Deeped benar ut mycket kring gamla och nya strukturer i det jag tjatigt kallar den "digitala samhällsomvälvningen". I det här fallet handlar det om gammelpolitiker vs ny politisk kultur (Piratpartiet). Många av mina egna tankar kläs i ord i bloggposten. Inte minst känslan av att INTE vilja knyta sig till ett parti.
Jag är övertygad om att det nya digitala samhället fundamentalt kommer utmana alla gamla strukturer, förr eller senare. Vi ser det redan högre eller lägre grad i politiken, i ekonomin, i akademin och i religionen (?).
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, Digital samhällsomvälvning, Politik, Samhälle, Ekonomi, Akademi, Religion
Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Samhälle. Visa alla inlägg
söndag, maj 03, 2009
torsdag, april 23, 2009
Min presentation från Digitala staten-seminariet
Bäddar in min presentation och bambuserklippet från gårdagen nedan. Kom gärna med feedback.
Gå med i nätverket Digitala staten
Läs även andra bloggares åsikter om Digitala staten, Internet, Internetworld, Hyper Island, Magnus Kolsjö, Richard Gatarski, Magnus Höij, Politik, Samhälle, Digitalt, Webb,
Gå med i nätverket Digitala staten
Läs även andra bloggares åsikter om Digitala staten, Internet, Internetworld, Hyper Island, Magnus Kolsjö, Richard Gatarski, Magnus Höij, Politik, Samhälle, Digitalt, Webb,
onsdag, april 22, 2009
Spännande seminarium hostat av Internetworld
Idag deltog jag som initiativtagare till nätverket Digitala staten vid IW:s fokusseminarium "Bättre webbtjänster i offentlig sektor". Kika på axplocket ur innehållet nedan och tveka inte att gå med i nätverket om du vill vara med och diskutera hur offentlig sektor skall förhålla sig till den digitala samhällsomvälvningen. Oavsett du är offentligt anställd eller inte.
Bildmingel från seminariet
Läs även andra bloggares åsikter om Digitala staten, Internet, Internetworld, Hyper Island, Magnus Kolsjö, Richard Gatarski, Magnus Höij, Politik, Samhälle, Digitalt, Webb,
Bildmingel från seminariet
Läs även andra bloggares åsikter om Digitala staten, Internet, Internetworld, Hyper Island, Magnus Kolsjö, Richard Gatarski, Magnus Höij, Politik, Samhälle, Digitalt, Webb,
fredag, januari 30, 2009
Nedläggning är bästa försvar?
Jag är ingen militär expert. Är det inte är bättre att inte ha ett försvar alls istället för att sakta dissekera det som finns?
Just nu läser jag Herman Lindqvists bokserie "Historien om Sverige" och befinner mig vid sekelskiftet 16-1700-talet. Karl den XII skördar frukterna av pappa Karl den XI:s indelningsverk. Danskarna har fått backa och be om fred, Narva står på tur. Det var andra tider. Då kunde vi mobilisera 80 000 friska gossar och kriga med Ryssland, Polen och Danmark samtidigt. Angående mobiliseringen när Sverige blir överfallna av sina tre grannländer skriver Herman något i stil med "Sveriges beredskap var verkligen god" (passning till Per Albin) och det var den verkligen. Sedan dess har Sverige legat i otakt med krigsutbrott men som nation undsluppit oskadd om än inte oantastad.
Politiskt har jag ingen klar ståndpunkt när det gäller försvaret. Någonstans vill jag att Sverige ska ha en stabil militär apparat som kan inge en känsla av trygghet oavsett den är reell eller inte. Samtidigt känns det ofta som att det kunde kvitta - speciellt om man inte satsar på ett långsiktigt koncept. Jag antar att jag säger: antingen så ska vi ha ett meningsfullt uppbyggt försvar med rätt resurser för rätt uppgifter eller så lägger vi ner.
Sen får experterna bestämma vad rätt uppgifter och rätt resurser är.
Artiklar/inlägg om Sveriges "nya försvar":
Läs även andra bloggares åsikter om Försvaret, Nedskärningar, Samhälle, Politik, Sverige,
Just nu läser jag Herman Lindqvists bokserie "Historien om Sverige" och befinner mig vid sekelskiftet 16-1700-talet. Karl den XII skördar frukterna av pappa Karl den XI:s indelningsverk. Danskarna har fått backa och be om fred, Narva står på tur. Det var andra tider. Då kunde vi mobilisera 80 000 friska gossar och kriga med Ryssland, Polen och Danmark samtidigt. Angående mobiliseringen när Sverige blir överfallna av sina tre grannländer skriver Herman något i stil med "Sveriges beredskap var verkligen god" (passning till Per Albin) och det var den verkligen. Sedan dess har Sverige legat i otakt med krigsutbrott men som nation undsluppit oskadd om än inte oantastad.
Politiskt har jag ingen klar ståndpunkt när det gäller försvaret. Någonstans vill jag att Sverige ska ha en stabil militär apparat som kan inge en känsla av trygghet oavsett den är reell eller inte. Samtidigt känns det ofta som att det kunde kvitta - speciellt om man inte satsar på ett långsiktigt koncept. Jag antar att jag säger: antingen så ska vi ha ett meningsfullt uppbyggt försvar med rätt resurser för rätt uppgifter eller så lägger vi ner.
Sen får experterna bestämma vad rätt uppgifter och rätt resurser är.
Artiklar/inlägg om Sveriges "nya försvar":
Läs även andra bloggares åsikter om Försvaret, Nedskärningar, Samhälle, Politik, Sverige,
måndag, augusti 13, 2007
Utbildningssverige och konjunkturen
Tillbaka från semestern tar jag ett par djupa andetag och sonderar mejlbox, projektlista och annat spännande. Efteranmälningarna rullar på vilket är bra - det visar att vi gör ett bra jobb ad-hoc.
Idag är det nämligen på det viset att man kan vänta med att söka utbildning för de flesta lärosäten står med öppna dörrar större delen av läsåret. Det känns inte värdigt men måste tas för en värdemätare. Vi måste kunna vara attraktiva även under högkonjunktur.
Jag tycker att det är bra med fingervisningar om nationella ambitioner för utbildningssverige. Att vi inte ska ha flest universitet utan få riktigt bra. Att vi ska ha internationellt konkurrenskraftig forskning på dessa universitet och en j-vligt bra grundutbilding på våra högskolor. Det är bra att vi går mot tydliga riktlinjer. Det är också typiskt svenskt att vi gör det när pendeln redan svängt precis som vi senaste 300 åren rustat för krig när man blåser "faran över".
