Informatören är död

Yrkesrollerna flyter ihop. Informatören är, beroende på individen, allt eller ingenting. Oavsett vilket är det dags att konstatera tiden för dödsfallet och se vad som kommer i livet efter detta.

Vad är en informatör? Eller snarare vad var det för något? Arbetsförmedlingen beskriver yrket såhär:

"Informatören arbetar med att på olika sätt föra ut företags, myndigheters eller organisationers budskap. Det är ett arbete med många olika inriktningar, och det finns hundratals olika yrkestitlar inom informationsområdet."

Dessutom utvecklar man yrkesbeskrivningen med bl a tre övergripande yrkesroller: producenten, specialisten och strategen. Min erfarenhet är att man om man är anställd som "informatör" faktiskt är alla tre samtidigt. Oftast utan att få cred för det som är strategitungt och grund för högre lön. Yrkesrollen är med andra ord en blöt filt där man kan gömma både det ena och det andra utan att bekräfta dess existens efteråt.

Nu är det här inte en bitter text om informatörens plågade tillstånd. Det här är en text om vad informatören måste bli för att överleva professionellt efter som informatören är död.

Vi äger inte budskapet längre. Shannon & Weavers kommunikationsmodell (A->brus->B+feedback) stannar i bruset. Det är där det händer. Bruset is the shit. Alla är samproducenter av information och kommunikation. Alla konverserar med alla. Informatören riskerar att tilldelas rollen som kontrollant, flaskhals och allmän kommunikationspolis. Den välstämda organisationen som tappar kontrollen över sin integrerade kommunikation sätter informatören på att skriva bloggpolicy eller diskuterar med IT-avdelningen vilka sociala sajter man kanske måste blockera.

Det blir om inte annat informatörens död.

Vad kommer istället? Jag skönjer en bättre framtid för oss som känner att kontrollfunktionen är en börda. En del f d informatörer kommer tituleras "planners". Strategisk planering av konversation och kommunikation. Kanal- och medieval, statistiktung strategi för närvaro och beredskap för att möta kunderna i konversation. Andra kommer att fortsätta vara eller bli mer renodlade "producenter". Digitalt och analogt givetvis med örat mot marken och i konversation med omvärlden. Den omärkliga tekniken var länge sen. Nu är producenten transparent och väl synlig. Somliga blir "konversatörer" (måste finnas ett bättre ord?) och ser till att organisationen har en webbnärvaro och ett deltagande i relevanta diskussioner. Istället för att agera gammelredaktör och tänka tidningskommunikation kommer konversatören att nätverka externt och internt och syndikera relevant information för externa och interna behov. Om man utgår ifrån att alla medarbetare deltar i olika konverserationer så är konversatören även ett givet stöd i den processen.

Vad är skillnaden då? Arbetsförmedlingen skrev ju om strategen, producenten och specialisten. Jo, skillnaden är att informatören är död. Ingen intresserar sig längre för budskap och envägskommunikation. Man äger inte sitt varumärke. Därför kan man inte ha en yrkesroll som äger budskapet och "styr" informationen. Dagens informatörer måste förhålla sig till utvecklingen och fundera över hur man ska arbeta imorgon. I livet efter detta.

Oavsett om ledningen har insett det eller inte.


Läs även andra bloggares åsikter om Informatör, Information, Kommunikation, Digital Revolution, Arbetsförmedlingen, Planner, Producent, Konversation, Webb 2.0, Redaktör, Sociala Medier, strategi, Strategisk kommunikation

Veligt Vårdval Kronoberg

På SMP.se skriver man idag om trasslet kring Landstingets (Kronoberg) utskick angående det stundande vårdvalet.

"Utskicket blev en vecka försenat. När blanketten väl kom ut innehöll det felaktigheter och en rättelse har därför skickats ut denna vecka. Vårdvalslogotypen saknades och underskrifter av landstingsstyrelsens ordförande och landstingsdirektören."

Så här skriver Landstinget på sin webb:

"Brev från Strålfors till länets medborgare

I vårdvalsbrevet som gick ut v. 4 saknades landstingets logga, vårdvalssymbolen samt namnteckningar av landstingets styrelseordförande resp. landstingsdirektör, i flertalet brev. Detta berodde på tryckfel hos landstingets leverantör Strålfors Svenska AB. Med anledning av detta har Strålfors skickat ut ett brev till samtliga medborgare i Kronobergs län med en förklaring till det inträffade. Strålfors står som avsändare och det innehåller inte någon ny valblankett."

Kommentarerna på SMP.se är vanligtvis av rätt varierande nivå men när det gäller den här artikeln är det mer intressant läsning (i skrivande stund). Flera kommentarer pekar på det oansvariga, ur ett miljöperspektiv, i att skicka ut en rättelse när innehållet i sig är korrekt men det gjorts "...ett fel som inte betydde ett dyft". Strålfors vilka stod som leverantör för utskicket fick således ordna med ett rättelse- och ursäktsutskick samt ska nu eventuellt bli skyldiga att betala ersättning.

