasklapp om ett signalsystem som det inte krävs en examen för att uppfatta.

När jag hörde om Alliansens linje angående fackens avgifter och slopade statliga subventioner så kändes det kluvet. Å ena sidan kändes det skrämmande å andra sidan kändes det helt rätt. Vaddå helt rätt, kanske du undrar? Jo, det slog mig att det här är en ypperlig chans för facken att ta ansvar för sin roll i samhället och gentemot medlemmarna. Att istället för att enbart kriga för en position man tillskansat sig - utvecklas och hitta tillbaka till kärnverksamheten. Jag är helt övertygad om att svenska fackförbund idag arbetar med en massa spännande projekt och sidospår som är rätt offside. Om man rannsakade sina verksamheter och strukturerade om dem så att man gör "rätt" saker på "rätt" sätt så finns det garanterat en formula där medlemsavgiften kunde sänkas för egen maskin. Vilken respekt skulle inte det ge hos medlemmarna? Vilka signaler sänder det till medlemmarna att man inte gör det? Vill medlemmarna betala för fackets lobbyistvecka i Almedalen, är det för medlemmarnas bästa som miljontals kronor läggs på marknadsföring och är det medlemmarnas intresse man försvarar på konferensresan till Helsingfors? Vad är fackens reella uppgift? Gör man rätt saker till rätt pris för medlemmarna? Vad skickar man för signaler?

A-kassefrågan är på väg åt ett liknande håll. Vad sänder följande resonemang för signal (?):

"Vi har tappat 5000 medlemmar. Därför måste vi höja avgiften för de som är kvar."

Jag inser att jag kan bli retoriskt slaktad av de som är mer insatta i sakfrågan eller i de som har koll på hur A-kasseekonomin faktiskt fungerar. Men frågeställnigen är legitim: Vad skickar man för signaler när man inte ser över sin verksamhet utan bara klagar samtidigt som man höjer medlemsavgifterna?

Vi står inför samma dilemma i universitets- och högskolevärlden. Söktrycket är lågt och ekonomin är tajt. Vår ekonomi baserar sig på sätt och vis också på "medlemsavgifter" fast under andra postnamn. Vi måste också (i mina ögon), se till att vi gör rätt saker till rätt pris så att vi når ett resultat som är tillfredsställande samtidigt som det skickar en tydlig och stark signal till våra anställda, våra medlemmar samt vårt omgivande samhälle.

Det är under perioder av snålblåst som man får (möjligheter att) visa karaktär.


Relaterat:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet

Andra bloggar om: Med, Kommunikation, lemmar, Politik, Rannsaka, Samhälle, Universitet, åtti-tjugo, PR, , signalsystem,

Även jag har blivit "Jajjad"

Genom fejkade kommentarer sprider ett eller flera företag sina länksajter över bloggosfären. Trist och ruttet. Det är signaturerna Katarina och Joanna som är vanligast. Jag har drabbats av Joanna och Charlotte: se följande kommentarer.

Joanna & Co: Hoppas ni tjänar dåligt med stålars och trevlig sommar!

Uppdatering:
Bloggosfären glöder av diskussionen kring Jajja och dess fejkade kommentarer.

Ett grymt bra initiativ hittar du på Nikke Index. Ett försök att samla ihop de bloggar om “drabbats”. Jag tycker att hela processen är ett intressant marknadsföringscase som gått fel. Lite som Metros pengabloggande. Man använder helt naivt (läs missbrukar) en kanal som med sina sociala premisser och egenskaper aktiverar ett immunförsvar och snabbt utgör ett hot för avsändaren.

Tommy Pettersson, teknikchef på Jajja, som urskuldat sig offentligt får gärna kommentera på min blogg också. När du ändå gör det Tommy, kan du inte tala om hur gamla Joanna & Co är och hur mycket de tjänade per kommentar. Det var väl ändå inte fråga om barnarbete?

Relaterat:

• Vetenskapsnytt
• Knuff.se

Fler länkar:

• Nikke Index
• Tommy K Johansson
• Internetbrus
• Lindeman 2.0

Andra bloggar om: Jajja, Spam, Kommentarer, Bloggosfären,

Over the top

Arbetstoppen är passerad och nu byts kvantitet mot kvalitet. Det är skönt att sitta på jobbet och ingående reflektera över det som görs. Det är annars väldigt tomt här - semestern har skördat en mäktig frånvaro.