Jag vill arbeta i en proaktiv och företagsam organisation med uppdragsgivare som ger tydliga besked. Utbildningssverige kan bli ett flaggskepp igen.
Andra bloggar om: Utbildning, Konjunktur, Politik, Samhälle, Universitet, , Högskola, , HSV,
Idag är det nämligen på det viset att man kan vänta med att söka utbildning för de flesta lärosäten står med öppna dörrar större delen av läsåret. Det känns inte värdigt men måste tas för en värdemätare. Vi måste kunna vara attraktiva även under högkonjunktur.
Jag tycker att det är bra med fingervisningar om nationella ambitioner för utbildningssverige. Att vi inte ska ha flest universitet utan få riktigt bra. Att vi ska ha internationellt konkurrenskraftig forskning på dessa universitet och en j-vligt bra grundutbilding på våra högskolor. Det är bra att vi går mot tydliga riktlinjer. Det är också typiskt svenskt att vi gör det när pendeln redan svängt precis som vi senaste 300 åren rustat för krig när man blåser "faran över".
Jag vill arbeta i en proaktiv och företagsam organisation med uppdragsgivare som ger tydliga besked. Utbildningssverige kan bli ett flaggskepp igen.
Andra bloggar om: Utbildning, Konjunktur, Politik, Samhälle, Universitet, , Högskola, , HSV,
fredag, juli 06, 2007
Utvecklas eller stagnera?
Det här är en reflektion kring nyheten att A-kassorna varslar om höjda avgifter till hösten. Jag vill knyta ihop detta med fackens höjda avgifter och agerande under den gångna perioden. Min ambition är även att knorra till inlägget med en brasklapp om ett signalsystem som det inte krävs en examen för att uppfatta.
När jag hörde om Alliansens linje angående fackens avgifter och slopade statliga subventioner så kändes det kluvet. Å ena sidan kändes det skrämmande å andra sidan kändes det helt rätt. Vaddå helt rätt, kanske du undrar? Jo, det slog mig att det här är en ypperlig chans för facken att ta ansvar för sin roll i samhället och gentemot medlemmarna. Att istället för att enbart kriga för en position man tillskansat sig - utvecklas och hitta tillbaka till kärnverksamheten. Jag är helt övertygad om att svenska fackförbund idag arbetar med en massa spännande projekt och sidospår som är rätt offside. Om man rannsakade sina verksamheter och strukturerade om dem så att man gör "rätt" saker på "rätt" sätt så finns det garanterat en formula där medlemsavgiften kunde sänkas för egen maskin. Vilken respekt skulle inte det ge hos medlemmarna? Vilka signaler sänder det till medlemmarna att man inte gör det? Vill medlemmarna betala för fackets lobbyistvecka i Almedalen, är det för medlemmarnas bästa som miljontals kronor läggs på marknadsföring och är det medlemmarnas intresse man försvarar på konferensresan till Helsingfors? Vad är fackens reella uppgift? Gör man rätt saker till rätt pris för medlemmarna? Vad skickar man för signaler?
A-kassefrågan är på väg åt ett liknande håll. Vad sänder följande resonemang för signal (?):
"Vi har tappat 5000 medlemmar. Därför måste vi höja avgiften för de som är kvar."
Jag inser att jag kan bli retoriskt slaktad av de som är mer insatta i sakfrågan eller i de som har koll på hur A-kasseekonomin faktiskt fungerar. Men frågeställnigen är legitim: Vad skickar man för signaler när man inte ser över sin verksamhet utan bara klagar samtidigt som man höjer medlemsavgifterna?
Vi står inför samma dilemma i universitets- och högskolevärlden. Söktrycket är lågt och ekonomin är tajt. Vår ekonomi baserar sig på sätt och vis också på "medlemsavgifter" fast under andra postnamn. Vi måste också (i mina ögon), se till att vi gör rätt saker till rätt pris så att vi når ett resultat som är tillfredsställande samtidigt som det skickar en tydlig och stark signal till våra anställda, våra medlemmar samt vårt omgivande samhälle.
Det är under perioder av snålblåst som man får (möjligheter att) visa karaktär.
Relaterat:
Andra bloggar om: Med, Kommunikation, lemmar, Politik, Rannsaka, Samhälle, Universitet, åtti-tjugo, PR, , signalsystem,
När jag hörde om Alliansens linje angående fackens avgifter och slopade statliga subventioner så kändes det kluvet. Å ena sidan kändes det skrämmande å andra sidan kändes det helt rätt. Vaddå helt rätt, kanske du undrar? Jo, det slog mig att det här är en ypperlig chans för facken att ta ansvar för sin roll i samhället och gentemot medlemmarna. Att istället för att enbart kriga för en position man tillskansat sig - utvecklas och hitta tillbaka till kärnverksamheten. Jag är helt övertygad om att svenska fackförbund idag arbetar med en massa spännande projekt och sidospår som är rätt offside. Om man rannsakade sina verksamheter och strukturerade om dem så att man gör "rätt" saker på "rätt" sätt så finns det garanterat en formula där medlemsavgiften kunde sänkas för egen maskin. Vilken respekt skulle inte det ge hos medlemmarna? Vilka signaler sänder det till medlemmarna att man inte gör det? Vill medlemmarna betala för fackets lobbyistvecka i Almedalen, är det för medlemmarnas bästa som miljontals kronor läggs på marknadsföring och är det medlemmarnas intresse man försvarar på konferensresan till Helsingfors? Vad är fackens reella uppgift? Gör man rätt saker till rätt pris för medlemmarna? Vad skickar man för signaler?
A-kassefrågan är på väg åt ett liknande håll. Vad sänder följande resonemang för signal (?):
"Vi har tappat 5000 medlemmar. Därför måste vi höja avgiften för de som är kvar."
Jag inser att jag kan bli retoriskt slaktad av de som är mer insatta i sakfrågan eller i de som har koll på hur A-kasseekonomin faktiskt fungerar. Men frågeställnigen är legitim: Vad skickar man för signaler när man inte ser över sin verksamhet utan bara klagar samtidigt som man höjer medlemsavgifterna?
