DIKs chefsutbildning

Karin Åström, DIK-ordförande skriver om den fackliga chefsutbildningen på DIK-bloggen. I nuläget riktar sig utbildningen mot arkivarier, bibliotikarier och museiarbetare. Karin skriver om det stora chefsbehov (eller hål?) som 40-talisterna kommer lämna efter sig. Detta gäller säkerligen även informations- och kommunikationssektorn.

Jag mejlade i höstas med Sara Andersson, informatör på DIK, om mitt önskemål att DIK ska dra en chefsutbildning för oss informatörer. Det var fler som inkommit med samma önskemål och detta skulle diskuteras vidare på kansliet.

Karin Åström kommer till Växjö universitet i februari och jag hoppas på möjligheten att diskutera detta och min hjärtefråga informatörens yrkesroll idag. Och då kanske främst den statlige/-a, fast det berör nog informatörer i alla segment.

Vi måste medvetandegöra förändrade, både yttre och inre, förutsättningar för utövandet av yrket. Vi måste klargöra syftet med vår yrkesroll i den organisation vi arbetar i och stadfästa resultatet både internt och externt. Idag är man ena stunden en lallande fåne som förväntas spotta ur sig trycksaker utan klart syfte och något senare är man marknadsförare som snackar varumärken som en annan reklamare. "Jag ä' int' bitter...", tvärtom, kommer vi fram till att informatören av idag är en marknadsförare som även kan prata samhällsinformation, en strateg med operativa färdigheter så inte mig emot. Bara det lyfts fram ur blurret som är yrkesrollen och informationsavdelningen vilka springer ikapp med en verksamhet och omvärld som förändras snabbare än vi hinner stolpa upp en strategi eller omdefiniera vilka vi är. De kollegor jag ser varje arbetsdag är multitalanger som bollar stort och smått - en jättepotential som aldrig når halvvägs eftersom vi inte ger oss själva legitimitet med en hyfsat aktuell självbild.

Informatör? Känner du igen dig?

DIK - kan ni hjälpa till med det här?

Jag tänker dra iväg en motion till kongressen i höst med hopp om att lyfta upp informatören på agendan.

Och chefsutbildning - ja tack.

Nedläggning är bästa försvar?

Jag är ingen militär expert. Är det inte är bättre att inte ha ett försvar alls istället för att sakta dissekera det som finns?

Just nu läser jag Herman Lindqvists bokserie "Historien om Sverige" och befinner mig vid sekelskiftet 16-1700-talet. Karl den XII skördar frukterna av pappa Karl den XI:s indelningsverk. Danskarna har fått backa och be om fred, Narva står på tur. Det var andra tider. Då kunde vi mobilisera 80 000 friska gossar och kriga med Ryssland, Polen och Danmark samtidigt. Angående mobiliseringen när Sverige blir överfallna av sina tre grannländer skriver Herman något i stil med "Sveriges beredskap var verkligen god" (passning till Per Albin) och det var den verkligen. Sedan dess har Sverige legat i otakt med krigsutbrott men som nation undsluppit oskadd om än inte oantastad.

Politiskt har jag ingen klar ståndpunkt när det gäller försvaret. Någonstans vill jag att Sverige ska ha en stabil militär apparat som kan inge en känsla av trygghet oavsett den är reell eller inte. Samtidigt känns det ofta som att det kunde kvitta - speciellt om man inte satsar på ett långsiktigt koncept. Jag antar att jag säger: antingen så ska vi ha ett meningsfullt uppbyggt försvar med rätt resurser för rätt uppgifter eller så lägger vi ner.

Sen får experterna bestämma vad rätt uppgifter och rätt resurser är.


Artiklar/inlägg om Sveriges "nya försvar":

• Aftonbladet
• DN
• SVD
• Newsmill
• SMP.se

Läs även andra bloggares åsikter om Försvaret, Nedskärningar, Samhälle, Politik, Sverige,

Transparens kan kosta dig jobbet...

...om du skyltar med en icke önskvärd karaktär. E24.se skriver om att arbetsgivare i allt större utsträckning använder sociala medier i rekryteringsprocessen. Där kan bilder, formuleringar och andra sociala nätattribut kosta dig en pinne på karriärstegen.