- Tomt fikarum och regn

Så här i sommarbruset vill jag tipsa om lite intressanta artiklar:

Copyrightfall i Second Life leder till rättegång (TechCrunch)

Robert Scoble tipsar om InCase (Scobleizer)

Richard Gatarski om skönheten i social marknadsföring (weconverse.com)


I övrigt önkar jag dig en härlig sommar. Det blir lite sporadiskt med bloggandet nu när det är så härlig väder. Gött att se att det finns folk som ser positivt på regn.



Andra bloggar om: Sommar, Semester, Regn, Jobb, Tomt, Kvalitet, Länkar

Apropå statlig identitetskris

På väg till jobbet i bilen nu på morgonen hörde jag på SR P1 att Svenska spel lanserar en ny metod för att komma ur spelberoende. Det ringde en klocka om Svenska spels nya sajt "spelalagom.se".

Min hjärna började mala. Jag skriver till och från om myndigheters krisartade förhållande till sitt "jag" eller sin identitet nu när marknadsföring har blivit en stor post i var budget. "Det finns paralleller att dra.", påpekade min hjärna morgontrött samtidigt som jag pulserade igenom en av otaliga rondeller.

Det blir dock ingen harang kring detta utan ett visualiserande "apropå" som rubriken antyder ovan. Trevlig helg!


Sajten spelalagom.se

Svenska spels sajt

Andra bloggar om: Staten, identitet, samhälle politik, Kommunikation, signalsystem, koko

Konkurrens och felmarginal

För de 23 lärosäten som ansökte om rättigheten att utfärda Civilekonomexamen blev processen ett oväntat stålbad. Bara sex lärosäten fick godkänt och samtliga innehar universitetsstatus. De kvalificerade är universiteten i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Växjö och Umeå.

Idag ställer sig många blivande studenter, som sökt civilekonomprogram på lärosäten vilka nu tappat examensrätten, frågande till vad de sökt och vad de faktiskt kommer att studera. Själva marknadsföringen av utbildningen kritiseras även.

Jag ser det inträffade som ett symptom på det faktum att universitet och högskolor inte "har råd" att avvakta beslut innan man marknadsför sig. Konkurrenssituationen medger inte att man vilar på hanen. Felmarginalen är i just detta fallet missbedömd då HSV har gått hårt fram med kvalitetskraven och kontrollen.

Jag har tidigare efterlyst en diskussion om högre lärosäten och motstridigheterna kring att vara en myndighet och marknadsförande aktör. Kanske får processen kring civilekonomexamen upp frågan på bordet? Själv blir jag allt mer övertygad om att det handlar om födslovärkar där en modern statsapparat evolverar fram. Marknadsföring och ett mer kommersiellt tilltal blandat med infotainment och relationsmarknadsföring blir till samhällsinformation. Det är språket och symbolerna som förändras. Sverige går från folkhemmet och public service till prosumentsamhället och corporate social responsibility.

________________________________

Relaterat:

DN Debatt
DN Artikel
Bisonblog


Andra bloggar om: Myndigheter, HSV, Marknadsföring, Civilekonom, Examen, DN, Bisonblog, Utbildning, Framtid,

Att göra en Metro

Än en gång vidareförmedlar jag stoff jag själv insupit från bisonblog.se.

Den här gången handlar det om tidningen Metros uppmärksammade intåg i bloggosfären med den s.k. "Metrobloggen" där man lockar folk att blogga och tjäna pengar per sidvisning. Metro klampar huvudlöst in i en, för tidningen, uppenbarligen helt okänd medial miljö.

Ett exempel på huvudlösheten ges i filmen nedan:




Fredrik Wass skriver på bisonblog.se:

"Vill man som företag på riktigt utnyttja sociala medier i sin verksamhet måste man också vara beredd på att löpa linan full ut."

En bra sammanfattning av anledningen till Metros klavertramp. Själv ser jag fördelar med det som inträffat - nu sitter vi med ett skolexempel på hur man inte ska göra. Vi har ett tydligt exempel på hur sociala medier fungerar och hur starkt gamla och nya medier kontrasterar när de kommer på kant med varandra. Förhoppningsvis bereder detta insikt om ändring för de som annars skulle gjort en Metro.

Andra bloggar om: Metro, Media, Sociala Medier, Bisonblog, Klavertramp, PR,

Framtidsvision 2.0+

På bisonblog.se har jag precis tittat på följande spännande, skrämmande och visionära film om vår nära framtid. Det är häftigt när hjärncellena går igång på högvarv. Jag får lite Total Recall-vibbar av vissa delar.

