måndag, juni 18, 2007

It takes two to ping pong.

Livet är en lagsport!

En pingisspelare servar energiskt över bollen till motståndaren som bara står där med armarna längs med sidorna. Ett - noll!! Fast i verkliga livet förlorar båda. Ingen boll tillbaka - inget spel. Den mest grundläggande socialpsykologin talar om för oss att det är genom bekräftelse från andra som vi vet att vi existerar. Vi antar en form som andra ger oss som respons på hur vi beter oss. Hur vi spelar bollen.

I improvisationsteater finns det en grundläggande regel. Den gäller och i övrigt kan man ta ut svängarna i det oändliga. Regeln säger att man inte får "blockera" sin mot-/medspelare. Bollen måste alltid komma tillbaka på något vis. Improvisationen är som alla andra processer - en rörelse som måste framåt annars är det ingen process mer. Så länge vi spelar bollen så är vi alla vinnare. Precis som i ping pong.

För mig är ping pong-tänket ett sätt att leva, jobba och komma framåt. Det är ett prestigelöst tänk som saknar revir och har ambitionen att skapa delaktighet i alla lägen. Jag tror att organisationer och företag har mycket att tjäna med anställda som spelar ping pong. Jag är övertygad om att du som enskild har allt att vinna på det.

Det är kul med pingis.


Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: