Sockenrådets blogg ser dagens ljus

Undertecknad är engagerad i Gemla-Öja Sockenråd och igår förvandlades den tidigare statiska hemsidan till ett bloggbaserat infonav för boende och inflyttsintresserade.



Det ska bli spännande att se om verktyget (Wordpress) och dess möjligheter kommer göra någon skillnad för användarnas beteende.

Silja Line sponsrar ett mord (?)

Marknadsföring är kommunikation. Vad skickar det för signaler?

Här är en screenshot från Aftonbladet.se igår. Jag låter den tala för sig själv.

Töväder i sikte?

Magnus Thorén på byrån Rewir skriver om myndigheter och varumärken på Rewirs webb. Inte alls oävet om än inte häpnadsväckande. Bland annat menar han att:

"Myndigheter som inte kan tydliggöra sin viljeinriktning och inte aktivt kan kommunicera målbilder kommer att få låg acceptans för sin verksamhet."

Även om det främst är polisväsendet som exemplifierar myndighetssfären i inlägget så tycker jag att delar är applicerbara reflektioner även på högre lärosäten. Man får minnas att Rewir inte ogärna söker kunder inom det offentliga och det kanske ger en diplomatisk ton. Demokratifrågan är hur som helst enkel att relatera till:

"Myndigheternas egen försiktighet är inte bara ett kommunikationsproblem - utan en utmaning för vår demokrati."

Det får vara lite helggodis för dig som känner att dylikating är värda att fundera kring. Annars kan du spara läsningen till på måndag.

Trevlig helg.

Reflektioner kring digitala moln

Efter en liten E-postdiskussion på jobbet kring Fredrik Wass reportage i Fokus om sociala medier skickade jag några reflektioner till skribenten. Och han reflekterar idag kring reflektionerna på sin Bisonblog.

In och kika!

Signalsystem

Ett trafiklyse som lyser rött är ofta irriterande. Även om man vill köra accepterar de flesta signalen och inväntar förändring. Lyser det grönt är allt däremot frid och fröjd. Måhända kastar man ett extra öga åt sidan för att försäkra sig att ingen fara hotar den tilldelade gröna friden. Ibland blinkar det gult och då skall man falla tillbaka på trafik-kriskommunikationens grund: vägskyltarna. I värsta fall är det den vedertagna "högerregeln" som avgör. Det gula blinket är ändå en signal om än frustrerande. "Ur funktion, you're on your own, på obestämd tid."



Det värsta är ett trafiklyse som inte lyser. Vad ger det för signal? Nåt säger det väl? "Jag är för fin för att slösa mitt diodsken på dig, pucko" eller "Gör lite som du vill, kanske.". Det går att gissa sig till en mängd budskap djupt dolda i de slumrande hålorna.

Ovisshet är skit. Och att inte skicka någon signal är ändå att signalera, är att försätta mottagaren i ovisshet. Som chef eller ledare är det viktigt att ha ett tredje öga som uppfattar utifrån hur man sänder eller inte sänder signaler. Att försätta medarbetare och anställda i ovisshet, medvetet eller omedvetet, är inte ett gott ledarskap.

Deltagande som statlig affärsidé?

Idag läser jag om två platser på webben som är varandras motparter i det mesta.

På Växjö universitet börjar rektor idag att blogga (vilket jag tycker är kanon och inte en dag för tidigt). Dock sker det med handklovarna på för läsarens del eftersom kommentarsfunktionen är låst till inloggade anställda och studenter. Man kan argumentera för att dessa två grupper är själva huvudmålgrupperna och därför är det bäst att utforma interaktiviteten på detta vis. Men det perspektivet känns bräckligt.

Den totala motsatsen skriver Fredrik Wass om på Internet World idag. Moderata ungdomsförbundet släppte nyss sin nya sajt Muf.se där konceptet är att innehållet skall genereras av besökarna, oavsett politisk färg. Så här säger Niklas Wykman, förbundsordförande, till IW:

"– Du äger inte kommunikationen på nätet. Det gäller att skapa en plattform som handlar om att både skapa och sprida information. Förut var vår sajt exkluderande mot dem som inte var moderater, nu ska du kunna vara ”moderat för en dag”. Sajten gör ingen skillnad på om du är vänsterpartist eller moderat, säger Niklas Wykman."

och

"– Vi vill inte ha fem personer som uppdaterar. Vi vill ha 5000."

Jag är av den fasta övertygelsen att vi på Växjö universitet och det blivande Linneúniversitetet behöver diskutera och finna former för hur vi ska använda webben till vår och våra medparters fördel i en mängd avseenden. Initiativet från rektor Johan är positivt men för mig drunknar intentionen i de signaler bloggen sänder ut i form av begränsing i deltagandet.