Vi står inför samma dilemma i universitets- och högskolevärlden. Söktrycket är lågt och ekonomin är tajt. Vår ekonomi baserar sig på sätt och vis också på "medlemsavgifter" fast under andra postnamn. Vi måste också (i mina ögon), se till att vi gör rätt saker till rätt pris så att vi når ett resultat som är tillfredsställande samtidigt som det skickar en tydlig och stark signal till våra anställda, våra medlemmar samt vårt omgivande samhälle.
Det är under perioder av snålblåst som man får (möjligheter att) visa karaktär.
Relaterat:
Andra bloggar om: Med, Kommunikation, lemmar, Politik, Rannsaka, Samhälle, Universitet, åtti-tjugo, PR, , signalsystem,
tisdag, juni 12, 2007
Metamorfos genom transparens
Myndighetens förutsättningar för kommunikation måste vara dess kärnfunktion i samhället. Den kärnfunktionen tillsammans med själva myndighetsutövandet har, tillsammans med andra faktorer, givit upphov till den image myndigheten har idag.
Från Wikipedia; myndighet:
Man kan med andra ord utgå från att Naturvårdsverkets kommunikativa förutsättningar skiljer sig från t ex Migrationsverkets. Det är den specifika myndighetens kärnfunktion, de verktyg man har att uträtta sin funktion, det ackumulerade kulturella kapitalet i form av t ex historia och det symboliska kapital man omger sig med som ger förutsättningarna. Det finns nedärvda föreställningar om myndigheter som det knappt är lönt att försöka förändra. Tänk dig om Skatteverket skulle försöka sig på en omstöpning av sin image. En färgglad populäritetskampanj för att du ska ändra din indoktrinerade åsikt. Det känns inte trovärdigt att något annat än ett förlöjligande resultat skulle bli fallet.
De sociala mediernas intåg i var mans telefonjack. Den långa svansen och den korta eller numera enligt vissa långa nacken. Tillgänglighetskraven och marknadskrafterna. Konkurrensen och det ursprungliga uppdraget. Tempot är uppskruvat och det finns många bollar att springa på. En myndighets uppgift är att stå för ett visst ramverk. Alltså är en uppgift att inte springa på alla bollar. Att inte vara för snabb att förändras. Samtidigt betyder inte det att man måste låta bli att utvecklas eller rätt att låta bli.
I stormens öga är den moderna myndighetens framtid ett transparent förhållningssätt till sin kommunikation med det omgivande samhället. Med tryggheten i myndighetsutövandet behöver man inte skjuta över målet med 90-talsreklam utan kan ”marknadsföra” sin verksamhet på ett rakt och ärligt sätt. Inga pjåkiga utgångspunkter använda för kommunikation. Naivt kanske, men det skulle ge statliga myndigheter möjligheten att ta klivet över tröskeln. Att bli ”Myndighet 2.0”.
Andra bloggar om: Myndigheter, Samhälle, Kommunikation, Information, Reklam, Webb 2.0,
Från Wikipedia; myndighet:
”En myndighet är ett verk inom den statliga eller kommunala (= offentliga) förvaltningen som inrättats för att fullgöra en eller flera arbetsuppgifter som det exklusivt ankommer på staten respektive kommunen att sköta. Dessa uppgifter kallas myndighetsutövning och de innebär, enkelt uttryckt, att man skall förmå medborgarna att hålla sig inom den ram av handlingsfrihet som staten förutsätter. Myndighetsutövningen kan ske genom information men också genom frihetsberövande. Olika myndigheter har olika befogenheter.”
Man kan med andra ord utgå från att Naturvårdsverkets kommunikativa förutsättningar skiljer sig från t ex Migrationsverkets. Det är den specifika myndighetens kärnfunktion, de verktyg man har att uträtta sin funktion, det ackumulerade kulturella kapitalet i form av t ex historia och det symboliska kapital man omger sig med som ger förutsättningarna. Det finns nedärvda föreställningar om myndigheter som det knappt är lönt att försöka förändra. Tänk dig om Skatteverket skulle försöka sig på en omstöpning av sin image. En färgglad populäritetskampanj för att du ska ändra din indoktrinerade åsikt. Det känns inte trovärdigt att något annat än ett förlöjligande resultat skulle bli fallet.
De sociala mediernas intåg i var mans telefonjack. Den långa svansen och den korta eller numera enligt vissa långa nacken. Tillgänglighetskraven och marknadskrafterna. Konkurrensen och det ursprungliga uppdraget. Tempot är uppskruvat och det finns många bollar att springa på. En myndighets uppgift är att stå för ett visst ramverk. Alltså är en uppgift att inte springa på alla bollar. Att inte vara för snabb att förändras. Samtidigt betyder inte det att man måste låta bli att utvecklas eller rätt att låta bli.
I stormens öga är den moderna myndighetens framtid ett transparent förhållningssätt till sin kommunikation med det omgivande samhället. Med tryggheten i myndighetsutövandet behöver man inte skjuta över målet med 90-talsreklam utan kan ”marknadsföra” sin verksamhet på ett rakt och ärligt sätt. Inga pjåkiga utgångspunkter använda för kommunikation. Naivt kanske, men det skulle ge statliga myndigheter möjligheten att ta klivet över tröskeln. Att bli ”Myndighet 2.0”.
Andra bloggar om: Myndigheter, Samhälle, Kommunikation, Information, Reklam, Webb 2.0,
tisdag, maj 29, 2007
"Näthatet" riskerar att bli en blingdebatt
Ansats
Jag är inget fan av kvällstidningsbegrepp och därför har jag ogillat anammandet av "Näthatet" som ett vedertaget och vagt definierat fenomen. Den svenska bloggosfären diskuterar och bubblar, med all rätt, kring det omdömeslösa genererandet av användarinnehåll som försiggår.
Sent 80-tal upptäckte jag och ett par kompisar att det fanns ett antal nummer i telefonkatalogen man kunde ringa och slumpmässigt prata med andra människor i grupp. Dessutom var man anonym. Heta linjen var en förbannat rolig, snuskig och otäck plats. Här trängdes de flesta kategorier av människor och resultatet var klart blandat. En av favoritgagsen var när vi utgav oss, med ljusa gosstämmor, för att vara tjejer som letade killar. Extremt spännande att med kompisarna, på gränsen till skrattsammanbrott, utforska anonymitetens fördelar när man vill prova andra identiteter. Här fanns även det man idag tydligen skulle kalla "hatare". Anonymt spydde de ut fruktansvärda tillmälen och ofta kunde de få resten av "ringarna" att lämna linjen. Trist.
Den som provat på mIRC känner säkert igen sig i beskrivningen av Heta linjen ovan. Här pågick samma experimenterande med identiteter, det var (är?) kul, kontaktskapande, givande och rätt blandade kategorier av folk. Här finns även de som av olika skäl skulle kunna kategorieseras som "hatare".
Åtskilliga communities jag deltagit i under åren och i detta fallet företrädelsevis klanspelscommunities har innehållit alla känsloelement. Dock har konflikt, smutskastning och förolämpningar engagerat, slitit ut och till slut ibland helt dödat en del av dessa communities. Här har fenomenet haft ett annat begrepp: en konflikt var ett "Flame War" och verbet något försvenskat "att flejma" någon. "Hataren" var inte helt anonym här utan hade sin avatar eller sitt "nick" att förlora. Hur hög insats det skall räknas som beror på hur mycket status avataren lyckats tillskansa sig.
Det som skiljer mina erfarenheter ovan med det som idag utspelar sig i bland annat kommentarsfunktioner är två saker:
Hat eller flejms är inget nytt - däremot är mediets verktyg och förutsättningar annorlunda. Avsändarna till hot, agg, hat, förtal och kränkningar är inte EN kategori människor. Debatten måste nyanseras och om begreppet "Näthat" skall användas så måste det göras med avsikten att vagt adressera en uttalad problematik. Problematiserandet är i sig viktigast och förtjänar, enligt mig, ett bättre samlingsnamn. Det vore synd om debatten tilläts att bli en blingdebatt där navelskådare får glänsa med inskränkta dogmer.
Andemening
Debatten förtjänar problematisering och nyansering liksom fenomenet (-en?) måste adresseras och hanteras.
Andra bloggar om: Bloggosfären, Kommunikation, Webb 2.0, Näthat, Flame War
Jag är inget fan av kvällstidningsbegrepp och därför har jag ogillat anammandet av "Näthatet" som ett vedertaget och vagt definierat fenomen. Den svenska bloggosfären diskuterar och bubblar, med all rätt, kring det omdömeslösa genererandet av användarinnehåll som försiggår.
Sent 80-tal upptäckte jag och ett par kompisar att det fanns ett antal nummer i telefonkatalogen man kunde ringa och slumpmässigt prata med andra människor i grupp. Dessutom var man anonym. Heta linjen var en förbannat rolig, snuskig och otäck plats. Här trängdes de flesta kategorier av människor och resultatet var klart blandat. En av favoritgagsen var när vi utgav oss, med ljusa gosstämmor, för att vara tjejer som letade killar. Extremt spännande att med kompisarna, på gränsen till skrattsammanbrott, utforska anonymitetens fördelar när man vill prova andra identiteter. Här fanns även det man idag tydligen skulle kalla "hatare". Anonymt spydde de ut fruktansvärda tillmälen och ofta kunde de få resten av "ringarna" att lämna linjen. Trist.
Den som provat på mIRC känner säkert igen sig i beskrivningen av Heta linjen ovan. Här pågick samma experimenterande med identiteter, det var (är?) kul, kontaktskapande, givande och rätt blandade kategorier av folk. Här finns även de som av olika skäl skulle kunna kategorieseras som "hatare".
Åtskilliga communities jag deltagit i under åren och i detta fallet företrädelsevis klanspelscommunities har innehållit alla känsloelement. Dock har konflikt, smutskastning och förolämpningar engagerat, slitit ut och till slut ibland helt dödat en del av dessa communities. Här har fenomenet haft ett annat begrepp: en konflikt var ett "Flame War" och verbet något försvenskat "att flejma" någon. "Hataren" var inte helt anonym här utan hade sin avatar eller sitt "nick" att förlora. Hur hög insats det skall räknas som beror på hur mycket status avataren lyckats tillskansa sig.
Det som skiljer mina erfarenheter ovan med det som idag utspelar sig i bland annat kommentarsfunktioner är två saker:
- Jag och många med mig som bloggare (publicister) är inte anonyma.
- "Hatet" spills inte på en allmän yta utan i "min" publicistyta. Det är mer personligt. Bloggen är en förlängd del av mig.
Hat eller flejms är inget nytt - däremot är mediets verktyg och förutsättningar annorlunda. Avsändarna till hot, agg, hat, förtal och kränkningar är inte EN kategori människor. Debatten måste nyanseras och om begreppet "Näthat" skall användas så måste det göras med avsikten att vagt adressera en uttalad problematik. Problematiserandet är i sig viktigast och förtjänar, enligt mig, ett bättre samlingsnamn. Det vore synd om debatten tilläts att bli en blingdebatt där navelskådare får glänsa med inskränkta dogmer.
Andemening
Debatten förtjänar problematisering och nyansering liksom fenomenet (-en?) måste adresseras och hanteras.
Andra bloggar om: Bloggosfären, Kommunikation, Webb 2.0, Näthat, Flame War
tisdag, maj 22, 2007
Självgodhet - ett hot mot journalistiken?
Det finns en klyshig replik som anspelar på demokrati och dess värde: "Demokratin måste erövras varje dag". Om man inte gör detta så får den till slut inget värde, den stagnerar och blir korrupt.
Fredrik Wass skriver idag i bisonblog om Publicistklubben i Stockholms bloggdebatt om näthat som ägde rum igår kväll. Enligt redogörelsen på bisonblog var det en rätt trött tillställning där inputen knappast var samtida. Jag deltog själv i Publicistklubben Kronobergs uppstartsmöte för snart en månad sedan och känner smått igen mig i debattörernas generella inställning som Fredrik skriver om.
Detta föranleder mig att uttrycka en viss oro kring en "nyjournalistisk" anda som manifesterar sig allt tätare. En form av självgodhet eller mättnad som inte går att förväxla med yrkesstolthet. Min egen teori kring detta anspelar på inledande klyshiga replik om demokrati. Värdet i pressfriheten och stoltheten i att vara journalist eller publicist måste erövras varje dag. Det existerar inte statiskt bara för att man lyckats LASa till sig en tjänst på redaktionen.
Det här gäller egentligen värdet för all form av "frihet". Värdet är en med andra ord en färskvara och enbart gamla meriter räcker inte till att rättfärdiga den position man innehar eller det arbete man gör idag.
