Ett trafiklyse som lyser rött är ofta irriterande. Även om man vill köra accepterar de flesta signalen och inväntar förändring. Lyser det grönt är allt däremot frid och fröjd. Måhända kastar man ett extra öga åt sidan för att försäkra sig att ingen fara hotar den tilldelade gröna friden. Ibland blinkar det gult och då skall man falla tillbaka på trafik-kriskommunikationens grund: vägskyltarna. I värsta fall är det den vedertagna "högerregeln" som avgör. Det gula blinket är ändå en signal om än frustrerande. "Ur funktion, you're on your own, på obestämd tid."
Det värsta är ett trafiklyse som inte lyser. Vad ger det för signal? Nåt säger det väl? "Jag är för fin för att slösa mitt diodsken på dig, pucko" eller "Gör lite som du vill, kanske.". Det går att gissa sig till en mängd budskap djupt dolda i de slumrande hålorna.
Ovisshet är skit. Och att inte skicka någon signal är ändå att signalera, är att försätta mottagaren i ovisshet. Som chef eller ledare är det viktigt att ha ett tredje öga som uppfattar utifrån hur man sänder eller inte sänder signaler. Att försätta medarbetare och anställda i ovisshet, medvetet eller omedvetet, är inte ett gott ledarskap.
måndag, september 08, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar