Utvecklas eller stagnera?

Det här är en reflektion kring nyheten att A-kassorna varslar om höjda avgifter till hösten. Jag vill knyta ihop detta med fackens höjda avgifter och agerande under den gångna perioden. Min ambition är även att knorra till inlägget med en brasklapp om ett signalsystem som det inte krävs en examen för att uppfatta.

När jag hörde om Alliansens linje angående fackens avgifter och slopade statliga subventioner så kändes det kluvet. Å ena sidan kändes det skrämmande å andra sidan kändes det helt rätt. Vaddå helt rätt, kanske du undrar? Jo, det slog mig att det här är en ypperlig chans för facken att ta ansvar för sin roll i samhället och gentemot medlemmarna. Att istället för att enbart kriga för en position man tillskansat sig - utvecklas och hitta tillbaka till kärnverksamheten. Jag är helt övertygad om att svenska fackförbund idag arbetar med en massa spännande projekt och sidospår som är rätt offside. Om man rannsakade sina verksamheter och strukturerade om dem så att man gör "rätt" saker på "rätt" sätt så finns det garanterat en formula där medlemsavgiften kunde sänkas för egen maskin. Vilken respekt skulle inte det ge hos medlemmarna? Vilka signaler sänder det till medlemmarna att man inte gör det? Vill medlemmarna betala för fackets lobbyistvecka i Almedalen, är det för medlemmarnas bästa som miljontals kronor läggs på marknadsföring och är det medlemmarnas intresse man försvarar på konferensresan till Helsingfors? Vad är fackens reella uppgift? Gör man rätt saker till rätt pris för medlemmarna? Vad skickar man för signaler?

A-kassefrågan är på väg åt ett liknande håll. Vad sänder följande resonemang för signal (?):

"Vi har tappat 5000 medlemmar. Därför måste vi höja avgiften för de som är kvar."

Jag inser att jag kan bli retoriskt slaktad av de som är mer insatta i sakfrågan eller i de som har koll på hur A-kasseekonomin faktiskt fungerar. Men frågeställnigen är legitim: Vad skickar man för signaler när man inte ser över sin verksamhet utan bara klagar samtidigt som man höjer medlemsavgifterna?

Vi står inför samma dilemma i universitets- och högskolevärlden. Söktrycket är lågt och ekonomin är tajt. Vår ekonomi baserar sig på sätt och vis också på "medlemsavgifter" fast under andra postnamn. Vi måste också (i mina ögon), se till att vi gör rätt saker till rätt pris så att vi når ett resultat som är tillfredsställande samtidigt som det skickar en tydlig och stark signal till våra anställda, våra medlemmar samt vårt omgivande samhälle.

Det är under perioder av snålblåst som man får (möjligheter att) visa karaktär.


Relaterat:

• Dagens Nyheter
• Svenska Dagbladet

Andra bloggar om: Med, Kommunikation, lemmar, Politik, Rannsaka, Samhälle, Universitet, åtti-tjugo, PR, , signalsystem,

Att göra en Metro

Än en gång vidareförmedlar jag stoff jag själv insupit från bisonblog.se.

Den här gången handlar det om tidningen Metros uppmärksammade intåg i bloggosfären med den s.k. "Metrobloggen" där man lockar folk att blogga och tjäna pengar per sidvisning. Metro klampar huvudlöst in i en, för tidningen, uppenbarligen helt okänd medial miljö.

Ett exempel på huvudlösheten ges i filmen nedan:




Fredrik Wass skriver på bisonblog.se:

"Vill man som företag på riktigt utnyttja sociala medier i sin verksamhet måste man också vara beredd på att löpa linan full ut."

En bra sammanfattning av anledningen till Metros klavertramp. Själv ser jag fördelar med det som inträffat - nu sitter vi med ett skolexempel på hur man inte ska göra. Vi har ett tydligt exempel på hur sociala medier fungerar och hur starkt gamla och nya medier kontrasterar när de kommer på kant med varandra. Förhoppningsvis bereder detta insikt om ändring för de som annars skulle gjort en Metro.