Andra bloggar om: Media, Bloggosfären, Bisonblogg, Samhälle, Akademisk frihet, Debatt
Fredrik Wass skriver idag i bisonblog om Publicistklubben i Stockholms bloggdebatt om näthat som ägde rum igår kväll. Enligt redogörelsen på bisonblog var det en rätt trött tillställning där inputen knappast var samtida. Jag deltog själv i Publicistklubben Kronobergs uppstartsmöte för snart en månad sedan och känner smått igen mig i debattörernas generella inställning som Fredrik skriver om.
Detta föranleder mig att uttrycka en viss oro kring en "nyjournalistisk" anda som manifesterar sig allt tätare. En form av självgodhet eller mättnad som inte går att förväxla med yrkesstolthet. Min egen teori kring detta anspelar på inledande klyshiga replik om demokrati. Värdet i pressfriheten och stoltheten i att vara journalist eller publicist måste erövras varje dag. Det existerar inte statiskt bara för att man lyckats LASa till sig en tjänst på redaktionen.
Det här gäller egentligen värdet för all form av "frihet". Värdet är en med andra ord en färskvara och enbart gamla meriter räcker inte till att rättfärdiga den position man innehar eller det arbete man gör idag.
Andra bloggar om: Media, Bloggosfären, Bisonblogg, Samhälle, Akademisk frihet, Debatt
tisdag, maj 15, 2007
Järtecken i utbildningsskyn
Jag har tidigare efterlyst tydligare signaler för hur högre lärosäten ska förhålla sig till sin splittrade roll som myndighetsutövare och utbildningsförsäljare. I ena änden skall man borga för det statliga trygga och i den andra marknadsföra, nischa sig och konkurrera med andra utbildningsanordnare. Risken för att man springer på alla bollar, dränerar resurserna och tappar i kvalitet är stor - därför krävs en tydlig spelplan och tydliga resultatkrav.
I en debattartikel i DN uttrycker bl a Sigbrit Franke, apropå att var tionde utbildning inte håller måttet, att resursfördelningen skulle kunna användas som incitament för att få lärosätena att satsa annorlunda på utbildningar och utbildningsutbud.
Andra bloggar om: Utbildning, Samhälle, Politik, HSV, Sigbrit Franke, Lars Leijonborg, Akademisk frihet
I en debattartikel i DN uttrycker bl a Sigbrit Franke, apropå att var tionde utbildning inte håller måttet, att resursfördelningen skulle kunna användas som incitament för att få lärosätena att satsa annorlunda på utbildningar och utbildningsutbud.
"Men vi menar att en del av resurserna, kanske 5-10 procent, bör fördelas utifrån bedömningar av utbildningarnas kvalitet."
Senare under gårdagen hörde jag Lars Leijonborg på radion uttrycka optimism kring dessa tankar. Dock skall regeringen först invänta en utredning som görs i frågan.
Tecknen finns där! Det kommer att komma allt tydligare krav på profilering, effektivisering, resultat och kvalitet. Myndigheten kommer att bli tvungen att vara mer kundorienterad utan att förlora den akademiska friheten. Den senare kommer dock att få se sig ifrågasatt i sin nuvarande form, ty frihet, om än akademisk, är ingenting om den inte är föremål för strid, utövar självkritik och evolverar.
Tecknen finns där! Det kommer att komma allt tydligare krav på profilering, effektivisering, resultat och kvalitet. Myndigheten kommer att bli tvungen att vara mer kundorienterad utan att förlora den akademiska friheten. Den senare kommer dock att få se sig ifrågasatt i sin nuvarande form, ty frihet, om än akademisk, är ingenting om den inte är föremål för strid, utövar självkritik och evolverar.
Andra bloggar om: Utbildning, Samhälle, Politik, HSV, Sigbrit Franke, Lars Leijonborg, Akademisk frihet
fredag, maj 11, 2007
Svenska klusterbomber är säkra
Försvarsminister Mikael Odenberg fastslog igår att den svenska klusterbomben "Bombkapsel 90" inte är farlig för civila.
Andra bloggar om: Satir, Samhälle, Politik, PR, Krigföring, Klusterbomb, Bombkapsel 90, Lindeman
" Det är en typ av klustervapen med hög tillförlitlighet som inte lämnar den här typen av blindgångare omkring sig som just riskerar att skada oskyldiga, civila människor."
- Mikael Odenberg till SR Ekot
- Mikael Odenberg till SR Ekot
Nu rapporterar bland andra Sveriges Radio Ekot och DN om att det här uttalandet möter stark kritik från den internationella organisationen CMC (Cluster Munition Coalition) som arbetar för ett totalförbud av klustervapen. Diskussionen kring klusterbomber och de humanitära problem som följer i bomernas spår har pågått under en längre tid. För ett år sedan rönte bombkapsel 90 en del uppmärksahet i SvD.
Nu får Odenberg oväntat stöd av klusterbombsexperten George W Lindeman som menar att svenska klusterbomber är noga testade på civila och att ingen blivit skadad.
- Den hära bomben är som en ankmamma som tar hand om sina små ankbarn hela vägen mot målet. Dessutom har vi tillsammans med USA:s socialstyrelse bestämt att alla civila som dör i krig är stridande terrorister - alltså finns inte problemet med civila dödsoffer mer, konstaterar G.W. Lindeman.
Det återstår således att se hur Sveriges regering ställer sig till den egna klusterbomben, eller ankmamman. Är den farlig för civila eller inte?
Nu får Odenberg oväntat stöd av klusterbombsexperten George W Lindeman som menar att svenska klusterbomber är noga testade på civila och att ingen blivit skadad.
- Den hära bomben är som en ankmamma som tar hand om sina små ankbarn hela vägen mot målet. Dessutom har vi tillsammans med USA:s socialstyrelse bestämt att alla civila som dör i krig är stridande terrorister - alltså finns inte problemet med civila dödsoffer mer, konstaterar G.W. Lindeman.
Det återstår således att se hur Sveriges regering ställer sig till den egna klusterbomben, eller ankmamman. Är den farlig för civila eller inte?