Det är ingen oväntad utveckling utan ett transparensens pris. Tröskeln för vad framtidens chefer tycker är avskräckande lär ändras så min profetia säger att priset inte blir galet högt. Däremot kan det vara nyttigt för oss användare att fundera över vårt front- och backstage. Det har en tendens att flyta ihop nuförti'n.

Läs även andra bloggares åsikter om E24.se, rekrytering, chefer, frontstage, backstage, transparens

Veligt Vårdval Kronoberg

På SMP.se skriver man idag om trasslet kring Landstingets (Kronoberg) utskick angående det stundande vårdvalet.

"Utskicket blev en vecka försenat. När blanketten väl kom ut innehöll det felaktigheter och en rättelse har därför skickats ut denna vecka. Vårdvalslogotypen saknades och underskrifter av landstingsstyrelsens ordförande och landstingsdirektören."

Så här skriver Landstinget på sin webb:

"Brev från Strålfors till länets medborgare

I vårdvalsbrevet som gick ut v. 4 saknades landstingets logga, vårdvalssymbolen samt namnteckningar av landstingets styrelseordförande resp. landstingsdirektör, i flertalet brev. Detta berodde på tryckfel hos landstingets leverantör Strålfors Svenska AB. Med anledning av detta har Strålfors skickat ut ett brev till samtliga medborgare i Kronobergs län med en förklaring till det inträffade. Strålfors står som avsändare och det innehåller inte någon ny valblankett."

Kommentarerna på SMP.se är vanligtvis av rätt varierande nivå men när det gäller den här artikeln är det mer intressant läsning (i skrivande stund). Flera kommentarer pekar på det oansvariga, ur ett miljöperspektiv, i att skicka ut en rättelse när innehållet i sig är korrekt men det gjorts "...ett fel som inte betydde ett dyft". Strålfors vilka stod som leverantör för utskicket fick således ordna med ett rättelse- och ursäktsutskick samt ska nu eventuellt bli skyldiga att betala ersättning.

I sin iver att rätta till det som blivit fel verkar det nu som om Landstinget kan ha skadat sin trovärdighet. Bortsett från miljö- och ekonomiska aspekter kan man ana navelskådning bakom rättningsåtgärderna. Det finns en uppenbar fara i att, som kommunikatör, bli alltför trångsynt i sitt informationsarbete. Att en t ex logga som tas fram för en kampanj får ett oproportionellt värde och där felbedömningar och åtgärder leder till oförutsedda konsekvenser är en sådan fara. En annons i Smålänningen och Smålandsposten hade varit nog i det här fallet. Det bästa Landstinget kan göra nu är att prestigelöst ta till sig kritiken och vore man framåt så svarade man snyggt och ödmjukt i kommentarsfältet på SMP.se.

Det skulle ge välbehövlig gratis cred i det här läget. Vänd det hela till en snackis om moderna och transparenta Landstinget Kronoberg.


Läs även andra bloggares åsikter om Landstinget Kronoberg, Vårdval Kronoberg, Marknadsföring, Kommunikation, SMP.se, smålandsposten, Strålfors, Information,

Second-Opinion.se

Av en slump har jag bidragit med lite reflektioner kring Wikipedias snävare granskningsrutiner på en "pre-blog". Second Opinion beskriver sin idé så här:

"Idén är att erbjuda en plats där nyheter kan kompletteras, fördjupas och korrigeras."

I väntan på att den nya sajten skall bli klar använder man sig av en blogg för att testa konceptet och att påa vad som kommer. Så här vidareutvecklar man tanken på bloggen:

"Vi bygger en sajt som bjuder in alla att bidra med second opinions på nyheter. På den här bloggen testas det redaktionella konceptet inför lanseringen.

När sajten är klar kommer Second Opinion att ha tre olika slags användare; den egna redaktionen, privatpersoner/community och företag/organisationer"

Läs mer här >>

Ett intressant initiativ. Jag tänker följa Second Opinion och se vad den journalistiska metamorfosen genererar för former. För precis som med Wikipedias utveckling är det med papperstidningar, bloggar och andra medier. De evolverar och ibland kan vi se cykliska mönster. Här är ett försök att fylla en lucka i bloggosfären; ett Habermas-likt offentligt rum med en källkritiskt prioriterande redaktion. Spännande och bra oavsett hur väl det slår ut. Medielandskapet är så pass fragmenterat att definitivt finns utrymme för aktörer med bra koncept för samling, trovärdighet och legitimitet.