Andra bloggar om: Metro, Media, Sociala Medier, Bisonblog, Klavertramp, PR,

Myndigheter och webb 2.0

Det pågår en intressant diskussion i ämnet på bloggen weconverse under inlägget "Bloggar myndigheter (inte)?". Några utdrag ur diskussionen:

---------------------------------

"Det kom en fråga via mejl idag om jag känner till några bloggande myndigheter. Trodde att jag redan skrivit om detta, men det verkar relativt tunt på den fronten. Allvarligt med tanke på Verva och idén med 24 timmarsmyndigheten ."

- Richard Gatarski, blogginläggets författare.

"Jag arbetar på en (distans)utbildningsavdelning på Räddningsverket. Vi har försökt att få starta igång vår blogg på myndighetens server men det blev tvärstopp. Istället registrerade vi vår på wordpress.com istället."

- Kalle Hedlund, kommentar.

"Jag arbetar på Verva, bland annat med våra riktlinjer för utformning av webbplatser i offentlig sektor Vägledningen 24-timmarswebben. Idag ger vi inga rekommendationer om bloggar, men det är ett bra tips till kommande version av vägledningen."

- Magnus Burell, kommentar

"Mycket intressant att följa diskussionen här. I min dagliga kontakt med informations/webfolk på olika myndigheter kan jag bekräfta att det är väldigt spretigt i medvetenheten om de nya medierna och dess möjligheter. En del vet inte vad RSS är medan andra är på gång med en hel webb2.0:igt."

- Daniel Erkstam, kommentar.

"Företaget jag är anställd på (en av Sveriges största nätägare, energiproducent och -leverantör) har sen någon vecka diskussionen att ha bloggar startat på allvar. Frågan vem som ansvarar för inläggen och informationen kvarstår som ett hinder, anser man. Är bloggaren representant för företaget (svar ja om det finns länk från företagets hemsida, hävdas det) och hur gör man med svar på kommentarer?"

- S@ra, kommentar

"För både företag och myndigheter blir diskussionen om bloggaren som representant för arbetsgivaren oundviklig. Transparens är ett uttjatat begrepp men en väg att gå. Spana in transparensrevolutionen hos Microsoft i följande artikel (Wired): http://www.wired.com/wired/archive/15.04/wired40_microsoft.html"

- Erik Sellström, kommentar

---------------------------------

Samtidigt deltar jag i en annan intressant diskussion på bloggen www.prfekt.se. Här handlar det om vad strategiska kommunikatörer vill veta om bloggosfären. Ur mitt perspektiv är det ett guldläge att diskutera hur man kan konkretisera bloggosfären och webb 2.0 och förvandla det till förståeliga argument. Att för beslutsfattare kunna uttrycka kundnyttan helt enkelt.

Läs och delta gärna i diskussionerna!

Andra bloggar om: Bloggosfären, Information, Informatör, Kommunikation, Myndigheter, PR, prfekt, Webb 2.0, weconverse

Statlig identitet

Idag börjar mitt nya jobb på Växjö universitet. Jag flyttar från Ekonomihögskolan och in till centrala informationenheten för att arbeta med studentrekrytering och marknadsföring. Det senare är ett ämne som är frekvent förekommande här på bloggen. Sen jag började hitta en någorlunda form för mitt bloggande har jag diskuterat problematiken kring myndigheter och kommunikation (marknadsföring eller information?).

Tankarna kring detta börjar få konturer - inte minst tack vare en del e-postkorrespondens med andra kommunikationsbloggare och arbetskamrater. Nu senast har en diskussion efter ett inlägg på bloggen weconverse flyttat fram tankarna ytterligare ett snäpp.