Andra bloggar om: Satir, Samhälle, Politik, PR, Krigföring, Klusterbomb, Bombkapsel 90, Lindeman
torsdag, maj 10, 2007
Second Life: Exkursion 1
Lite motsträvigt har jag bestämt mig för att se mig omkring i Second Life. Efter en stunds mekande med styrfunktioner och annat så irrar min avatar aningslöst omkring. Det är en smula ödsligt och det kanske beror på att jag befinner mig i fel kvarter? En skylt skvallrar om en Sci-Fi mässa och jag tänker att där måste det väl vara drag. Teleporteringen går rätt smärtfritt men landningen är laggig. Väl framme visar sig mässan vara en liten besvikelse. Det är mer ett utställningshus för okända amerikanska författare och här kan jag givetvis köpa elektroniska versioner av deras böcker.
Jag kikar på kartan och ser nu att jag befinner mig nära Info Island DK och det ortsnamnet lockar så klart. Här finns det antagligen lite pigga skandinaver att samtala med. Min avatar materialiserar sig snabbt på plats och snart har jag kontakt med två byggare på ön. De berättar att ön kommer att bli ett danskt bibliotek i SL och det verkar vara ett samprojekt mellan flera organisationer. De svarar vänligt på mina frågor men jag märker snart att de kanske hellre fortsätter att bygga så jag tackar för mig och ber att få återkomma.
Min avatar samtalar med byggare på Info Island DK
Andra bloggar om: Second Life, Info Island DK, Samhälle,
Jag kikar på kartan och ser nu att jag befinner mig nära Info Island DK och det ortsnamnet lockar så klart. Här finns det antagligen lite pigga skandinaver att samtala med. Min avatar materialiserar sig snabbt på plats och snart har jag kontakt med två byggare på ön. De berättar att ön kommer att bli ett danskt bibliotek i SL och det verkar vara ett samprojekt mellan flera organisationer. De svarar vänligt på mina frågor men jag märker snart att de kanske hellre fortsätter att bygga så jag tackar för mig och ber att få återkomma.
Min avatar samtalar med byggare på Info Island DK
Andra bloggar om: Second Life, Info Island DK, Samhälle,
fredag, maj 04, 2007
Nyanserat när republikanerna debatterade sinsemellan
Det är som att lyssna till dåligt karaktärsskådespelande, när jag puttrar fram i den småländska naturen, på väg till jobbet. Valrörelsen i USA har börjat rekordtidigt och det är republikanerna som dragit först i denna utdragna eldstrid á la Wilda Western. Jag ler för mig själv när jag, för mitt inre, ser karikatyrerna som försöker synka med ljudet från radion.
– Det handlar om mer än Usama bin Ladin, men han ska få betala, han ska dö, menade Mitt Romney.
– Vi ska ställa honom inför rätta och jag ska följa honom till helvetets portar, tyckte senator McCain.
Efter denna första interna uppgörelse är nu högerns "posse" redo att sitta upp och rida på jakt efter de demokratiska kopojkarna. Ol' Mayor Guiliani rider i spetsen med sin Winchester osäkrad över låren. Bössan är för övrigt inhandlad i Warrenton, Viriginia i total samstämmighet med grundlagen.
– Friheten har sitt pris, både jämlikhet, broderskap och...ja en viss frihet måste också offras "for the cause", tänker Mr. X när han ser sitt sammansatta posse rida bort i solnedgången.
Andra bloggar om: Media, Politik, Samhälle, Satir, Republikaner, USA
– Det handlar om mer än Usama bin Ladin, men han ska få betala, han ska dö, menade Mitt Romney.
– Vi ska ställa honom inför rätta och jag ska följa honom till helvetets portar, tyckte senator McCain.
Efter denna första interna uppgörelse är nu högerns "posse" redo att sitta upp och rida på jakt efter de demokratiska kopojkarna. Ol' Mayor Guiliani rider i spetsen med sin Winchester osäkrad över låren. Bössan är för övrigt inhandlad i Warrenton, Viriginia i total samstämmighet med grundlagen.
– Friheten har sitt pris, både jämlikhet, broderskap och...ja en viss frihet måste också offras "for the cause", tänker Mr. X när han ser sitt sammansatta posse rida bort i solnedgången.
Andra bloggar om: Media, Politik, Samhälle, Satir, Republikaner, USA
onsdag, maj 02, 2007
Transparens är trendigt
Fredrik Wass tipsar i sin bisonblog om en spaning gjord av sajten Trendwatching.com med titeln "Transparency Tyranny". En mycket läsvärd trendspaning om framtidens kommunikationsvillkor.
Jag tilltalas själv av tanken på transparent och ärlig kommunikation och tror att statliga myndigheter och organisationer har mycket att hämta här. Inte minst av demokratiska skäl borde man se över sin öppenhet och förmåga att lyssna till omgivningen. Organisationen blir ständigt genomlyst, brister syns och feedback blir en konkret realitet. Gränsen mellan det interna och externa suddas i stora delar ut och ett symbiotiskt förhållande till omvärlden träder fram.
Är det möjligt?
Andra bloggar om: Kommunikation, Samhälle, Webb, Transparens
Jag tilltalas själv av tanken på transparent och ärlig kommunikation och tror att statliga myndigheter och organisationer har mycket att hämta här. Inte minst av demokratiska skäl borde man se över sin öppenhet och förmåga att lyssna till omgivningen. Organisationen blir ständigt genomlyst, brister syns och feedback blir en konkret realitet. Gränsen mellan det interna och externa suddas i stora delar ut och ett symbiotiskt förhållande till omvärlden träder fram.
Är det möjligt?
Andra bloggar om: Kommunikation, Samhälle, Webb, Transparens
"Josefsson - Adaktusson", scen 3, tagning 1
SVT gottar sig rejält åt gräljukan ("debatten") mellan Janne Josefsson och Lars Adaktusson. I kvällens "Robin" bankar Josefsson vettet ur Filip Hammar, utklädd till Adaktusson, i ett hederligt (?) kuddkrig.
Dokusåpifieringen fortsätter således. Frågan är hur eller ens om trovärdigheten kring stridstupparna påverkas?
Andra bloggar om: Dokusåpifiering, Media, Samhälle
Dokusåpifieringen fortsätter således. Frågan är hur eller ens om trovärdigheten kring stridstupparna påverkas?
Andra bloggar om: Dokusåpifiering, Media, Samhälle
torsdag, april 26, 2007
CSN lägger ribban
Idag rapporteras det bl a i DN om att CSN sänker kraven på studieresultat på vissa utbildningar för att studenten ska få sitt CSN-stöd. Målet är helt enkelt att alla utbildningar ska ha samma krav på resultat. Ur ren rättvisesynpunkt är det mer än rimligt att man ställer samma krav på studenter som läser akademiska utbildningar.