På bisonblog.se presenteras filmen så här:

"Good Old är en av de byråer som ligger i framkant i förståelsen av sociala medier och vilken påverkan webbutvecklingen har på samhället. Björn Jeffery tipsar på sin blogg Good Old/Trend om nedanstående film, som likt filmen om Googlezon försöker skåda in i framtidens webblandskap. Och som vanligt handlar det om prosumers och slutet på "old media" som vi känner till det."

Skåda, entusiasmeras av och räds framtiden.




Andra bloggar om: Bisonblog, Film, Total Recall, Good Old, Googlezon, Framtid, Youtube, Webb 2.0, Sociala Medier,

Distansterapi som affärsidé

Nu är det alltså möjligt! I flera medier berättar man idag att en viss form av terapi fungerar tillfredsställande via Internet.

Distansundervisning har funnits länge och är väl jämförbart med vissa terapeutiska metoder; ett sätt att lära, en pedagogik. Jag är inte förvånad över att t ex tvångssyndrom går att behandla på det här viset. Det kräver förvisso mer av patienten och terapeuten eftersom de kommunicerar via ett mer komplicerat medium än luft och ljus (face to face) men det fungerar när mediets och terapiformens villkor uppfylls.

Jag vill gärna tolka in följande värden i och konsekvenser av nyheten om "distansterapi":

• Ökad acceptans för Internet som bärare av sociala medier.
• Större förståelse för dess möjligheter.
• En ny grad av förtroende för Internet som kommunikationsmedel.

Nyheten genererar naturligtvis skepsis på sina håll. Jag vill hellre se och diskutera möjligheterna. Alla Sveriges privata terapeuter kan nu fundera över möjligheten att starta seriös "e-terapi". Det är mer eller mindre sanktionerat. Och vem ska bygga den optimala IT-lösningen eller plattformen för distansterapi? Kan man skapa miljöer för fler former av Internetterapi? Vilka andra "mjuka branscher" kan nu skåda in i det gläntade dörrhålet och se möjligheter?

I växelverkan mellan socialt nätverksskapande och affärsidéer kan Webb 2.0 evolvera vidare till vilken siffra som helst. Eller vad tror du?

Relaterat:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet

Andra bloggar om: Internet, Terapi, KBT, Sociala Medier, Webb 2.0, Affärsidé, Entreprenörskap, DN, SvD,

It takes two to ping pong.

Livet är en lagsport!

En pingisspelare servar energiskt över bollen till motståndaren som bara står där med armarna längs med sidorna. Ett - noll!! Fast i verkliga livet förlorar båda. Ingen boll tillbaka - inget spel. Den mest grundläggande socialpsykologin talar om för oss att det är genom bekräftelse från andra som vi vet att vi existerar. Vi antar en form som andra ger oss som respons på hur vi beter oss. Hur vi spelar bollen.

I improvisationsteater finns det en grundläggande regel. Den gäller och i övrigt kan man ta ut svängarna i det oändliga. Regeln säger att man inte får "blockera" sin mot-/medspelare. Bollen måste alltid komma tillbaka på något vis. Improvisationen är som alla andra processer - en rörelse som måste framåt annars är det ingen process mer. Så länge vi spelar bollen så är vi alla vinnare. Precis som i ping pong.

För mig är ping pong-tänket ett sätt att leva, jobba och komma framåt. Det är ett prestigelöst tänk som saknar revir och har ambitionen att skapa delaktighet i alla lägen. Jag tror att organisationer och företag har mycket att tjäna med anställda som spelar ping pong. Jag är övertygad om att du som enskild har allt att vinna på det.

Det är kul med pingis.


Andra bloggar om: Entreprenörskap, kreativitet, samarbete, strategi, livsstil

Myndigheter och webb 2.0

Det pågår en intressant diskussion i ämnet på bloggen weconverse under inlägget "Bloggar myndigheter (inte)?". Några utdrag ur diskussionen:

---------------------------------

"Det kom en fråga via mejl idag om jag känner till några bloggande myndigheter. Trodde att jag redan skrivit om detta, men det verkar relativt tunt på den fronten. Allvarligt med tanke på Verva och idén med 24 timmarsmyndigheten ."

- Richard Gatarski, blogginläggets författare.