I sin iver att rätta till det som blivit fel verkar det nu som om Landstinget kan ha skadat sin trovärdighet. Bortsett från miljö- och ekonomiska aspekter kan man ana navelskådning bakom rättningsåtgärderna. Det finns en uppenbar fara i att, som kommunikatör, bli alltför trångsynt i sitt informationsarbete. Att en t ex logga som tas fram för en kampanj får ett oproportionellt värde och där felbedömningar och åtgärder leder till oförutsedda konsekvenser är en sådan fara. En annons i Smålänningen och Smålandsposten hade varit nog i det här fallet. Det bästa Landstinget kan göra nu är att prestigelöst ta till sig kritiken och vore man framåt så svarade man snyggt och ödmjukt i kommentarsfältet på SMP.se.

Det skulle ge välbehövlig gratis cred i det här läget. Vänd det hela till en snackis om moderna och transparenta Landstinget Kronoberg.


Läs även andra bloggares åsikter om Landstinget Kronoberg, Vårdval Kronoberg, Marknadsföring, Kommunikation, SMP.se, smålandsposten, Strålfors, Information,

Myndigheter och webb 2.0

Det pågår en intressant diskussion i ämnet på bloggen weconverse under inlägget "Bloggar myndigheter (inte)?". Några utdrag ur diskussionen:

---------------------------------

"Det kom en fråga via mejl idag om jag känner till några bloggande myndigheter. Trodde att jag redan skrivit om detta, men det verkar relativt tunt på den fronten. Allvarligt med tanke på Verva och idén med 24 timmarsmyndigheten ."

- Richard Gatarski, blogginläggets författare.

"Jag arbetar på en (distans)utbildningsavdelning på Räddningsverket. Vi har försökt att få starta igång vår blogg på myndighetens server men det blev tvärstopp. Istället registrerade vi vår på wordpress.com istället."

- Kalle Hedlund, kommentar.

"Jag arbetar på Verva, bland annat med våra riktlinjer för utformning av webbplatser i offentlig sektor Vägledningen 24-timmarswebben. Idag ger vi inga rekommendationer om bloggar, men det är ett bra tips till kommande version av vägledningen."

- Magnus Burell, kommentar

"Mycket intressant att följa diskussionen här. I min dagliga kontakt med informations/webfolk på olika myndigheter kan jag bekräfta att det är väldigt spretigt i medvetenheten om de nya medierna och dess möjligheter. En del vet inte vad RSS är medan andra är på gång med en hel webb2.0:igt."

- Daniel Erkstam, kommentar.

"Företaget jag är anställd på (en av Sveriges största nätägare, energiproducent och -leverantör) har sen någon vecka diskussionen att ha bloggar startat på allvar. Frågan vem som ansvarar för inläggen och informationen kvarstår som ett hinder, anser man. Är bloggaren representant för företaget (svar ja om det finns länk från företagets hemsida, hävdas det) och hur gör man med svar på kommentarer?"

- S@ra, kommentar

"För både företag och myndigheter blir diskussionen om bloggaren som representant för arbetsgivaren oundviklig. Transparens är ett uttjatat begrepp men en väg att gå. Spana in transparensrevolutionen hos Microsoft i följande artikel (Wired): http://www.wired.com/wired/archive/15.04/wired40_microsoft.html"

- Erik Sellström, kommentar

---------------------------------

Samtidigt deltar jag i en annan intressant diskussion på bloggen www.prfekt.se. Här handlar det om vad strategiska kommunikatörer vill veta om bloggosfären. Ur mitt perspektiv är det ett guldläge att diskutera hur man kan konkretisera bloggosfären och webb 2.0 och förvandla det till förståeliga argument. Att för beslutsfattare kunna uttrycka kundnyttan helt enkelt.

Läs och delta gärna i diskussionerna!

Andra bloggar om: Bloggosfären, Information, Informatör, Kommunikation, Myndigheter, PR, prfekt, Webb 2.0, weconverse

Metamorfos genom transparens

Myndighetens förutsättningar för kommunikation måste vara dess kärnfunktion i samhället. Den kärnfunktionen tillsammans med själva myndighetsutövandet har, tillsammans med andra faktorer, givit upphov till den image myndigheten har idag.

Från Wikipedia; myndighet:

”En myndighet är ett verk inom den statliga eller kommunala (= offentliga) förvaltningen som inrättats för att fullgöra en eller flera arbetsuppgifter som det exklusivt ankommer på staten respektive kommunen att sköta. Dessa uppgifter kallas myndighetsutövning och de innebär, enkelt uttryckt, att man skall förmå medborgarna att hålla sig inom den ram av handlingsfrihet som staten förutsätter. Myndighetsutövningen kan ske genom information men också genom frihetsberövande. Olika myndigheter har olika befogenheter.”