Magnus Forss, presschef på CSN, ser en liten risk med att sänka kraven på utbildningar där statistiken visar att studenterna är högpresterande. Risken skulle vara att det signalerar att det är OK att ta det lite lugnare men man tror inte att det kommer uppfattas på det viset.
Kopplar man ihop CSN:s sänkta (eller numera enhetliga) resultatkrav med HSV:s rapport om att studenter tycker att heltidsstudier är en deltidssyssla, adderar detta med svikande söktryck och ökande marknadsföringsbudget samt AMV:s kritik mot den allt mer kommersiella bilden av högre utbildning, vad får vi då? Jag tycker man kan ana oklara riktlinjer, sjunkande anseende och desperation.
Därför efterlyser jag, från högsta ort, tydliga riktlinjer och förutsättningar för högre utbildning, med tydligare krav på resultat och anpassat uppdrag. Det är av nöden tvunget och inte en dag för tidigt.
Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Utbildning, Arbetsliv, CSN, HSV, AMV
Magnus Forss, presschef på CSN, ser en liten risk med att sänka kraven på utbildningar där statistiken visar att studenterna är högpresterande. Risken skulle vara att det signalerar att det är OK att ta det lite lugnare men man tror inte att det kommer uppfattas på det viset.
Kopplar man ihop CSN:s sänkta (eller numera enhetliga) resultatkrav med HSV:s rapport om att studenter tycker att heltidsstudier är en deltidssyssla, adderar detta med svikande söktryck och ökande marknadsföringsbudget samt AMV:s kritik mot den allt mer kommersiella bilden av högre utbildning, vad får vi då? Jag tycker man kan ana oklara riktlinjer, sjunkande anseende och desperation.
Därför efterlyser jag, från högsta ort, tydliga riktlinjer och förutsättningar för högre utbildning, med tydligare krav på resultat och anpassat uppdrag. Det är av nöden tvunget och inte en dag för tidigt.
Andra bloggar om: Samhälle, Politik, Utbildning, Arbetsliv, CSN, HSV, AMV
måndag, april 23, 2007
Kamphunden finns inte
I dokusåpifieringens tecken eller tidsålder, vilket man nu tycker passar bäst, är "Kamphunden" en karaktär som inte får lämnas utanför dramat. En mörk och blodtörstig best som när som helst kan slå till - perfekt för kvällstidningsformatet och människor som är särskilt benägna att kategorisera enligt snuttifieringens reglemente.
I Ekot rapporteras det idag om att "Kamphundsägare nekas lägenhet" och inte en gång under inslaget förklarar intervjuade affärsutvecklingschef Patrik Emanuelsson, från Svenska Bostäder vad man menar med "kamphhund". Emanuelsson berättar att många hyresgäster, enligt en enkät, känner sig hotade av kamphundar. Det blev underlaget för att föra in en klausul i hyreskontraktet: "hyresgästen förbinder sig att inte ha kamphund".
Senare i inslaget blir det tydligt hur onyanserat den här kategegoriseringen slår i verkligheten.
I Ekot rapporteras det idag om att "Kamphundsägare nekas lägenhet" och inte en gång under inslaget förklarar intervjuade affärsutvecklingschef Patrik Emanuelsson, från Svenska Bostäder vad man menar med "kamphhund". Emanuelsson berättar att många hyresgäster, enligt en enkät, känner sig hotade av kamphundar. Det blev underlaget för att föra in en klausul i hyreskontraktet: "hyresgästen förbinder sig att inte ha kamphund".
Senare i inslaget blir det tydligt hur onyanserat den här kategegoriseringen slår i verkligheten.
"Kommunägda bostadsföretaget Poseidon bedömde, utan att ha träffat Linns blandrashund, att den var en kamphund.
– De frågade mig om han såg ut som en rottweiler eller en schäfer och jag sa nej, han gör inte det. Han är en blandras av okänd härkomst och han ser ut som en pitbull i folks ögon. Då sa hon bara att jag inte skulle få lägenheten på grund av att han anses som en kamphund, berättar Linn Stråhle."
Kamphunden finns inte - det är bara en schablon inpräntad i det kollektiva medvetandet. Det finns hundraser med olika egenskaper och det finns bra och dåliga hundförare. Kombinationen avgör resultatet. Problemet kring aggressiva hundar och dåliga hundförare måste givetivs adresseras. Vill man göra det från rätt håll gör man det genom problematisering och reflektion.
Kategorisering av det här slaget visar på den typen av oreflekterad rädsla och dumhet som skapar grogrund för rasism och andra odemokratiska yttringar. I det här fallet yttrar det sig genom ren och skär diskriminering. Vår dokusåpifierade tillvaro ger oss snuttifierade anledningar att tanklöst tycka till om t ex "kamphundar". Det är inte bara ett hot mot samhället utan kanske främst mot individen och det självständiga tänkandet.
Andra bloggar om: Diskriminering, Media, Samhälle, Dokusåpifiering
fredag, april 20, 2007
Pressetisk debatt på uppstartsmöte för Publicistklubben i Kronoberg
Det finns en ambition att starta publicistklubb i Kronoberg och igår kväll hölls ett uppstartsmöte i SVT:s nya lokaler vid Växjö universitet. Huvudpunkten på kvällens program var en pressetisk debatt ledd av SVT:s Lotta Orstadius. Ämnet var det enorma genomslag som kommit av Uppdrag Gransknings inslag om "Fallet Louise". Medverkade i debatten gjorde Vetlanda-Postens Liselott Erndin Dahlberg som rapporterat om fallet i lokalpressen samt Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson från Uppdrag granskning.
Debatten var förutsägbar men intressant. Det blev aldrig någon riktig skärpa i ställningstagandena utan Uppdrag gransknings tidigare ståndpunkt upprepades och ifrågasattes egentligen inte.
Andra bloggar om: Kommunikation, Media, Samhälle
Debatten var förutsägbar men intressant. Det blev aldrig någon riktig skärpa i ställningstagandena utan Uppdrag gransknings tidigare ståndpunkt upprepades och ifrågasattes egentligen inte.
"Makthavarna ska granskas, men visst har vi också makt och har kanske blivit den första statsmakten. Vi har självklart ett ansvar när människor hängs ut offentligt, men vad är alternativet?"