"Jag arbetar på en (distans)utbildningsavdelning på Räddningsverket. Vi har försökt att få starta igång vår blogg på myndighetens server men det blev tvärstopp. Istället registrerade vi vår på wordpress.com istället."

- Kalle Hedlund, kommentar.

"Jag arbetar på Verva, bland annat med våra riktlinjer för utformning av webbplatser i offentlig sektor Vägledningen 24-timmarswebben. Idag ger vi inga rekommendationer om bloggar, men det är ett bra tips till kommande version av vägledningen."

- Magnus Burell, kommentar

"Mycket intressant att följa diskussionen här. I min dagliga kontakt med informations/webfolk på olika myndigheter kan jag bekräfta att det är väldigt spretigt i medvetenheten om de nya medierna och dess möjligheter. En del vet inte vad RSS är medan andra är på gång med en hel webb2.0:igt."

- Daniel Erkstam, kommentar.

"Företaget jag är anställd på (en av Sveriges största nätägare, energiproducent och -leverantör) har sen någon vecka diskussionen att ha bloggar startat på allvar. Frågan vem som ansvarar för inläggen och informationen kvarstår som ett hinder, anser man. Är bloggaren representant för företaget (svar ja om det finns länk från företagets hemsida, hävdas det) och hur gör man med svar på kommentarer?"

- S@ra, kommentar

"För både företag och myndigheter blir diskussionen om bloggaren som representant för arbetsgivaren oundviklig. Transparens är ett uttjatat begrepp men en väg att gå. Spana in transparensrevolutionen hos Microsoft i följande artikel (Wired): http://www.wired.com/wired/archive/15.04/wired40_microsoft.html"

- Erik Sellström, kommentar

---------------------------------

Samtidigt deltar jag i en annan intressant diskussion på bloggen www.prfekt.se. Här handlar det om vad strategiska kommunikatörer vill veta om bloggosfären. Ur mitt perspektiv är det ett guldläge att diskutera hur man kan konkretisera bloggosfären och webb 2.0 och förvandla det till förståeliga argument. Att för beslutsfattare kunna uttrycka kundnyttan helt enkelt.

Läs och delta gärna i diskussionerna!

Andra bloggar om: Bloggosfären, Information, Informatör, Kommunikation, Myndigheter, PR, prfekt, Webb 2.0, weconverse

Metamorfos genom transparens

Myndighetens förutsättningar för kommunikation måste vara dess kärnfunktion i samhället. Den kärnfunktionen tillsammans med själva myndighetsutövandet har, tillsammans med andra faktorer, givit upphov till den image myndigheten har idag.

Från Wikipedia; myndighet:

”En myndighet är ett verk inom den statliga eller kommunala (= offentliga) förvaltningen som inrättats för att fullgöra en eller flera arbetsuppgifter som det exklusivt ankommer på staten respektive kommunen att sköta. Dessa uppgifter kallas myndighetsutövning och de innebär, enkelt uttryckt, att man skall förmå medborgarna att hålla sig inom den ram av handlingsfrihet som staten förutsätter. Myndighetsutövningen kan ske genom information men också genom frihetsberövande. Olika myndigheter har olika befogenheter.”

Man kan med andra ord utgå från att Naturvårdsverkets kommunikativa förutsättningar skiljer sig från t ex Migrationsverkets. Det är den specifika myndighetens kärnfunktion, de verktyg man har att uträtta sin funktion, det ackumulerade kulturella kapitalet i form av t ex historia och det symboliska kapital man omger sig med som ger förutsättningarna. Det finns nedärvda föreställningar om myndigheter som det knappt är lönt att försöka förändra. Tänk dig om Skatteverket skulle försöka sig på en omstöpning av sin image. En färgglad populäritetskampanj för att du ska ändra din indoktrinerade åsikt. Det känns inte trovärdigt att något annat än ett förlöjligande resultat skulle bli fallet.

De sociala mediernas intåg i var mans telefonjack. Den långa svansen och den korta eller numera enligt vissa långa nacken. Tillgänglighetskraven och marknadskrafterna. Konkurrensen och det ursprungliga uppdraget. Tempot är uppskruvat och det finns många bollar att springa på. En myndighets uppgift är att stå för ett visst ramverk. Alltså är en uppgift att inte springa på alla bollar. Att inte vara för snabb att förändras. Samtidigt betyder inte det att man måste låta bli att utvecklas eller rätt att låta bli.