I ljuset av att myndigheter idag kämpar med att finna sin moderna form ser jag, något diffust, myndighetsimage och transparens som vinnande koncept framöver. Jag hoppas att under den närmsta framtiden kunna formulera de framträdande konturerna i ord. Förhoppningsvis blir det en modell eller teori som utgår från det faktum att själva myndighetsutövandet - imagen av att vara en myndighet - är ett tryggt fundamenta i kommunikationen. I många avseenden har osäkerheten kring det statliga “jaget” gjort att man marknadsför sig bort från det man faktiskt är.


Andra bloggar om: Myndigheter, PR, Kommunikation, Information, Informatör, Staten, weconverse

Virtuell ambassad är ett lyckat PR-drag.

Dags för en mer reflekterande uppföljning på gårdagens observation vid invigningen av Second House of Sweden i Second Life.



Invigningen väckte en hel del känslor och åsikter. Många ifrågasätter hajpen kring Second Life, Svenska institutets satsning, Carl Bildts vara eller icke vara, skattepengars användande och Olle Wästbergs ålder.

Själv tycker jag att man bör separera ett elementen. Hajpen kring Second Life kan man tycka vad man vill om men faktum är att den har skapat utrymme för innovativ och icke särskilt kostsam uppmärksamhet (PR).

Olle Wästberg på SI svarar så här i Internetworld på frågan om huruvida investeringen är värt priset (ca 400 000kr):

“Ja, definitivt. PR-värdet av vår satsning är stort. Över 1000 artiklar från media i 40 olika länder bevakade nyheten om vår virtuella ambassad. Det har bidragit till bilden av Sverige som ett land som ligger i framkant på utvecklingen. Jag skulle säga att det är väldigt låg kontaktkostnad för vår investering, säger Olle Wästberg.”

Projektledaren Jean-Daniel Maurin (Westander PR) menar, Rond i P3, att den mediebevakningen är värd långt mer än 400 000 kr. I samma program uttrycker Fredrik Wass på Internetworld en viss förvåning över att uppmärksamheten kring ambassaden hållt hela vägen. Just av denna anledning är vår svenska virtuella ambassad ett riktigt lyckat PR-drag. Svenska institutet har inte bara fått mycket positiv uppmärksamhet för pengarna utan man har uppvisat att projektet har en medial uthållighet. Innehållsmässigt tycker jag att Second House of Sweden är riktigt gediget och väl värt ett besök. Dock delar jag åsikten som yppats att hajpen kring Second Life (för denna gång i alla fall) kanske nått sin kulmen. Men det finns viktiga erfarenheter här att dra växlar på. För den som ser möjligheter måste frågeställningen vara tämligen enkel: Vad bli nästa yta att exploatera för att vinna extremt värdefulla men billiga PR-poäng? Och vem hinner först? Det blir garanterat inga spaltmeter att tala om för den som kommer på plats nummer två.


Relaterat:

• Besök Second House of Sweden
• Se film från invigningen (YouTube - Second Sweden)
  
• Virtuell version av Bildt klippte bandet- SvD
• Bildt inviger virtuell ambassad - DN
• Avataren Bildt invigde ambassad - SR (RealPlayer)
• Ambassaden som inte är - SvD
• Nu finns Sverige i Second Life - Aftonbladet
  

Andra bloggar om: Svenska institutet , Second Life , Second House of Sweden , PR , Reklam , Media , Politik , Virtuell Ambassad , Webb 2.0 , Samhälle , Debatt , Olle Wästberg , Second Sweden , Internetworld , Diplomati

Second Life: Exkursion 2

Gjorde ett kort inhopp för att testa att använda en egentillverkad t-shirt i SL. Hamnade oförhappandes på ett seminarium och testade att spela in en videosnutt.

Förutom rena PR-vinster så tror jag att utbildningsvärlden kan ha stor nytta av miljöer och verktyg som Second Life.




Andra bloggar om: Second Life, PR, Utbildning, Webb 2.0

Den snabba dramaturgin

Produkten behöver ett anslag. Anslaget behöver en konflikt. Konflikten behöver en protagonist vilken kräver sin antagonist. Du har en minut och trettio sekunder på dig.



