Jag har tidigare efterlyst tydligare signaler för hur högre lärosäten ska förhålla sig till sin splittrade roll som myndighetsutövare och utbildningsförsäljare. I ena änden skall man borga för det statliga trygga och i den andra marknadsföra, nischa sig och konkurrera med andra utbildningsanordnare. Risken för att man springer på alla bollar, dränerar resurserna och tappar i kvalitet är stor - därför krävs en tydlig spelplan och tydliga resultatkrav.I en debattartikel i DN uttrycker bl a Sigbrit Franke, apropå att var tionde utbildning inte håller måttet, att resursfördelningen skulle kunna användas som incitament för att få lärosätena att satsa annorlunda på utbildningar och utbildningsutbud.
"Men vi menar att en del av resurserna, kanske 5-10 procent, bör fördelas utifrån bedömningar av utbildningarnas kvalitet."
Senare under gårdagen hörde jag Lars Leijonborg på radion uttrycka optimism kring dessa tankar. Dock skall regeringen först invänta en utredning som görs i frågan.
Tecknen finns där! Det kommer att komma allt tydligare krav på profilering, effektivisering, resultat och kvalitet. Myndigheten kommer att bli tvungen att vara mer kundorienterad utan att förlora den akademiska friheten. Den senare kommer dock att få se sig ifrågasatt i sin nuvarande form, ty frihet, om än akademisk, är ingenting om den inte är föremål för strid, utövar självkritik och evolverar.
Andra bloggar om: Utbildning, Samhälle, Politik, HSV, Sigbrit Franke, Lars Leijonborg, Akademisk frihet