I stormens öga är den moderna myndighetens framtid ett transparent förhållningssätt till sin kommunikation med det omgivande samhället. Med tryggheten i myndighetsutövandet behöver man inte skjuta över målet med 90-talsreklam utan kan ”marknadsföra” sin verksamhet på ett rakt och ärligt sätt. Inga pjåkiga utgångspunkter använda för kommunikation. Naivt kanske, men det skulle ge statliga myndigheter möjligheten att ta klivet över tröskeln. Att bli ”Myndighet 2.0”.


Andra bloggar om: Myndigheter, Samhälle, Kommunikation, Information, Reklam, Webb 2.0,

Statlig identitet

Idag börjar mitt nya jobb på Växjö universitet. Jag flyttar från Ekonomihögskolan och in till centrala informationenheten för att arbeta med studentrekrytering och marknadsföring. Det senare är ett ämne som är frekvent förekommande här på bloggen. Sen jag började hitta en någorlunda form för mitt bloggande har jag diskuterat problematiken kring myndigheter och kommunikation (marknadsföring eller information?).

Tankarna kring detta börjar få konturer - inte minst tack vare en del e-postkorrespondens med andra kommunikationsbloggare och arbetskamrater. Nu senast har en diskussion efter ett inlägg på bloggen weconverse flyttat fram tankarna ytterligare ett snäpp.

I ljuset av att myndigheter idag kämpar med att finna sin moderna form ser jag, något diffust, myndighetsimage och transparens som vinnande koncept framöver. Jag hoppas att under den närmsta framtiden kunna formulera de framträdande konturerna i ord. Förhoppningsvis blir det en modell eller teori som utgår från det faktum att själva myndighetsutövandet - imagen av att vara en myndighet - är ett tryggt fundamenta i kommunikationen. I många avseenden har osäkerheten kring det statliga “jaget” gjort att man marknadsför sig bort från det man faktiskt är.


Andra bloggar om: Myndigheter, PR, Kommunikation, Information, Informatör, Staten, weconverse

Myndighetsinformatörer under luppen

Medieforskare Magnus Fredrikson och två av hans studenter på JMG i Göteborg har kommit fram till att informatörer på var femte myndighet bryter mot offentlighetsprincipen. De menar att orsaken inte bara är inkompetens och okunskap utan även ren cynism och maktutövning. Bland annat framkommer det att informatörer som ombetts att skicka en myndighets kommunikationsplan nekat trots att det är en offentlig handling.

I SR:s (P1) medieprogram Publicerat diskuterar Magnus Fredrikson dessa resultat med Sveriges Informationsförenings generalsekreterare Margaretha Sjöberg.

Lyssna på diskussionen här>>

Frågan om statliga informatörer hänger sig åt marknadsföring mer än information och mörkläggning mer än upplysning kommer aldrig riktigt loss. Polariseringen är tydlig och Margaretha vill egentligen inte tillstå annat än att det kan vara en ledningsfråga huruvida informatörer skall arbeta med att existensberättiga sina arbetsplatser eller med annan mer nyttig samhällsinformation.

Det är en dock en aktuell och viktig frågeställning om än väl polemisk. Är det så att myndigheternas roll är mer otydlig nu än tidigare? Känner fler myndigheter, än högskolevärldens, av den allt mer kommersialiserade verkligheten man verkar i? På vilka villkor skall man kommunicera med sin omvärld och för all del även sinsemellan?

Det här är frågor som måste upp på bordet, som måste medvetandegöras.

Andra bloggar om: Myndighet, Magnus Fredrikson, Margaretha Sjöberg, Sveriges Informationsförening, JMG, Informatör, Offentlighetsprincipen, Transparens, SR, Publicerat, P1, Forskning, Media, Kommunikation, Information

Litteraturkritik för fint för bloggosfären?

Hört på Kulturnytt, SR P1

Författaren Richard Ford och hans förläggare Gary Fisketjohn dissar fullständigt bloggen som kanal för litteraturkritik. Ford är starkt kritisk till att dagstidningar i USA skär ner på recensioner och istället hänvisar till bloggar. I sin ilska värderar han bloggens plats i kulturen lägre än recensioner skrivna i dagspress. Kategorisering av fin- respektive fulkultur med andra ord.

Anledningen till Fords frustration är att författare i USA har låg status utanför litteratursidorna i pressen och dessa skärs nu alltså bort mer och mer. Gary Fisketjohn går så pass långt att förklarar att folk som tittar på bloggar hela dagen inte är människor.