Konventioner är den snabba dramaturgins lag men den är i sin tur inte bunden till konventionellt berättande.


Andra bloggar om: Dramaturgi, PR, Reklam, Berättelsestrategi, Xbox, Dokusåpifiering

Svenska klusterbomber är säkra

Försvarsminister Mikael Odenberg fastslog igår att den svenska klusterbomben "Bombkapsel 90" inte är farlig för civila.

" Det är en typ av klustervapen med hög tillförlitlighet som inte lämnar den här typen av blindgångare omkring sig som just riskerar att skada oskyldiga, civila människor."
- Mikael Odenberg till SR Ekot

Nu rapporterar bland andra Sveriges Radio Ekot och DN om att det här uttalandet möter stark kritik från den internationella organisationen CMC (Cluster Munition Coalition) som arbetar för ett totalförbud av klustervapen. Diskussionen kring klusterbomber och de humanitära problem som följer i bomernas spår har pågått under en längre tid. För ett år sedan rönte bombkapsel 90 en del uppmärksahet i SvD.

Nu får Odenberg oväntat stöd av klusterbombsexperten George W Lindeman som menar att svenska klusterbomber är noga testade på civila och att ingen blivit skadad.
- Den hära bomben är som en ankmamma som tar hand om sina små ankbarn hela vägen mot målet. Dessutom har vi tillsammans med USA:s socialstyrelse bestämt att alla civila som dör i krig är stridande terrorister - alltså finns inte problemet med civila dödsoffer mer, konstaterar G.W. Lindeman.

Det återstår således att se hur Sveriges regering ställer sig till den egna klusterbomben, eller ankmamman. Är den farlig för civila eller inte?

Andra bloggar om: Satir, Samhälle, Politik, PR, Krigföring, Klusterbomb, Bombkapsel 90, Lindeman

Tele2 utövar modern och lyckad kundservice

Uppföljare på inlägget: "Tele2 Comviq utövar falsk marknadsföring"

Jag är förvånad och positivt, mycket överraskad. Ja, tagen på sängen är verkligen ingen underdrift. De flesta har nog varit med om att prata med en "outsourcad" kundtjänst och där få känslan att det är stopp. Distansen mellan kundtjänsten och företaget vars tjänst du köper är för stort. Du kan inte komma längre med ditt ärende.

Min förvåning kommer sig av den ypperliga kundservice jag nyligen fått stå i fokus för. Torsdagen den 19 april blev jag uppringd av Maria Åkerberg från Tele2 som meddelade att hon läst min e-post och min blogg. Det var inget tvekan om var felet låg och givetvis skulle jag kompenseras. Lysande! Det trodde jag faktiskt inte - det kändes som den typen av service man kunde få "förr" när kundtjänsten låg närmre kärnverksamheten.

Jag förklarade för Maria att blogginlägget delvis var ren katharsis från min sida men också ett experiment. Experimentet gick, som jag skrev i mitt tidigare inlägg, ut på:

"Därför tänker jag mig att utöva den lilla medie- och konsumentmakt jag innehar bloggledes. Här lägger jag fram mina bevis och kräver ett svar från Tele2 samt kompensation. Det kanske kan bli till en spännande följetång."

Slutsatsen är klar: det går att utöva en användargenererad konsumentmakt.

Dock tyckte jag inte att det var klart där. Det finns en annan sida av myntet - företagets. Jag uppmanade Maria att svara mitt inlägg med en kommentar vilket är viktigt ur företagets perspektiv. Här finns ju ett lysande läge att utöva "tvåstegs-PR". Detta skedde och det anser jag vara tecken på en modern och lyckad kundservice eftersom de lyssnar på konsumenten och bemöter denne på konsumentens arena.

Andra bloggar om: Bloggosfären, Kommunikation, Konsumtion, PR, Tele2 Comviq