Man kan med andra ord utgå från att Naturvårdsverkets kommunikativa förutsättningar skiljer sig från t ex Migrationsverkets. Det är den specifika myndighetens kärnfunktion, de verktyg man har att uträtta sin funktion, det ackumulerade kulturella kapitalet i form av t ex historia och det symboliska kapital man omger sig med som ger förutsättningarna. Det finns nedärvda föreställningar om myndigheter som det knappt är lönt att försöka förändra. Tänk dig om Skatteverket skulle försöka sig på en omstöpning av sin image. En färgglad populäritetskampanj för att du ska ändra din indoktrinerade åsikt. Det känns inte trovärdigt att något annat än ett förlöjligande resultat skulle bli fallet.

De sociala mediernas intåg i var mans telefonjack. Den långa svansen och den korta eller numera enligt vissa långa nacken. Tillgänglighetskraven och marknadskrafterna. Konkurrensen och det ursprungliga uppdraget. Tempot är uppskruvat och det finns många bollar att springa på. En myndighets uppgift är att stå för ett visst ramverk. Alltså är en uppgift att inte springa på alla bollar. Att inte vara för snabb att förändras. Samtidigt betyder inte det att man måste låta bli att utvecklas eller rätt att låta bli.

I stormens öga är den moderna myndighetens framtid ett transparent förhållningssätt till sin kommunikation med det omgivande samhället. Med tryggheten i myndighetsutövandet behöver man inte skjuta över målet med 90-talsreklam utan kan ”marknadsföra” sin verksamhet på ett rakt och ärligt sätt. Inga pjåkiga utgångspunkter använda för kommunikation. Naivt kanske, men det skulle ge statliga myndigheter möjligheten att ta klivet över tröskeln. Att bli ”Myndighet 2.0”.


Andra bloggar om: Myndigheter, Samhälle, Kommunikation, Information, Reklam, Webb 2.0,

Statlig identitet

Idag börjar mitt nya jobb på Växjö universitet. Jag flyttar från Ekonomihögskolan och in till centrala informationenheten för att arbeta med studentrekrytering och marknadsföring. Det senare är ett ämne som är frekvent förekommande här på bloggen. Sen jag började hitta en någorlunda form för mitt bloggande har jag diskuterat problematiken kring myndigheter och kommunikation (marknadsföring eller information?).

Tankarna kring detta börjar få konturer - inte minst tack vare en del e-postkorrespondens med andra kommunikationsbloggare och arbetskamrater. Nu senast har en diskussion efter ett inlägg på bloggen weconverse flyttat fram tankarna ytterligare ett snäpp.

I ljuset av att myndigheter idag kämpar med att finna sin moderna form ser jag, något diffust, myndighetsimage och transparens som vinnande koncept framöver. Jag hoppas att under den närmsta framtiden kunna formulera de framträdande konturerna i ord. Förhoppningsvis blir det en modell eller teori som utgår från det faktum att själva myndighetsutövandet - imagen av att vara en myndighet - är ett tryggt fundamenta i kommunikationen. I många avseenden har osäkerheten kring det statliga “jaget” gjort att man marknadsför sig bort från det man faktiskt är.


Andra bloggar om: Myndigheter, PR, Kommunikation, Information, Informatör, Staten, weconverse

Myndighetsinformatörer under luppen

Medieforskare Magnus Fredrikson och två av hans studenter på JMG i Göteborg har kommit fram till att informatörer på var femte myndighet bryter mot offentlighetsprincipen. De menar att orsaken inte bara är inkompetens och okunskap utan även ren cynism och maktutövning. Bland annat framkommer det att informatörer som ombetts att skicka en myndighets kommunikationsplan nekat trots att det är en offentlig handling.

I SR:s (P1) medieprogram Publicerat diskuterar Magnus Fredrikson dessa resultat med Sveriges Informationsförenings generalsekreterare Margaretha Sjöberg.

Lyssna på diskussionen här>>

Frågan om statliga informatörer hänger sig åt marknadsföring mer än information och mörkläggning mer än upplysning kommer aldrig riktigt loss. Polariseringen är tydlig och Margaretha vill egentligen inte tillstå annat än att det kan vara en ledningsfråga huruvida informatörer skall arbeta med att existensberättiga sina arbetsplatser eller med annan mer nyttig samhällsinformation.

Det är en dock en aktuell och viktig frågeställning om än väl polemisk. Är det så att myndigheternas roll är mer otydlig nu än tidigare? Känner fler myndigheter, än högskolevärldens, av den allt mer kommersialiserade verkligheten man verkar i? På vilka villkor skall man kommunicera med sin omvärld och för all del även sinsemellan?

Det här är frågor som måste upp på bordet, som måste medvetandegöras.

Andra bloggar om: Myndighet, Magnus Fredrikson, Margaretha Sjöberg, Sveriges Informationsförening, JMG, Informatör, Offentlighetsprincipen, Transparens, SR, Publicerat, P1, Forskning, Media, Kommunikation, Information