"People who like spending all of their time looking at blogs will spend all of their time looking at blogs. I don't care about them. I mean, they're not real people."
- Gary Fisketjohn

Times are a changning?


Relaterat:

• Richard Ford om litteraturkritikens kris - SR

Andra bloggar om: Bloggosfären, Debatt, Litteratur, Richard Ford, Gary Fisketjohn, SR, Kulturnytt, P1, Litteraturkritik, Finkultur, Fulkultur

Virtuell ambassad är ett lyckat PR-drag.

Dags för en mer reflekterande uppföljning på gårdagens observation vid invigningen av Second House of Sweden i Second Life.



Invigningen väckte en hel del känslor och åsikter. Många ifrågasätter hajpen kring Second Life, Svenska institutets satsning, Carl Bildts vara eller icke vara, skattepengars användande och Olle Wästbergs ålder.

Själv tycker jag att man bör separera ett elementen. Hajpen kring Second Life kan man tycka vad man vill om men faktum är att den har skapat utrymme för innovativ och icke särskilt kostsam uppmärksamhet (PR).

Olle Wästberg på SI svarar så här i Internetworld på frågan om huruvida investeringen är värt priset (ca 400 000kr):

“Ja, definitivt. PR-värdet av vår satsning är stort. Över 1000 artiklar från media i 40 olika länder bevakade nyheten om vår virtuella ambassad. Det har bidragit till bilden av Sverige som ett land som ligger i framkant på utvecklingen. Jag skulle säga att det är väldigt låg kontaktkostnad för vår investering, säger Olle Wästberg.”

Projektledaren Jean-Daniel Maurin (Westander PR) menar, Rond i P3, att den mediebevakningen är värd långt mer än 400 000 kr. I samma program uttrycker Fredrik Wass på Internetworld en viss förvåning över att uppmärksamheten kring ambassaden hållt hela vägen. Just av denna anledning är vår svenska virtuella ambassad ett riktigt lyckat PR-drag. Svenska institutet har inte bara fått mycket positiv uppmärksamhet för pengarna utan man har uppvisat att projektet har en medial uthållighet. Innehållsmässigt tycker jag att Second House of Sweden är riktigt gediget och väl värt ett besök. Dock delar jag åsikten som yppats att hajpen kring Second Life (för denna gång i alla fall) kanske nått sin kulmen. Men det finns viktiga erfarenheter här att dra växlar på. För den som ser möjligheter måste frågeställningen vara tämligen enkel: Vad bli nästa yta att exploatera för att vinna extremt värdefulla men billiga PR-poäng? Och vem hinner först? Det blir garanterat inga spaltmeter att tala om för den som kommer på plats nummer två.


Relaterat:

• Besök Second House of Sweden
• Se film från invigningen (YouTube - Second Sweden)
  
• Virtuell version av Bildt klippte bandet- SvD
• Bildt inviger virtuell ambassad - DN
• Avataren Bildt invigde ambassad - SR (RealPlayer)
• Ambassaden som inte är - SvD
• Nu finns Sverige i Second Life - Aftonbladet
  

Andra bloggar om: Svenska institutet , Second Life , Second House of Sweden , PR , Reklam , Media , Politik , Virtuell Ambassad , Webb 2.0 , Samhälle , Debatt , Olle Wästberg , Second Sweden , Internetworld , Diplomati

Invigning av Sveriges ambassad i Second Life

Jag kommer att återkomma med fler intryck men tillsvidare skyltar jag med lite foton och en film från dagens invigning av Second House of Sweden i Second Life.

[Klicka här för att kolla på fler bilder från invigningen på Flickr.]

Spontant är ambassaden det mest solida och genomtänkta jag sett i Second Life. En riktig upplevelse. Som exempel nämner jag utställningen kring Raoul Wallenberg och då speciellt hans kontor (se film nedan) vilket bjuder på en tung och berörande dramatisering.




Internetworld skriver om invigningen och man konstaterar att Svenska institutet har lyckats med sin PR-satsning. Carl Bildt som invigde Second House of Sweden tror själv att Second Life bara är början för virtuella och verkliga, kommunikativa och politiska möjligheter.