-Janne Josefsson
Det förekom, från Janne Josefssons håll, en del gliringar åt Lars Adaktusson och hans inblandning i "Fallet Louise". Senare igår kväll sändes Adaktussons magasin på TV8 där Erik Hörstadius intervjuat Louise farföräldrar och fått en helt annan bild än det Uppdrag granskning skildrat. Något som Lars-Göran och Janne upplyste den samlade skaran om och samtidigt bestämt hävdade att farföräldrarnas uppgifter är kontrollerbara och felaktiga.
Frågan om dokusåpifieringen som jag tidigare skrivit om satt jag och sög på länge. Det hade varit intressant att fråga Janne Josefsson om hur han ser på det faktum att han inte bara producerar ett journalistiskt material och resultat utan att han faktiskt också är en karaktär i ett drama. Tyvärr får den frågan vänta, ty det kändes inte som om diskussionen hamnade i rätt kvadrant denna gång.
-Janne Josefsson
Det förekom, från Janne Josefssons håll, en del gliringar åt Lars Adaktusson och hans inblandning i "Fallet Louise". Senare igår kväll sändes Adaktussons magasin på TV8 där Erik Hörstadius intervjuat Louise farföräldrar och fått en helt annan bild än det Uppdrag granskning skildrat. Något som Lars-Göran och Janne upplyste den samlade skaran om och samtidigt bestämt hävdade att farföräldrarnas uppgifter är kontrollerbara och felaktiga.
Frågan om dokusåpifieringen som jag tidigare skrivit om satt jag och sög på länge. Det hade varit intressant att fråga Janne Josefsson om hur han ser på det faktum att han inte bara producerar ett journalistiskt material och resultat utan att han faktiskt också är en karaktär i ett drama. Tyvärr får den frågan vänta, ty det kändes inte som om diskussionen hamnade i rätt kvadrant denna gång.
Andra bloggar om: Kommunikation, Media, Samhälle
torsdag, april 19, 2007
Heltidsstudier på halvfart?
Högskoleverket presenterar idag rapporten Studentspegeln 2007 som bygger på en större studentundersökning. Resulatet visar på att studenter tycker att kraven är såpass låga att man kan t ex arbeta deltid i allt större utsträckning. Nästan 40 procent av studenterna som är registrerade för heltidsstudier tycker inte att det motsvarar en heltidssysselsättning.
Samtidigt som många studenter anser att kraven i utbildningen är för låga, ger en stor majoritet, hela 90 procent, ändå sin utbildning ett mycket gott betyg.
En student som intervjuades av Ekot i morse menar att då studiebidraget och lånet ligger på en låg nivå så är det rimligt att kraven inte är högre.
Det ger ingen bra bild av svensk högre utbildning. Då ökar marknadsföringsbudgeten eftersom opinionen och söktryckspendeln fortsätter bortåt. Kommersialisering kräver dock att man har en vara som till viss del säljer sig själv. Utbildningskvalitet och kvantitet kanske går hand i hand?
Andra bloggar om: Politik, Samhälle, Utbildning
Samtidigt som många studenter anser att kraven i utbildningen är för låga, ger en stor majoritet, hela 90 procent, ändå sin utbildning ett mycket gott betyg.
En student som intervjuades av Ekot i morse menar att då studiebidraget och lånet ligger på en låg nivå så är det rimligt att kraven inte är högre.
Det ger ingen bra bild av svensk högre utbildning. Då ökar marknadsföringsbudgeten eftersom opinionen och söktryckspendeln fortsätter bortåt. Kommersialisering kräver dock att man har en vara som till viss del säljer sig själv. Utbildningskvalitet och kvantitet kanske går hand i hand?
Andra bloggar om: Politik, Samhälle, Utbildning
onsdag, april 18, 2007
Intressant möte med kommunens webbkompetens
Efter tisdagens lunch var det dags för möte med Växjö kommunens Henrik Nilsson, informatör och teamledare på kommunledningskontoret. Mötet handlade om att byta webb i offentlig sektor och Henrik delade med sig av erfarenheterna kring omdanandet av www.vaxjo.se.
Det finns uppenbara likheter mellan att arbeta som kommunal informatör och statlig universitetsinformatör. Inte minst då organisationsstrukturerna påminner en del om varandra. Mest intressant var Henriks erfarenhet av att fysisk organisation har underordnad betydelse för strukturerandet av webb. Det vägledande är (naturligtvis) vad besökarna letar efter - i det här fallet en komplex målgruppsanpassning. Det här är ingen unik insikt men vi var överrens om att det inte är okomplicerat att genomföra den typen av förändringar i en offentlig verksamhet. Det tänket behöver slå igenom på fler offentliga webbar. Ofta kör man fast i hur man själv uppfattar verksamheten och hur den ska representeras när det egentligen handlar om att fylla besökarens behov. Henrik berättade att man vid omvandlingen av kommunwebben gått från ca 4500 webbsidor till nätta 185o stycken.
För ett år sedan skrev internetworld om kommunwebbar.
Ett annat ämne som kom upp var tanken att initiera ett informatörsnätverk i Kronoberg - en tanke jag burit med mig under en period. Det fröet fick nu stimulans och kanske slår det rot någonstans inom en hyggligt snar framtid.
Andra bloggar om: Kommunikation, Samhälle, Webb
Det finns uppenbara likheter mellan att arbeta som kommunal informatör och statlig universitetsinformatör. Inte minst då organisationsstrukturerna påminner en del om varandra. Mest intressant var Henriks erfarenhet av att fysisk organisation har underordnad betydelse för strukturerandet av webb. Det vägledande är (naturligtvis) vad besökarna letar efter - i det här fallet en komplex målgruppsanpassning. Det här är ingen unik insikt men vi var överrens om att det inte är okomplicerat att genomföra den typen av förändringar i en offentlig verksamhet. Det tänket behöver slå igenom på fler offentliga webbar. Ofta kör man fast i hur man själv uppfattar verksamheten och hur den ska representeras när det egentligen handlar om att fylla besökarens behov. Henrik berättade att man vid omvandlingen av kommunwebben gått från ca 4500 webbsidor till nätta 185o stycken.
För ett år sedan skrev internetworld om kommunwebbar.
Ett annat ämne som kom upp var tanken att initiera ett informatörsnätverk i Kronoberg - en tanke jag burit med mig under en period. Det fröet fick nu stimulans och kanske slår det rot någonstans inom en hyggligt snar framtid.
Andra bloggar om: Kommunikation, Samhälle, Webb
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