Relaterat:

• Virtuell version av Bildt klippte bandet- SvD
• Bildt inviger virtuell ambassad - DN
• Ambassaden som inte är - SvD
• Avataren Bildt invigde ambassad - SR (RealPlayer)
  
• Kulturbloggen
• Jinges web och fotoblog
• Secondhouseofsweden.com
  

Andra bloggar om: Second House of Sweden, Second Life, Svenska institutet, Virtuell Ambassad, Webb 2.0

"Näthatet" riskerar att bli en blingdebatt

Ansats
Jag är inget fan av kvällstidningsbegrepp och därför har jag ogillat anammandet av "Näthatet" som ett vedertaget och vagt definierat fenomen. Den svenska bloggosfären diskuterar och bubblar, med all rätt, kring det omdömeslösa genererandet av användarinnehåll som försiggår.

Sent 80-tal upptäckte jag och ett par kompisar att det fanns ett antal nummer i telefonkatalogen man kunde ringa och slumpmässigt prata med andra människor i grupp. Dessutom var man anonym. Heta linjen var en förbannat rolig, snuskig och otäck plats. Här trängdes de flesta kategorier av människor och resultatet var klart blandat. En av favoritgagsen var när vi utgav oss, med ljusa gosstämmor, för att vara tjejer som letade killar. Extremt spännande att med kompisarna, på gränsen till skrattsammanbrott, utforska anonymitetens fördelar när man vill prova andra identiteter. Här fanns även det man idag tydligen skulle kalla "hatare". Anonymt spydde de ut fruktansvärda tillmälen och ofta kunde de få resten av "ringarna" att lämna linjen. Trist.

Den som provat på mIRC känner säkert igen sig i beskrivningen av Heta linjen ovan. Här pågick samma experimenterande med identiteter, det var (är?) kul, kontaktskapande, givande och rätt blandade kategorier av folk. Här finns även de som av olika skäl skulle kunna kategorieseras som "hatare".

Åtskilliga communities jag deltagit i under åren och i detta fallet företrädelsevis klanspelscommunities har innehållit alla känsloelement. Dock har konflikt, smutskastning och förolämpningar engagerat, slitit ut och till slut ibland helt dödat en del av dessa communities. Här har fenomenet haft ett annat begrepp: en konflikt var ett "Flame War" och verbet något försvenskat "att flejma" någon. "Hataren" var inte helt anonym här utan hade sin avatar eller sitt "nick" att förlora. Hur hög insats det skall räknas som beror på hur mycket status avataren lyckats tillskansa sig.

Det som skiljer mina erfarenheter ovan med det som idag utspelar sig i bland annat kommentarsfunktioner är två saker:

1. Jag och många med mig som bloggare (publicister) är inte anonyma.
2. "Hatet" spills inte på en allmän yta utan i "min" publicistyta. Det är mer personligt. Bloggen är en förlängd del av mig.

Hat eller flejms är inget nytt - däremot är mediets verktyg och förutsättningar annorlunda. Avsändarna till hot, agg, hat, förtal och kränkningar är inte EN kategori människor. Debatten måste nyanseras och om begreppet "Näthat" skall användas så måste det göras med avsikten att vagt adressera en uttalad problematik. Problematiserandet är i sig viktigast och förtjänar, enligt mig, ett bättre samlingsnamn. Det vore synd om debatten tilläts att bli en blingdebatt där navelskådare får glänsa med inskränkta dogmer.

Andemening
Debatten förtjänar problematisering och nyansering liksom fenomenet (-en?) måste adresseras och hanteras.


Andra bloggar om: Bloggosfären, Kommunikation, Webb 2.0, Näthat, Flame War

Second Life: Exkursion 2

Gjorde ett kort inhopp för att testa att använda en egentillverkad t-shirt i SL. Hamnade oförhappandes på ett seminarium och testade att spela in en videosnutt.

Förutom rena PR-vinster så tror jag att utbildningsvärlden kan ha stor nytta av miljöer och verktyg som Second Life.




Andra bloggar om: Second Life, PR, Utbildning, Webb 2.0

Argument om högre utbildning och kvalitet

SVT:s Argument skrapade igår kväll vidare på ytan angående utbildning och kvalitet. Jag missade halva programmet och tackar nu webben för att jag kan kika på "reprisen" på arbetstid.

Diskussionen rör sig kring forskningsmedel, utbildningsutbud, rankning och HSV:s rapport om att var tionde utbildning inte håller måttet.

Inslaget når du genom bildlänken nedan:

Andra bloggar om: SVT, Argument, Utbildning, Politik, Lars Leijonborg, HSV