Det är inga hobbykommunikatörer som ligger bakom sajten. De tre grundarna är Maria Bjaring, journalist (bl a Sveriges Radio), Martin Gerentz journalist (f d chefredaktör, VD och grundare för Nyhetsbyrån Direkt) samt Mats Olin (grundare PR-byrån Springtime).

Jag får säkert anledning att återkomma till Second Opinion framöver.


Läs även andra bloggares åsikter om Second Opinion, Bloggosfären, Habermas, Kommunikation, Journalistik, Webb 2.0,

Second Opinion i Media:

• Lars Adaktusson i SvD “Mediernas nonchalans öppnar för nya aktörer”
• Karin Arbsjö i Sydsvenska Dagbladet: "Ny sajt vill utmana traditionella medier"
• Henrik Widell i Dagens Media: “Springtime -grundare startar mediegranskande sajt”

Att förföra Danmark

SMP.se skriver idag kort om en ny sajt som ska locka danskar att semestra i södra Sverige. Sju regioner är delaktiga däribland Smålands turistråd.

Sajten känns lite tunn än så länge men med god vilja, finansiering och framåtanda kan det säkert bli en välbesökt sajt. Ackompanjerande kampanjer i Danmark har jag inte hört något om men utgår från att det planeras.


Läs även andra bloggares åsikter om Turism, Marknadsföring, Södra Sverige, Danmark, SMP.se

Studentranking av lärosäten på ny sajt

SMP.se skriver idag om sajten studentertyckertill.se där studenter kan ranka lärosäten, program, kurser och lärare.

Det har egentligen bara handlat om en tidsfråga innan en dylik tjänst skulle dyka upp. Jag uppfattar det hela som rätt okontroversiellt om man bortser från möjligheten att ranka lärare. På en prisjämförelsesajt kan man vanligtvis kommentera och utvärdera produkter och de företag som står för försäljningen men inte säljarna (svag jämförelse men den fångar en glimt av essensen). Det känns helt enkelt FÖR utlämnande att göra offentliga utvärderinga av enskilda individer på webben. Däremot välkomnar jag ett initiativ som ligger utanför lärosätenas kontroll. Även om värdet i själva rankingen ur många perspektiv kan ifrågasättas så rör det om i grytan och ger svenska lärosäten en anledning att fundera över hur man framöver måste anpassa sig till omvärlden.

Kommentarerna runt artikeln på SMP.se ger ett splittrat mottagande:

"Jag tycker inte att lärare ska hängas ut offentligt. Däremot tycker jag att man ska ta kursutvärderingar på allvar. Jag gick 3,5 år och vi gav STARK kritik till några föreläsare men absolut inget hände..."

...

"Ser verkligen fram mot en rankinglista där studenter rankas efter engagemang, förmåga,resultat, närvaro, lämplighet för utbildningen i fråga. Det skulle kanske sätta sprätt på en del slöfockar!"

...

"Studenten klarar kursen = bryr sig inte om att fylla i någon utvärdering.

Studenten klarar inte kursen = är sur och anser läraren var dålig och talar gärna om det.

Som man frågar får man svar. Och vad är stark kritik? Om några har det och andra inte, vad gäller då? Vilka är trovärdiga?"

...

Update: Svd.se skriver om sajten här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om lärosäten, smålandsposten, studenter, Webb 2.0, studentertyckertill.se

Knepig informationssitution på VXU

SMP.se skriver idag om chefssituationen på informationsenheten vid Växjö universitet.

Bortsett från bakgrunden till det uppkomna läget är det ett knivigt läge med tanke på fusionsprocessen. Det är av yttersta vikt att det dagliga arbetet och fusionsarbetet samordnas professionellt. Det är inte läge att trampa vatten och se vad som händer - här krävs det "action" på ledarfronten.

Jag har fullt förtroende för mina kollegor på informationsenheten och önskar nu att vi alla får styrfart. Den 1 januari 2010 bildar vi ny myndighet och den formella organisationen är idag inte fastställd. Därför är det extra viktigt med trygghet i form av tydliga mål, klar arbetsfördelning, samordning och ledning allt eftersom Linnéuniversitetet tar form.

Läs även andra bloggares åsikter om växjö universitet, Linnéuniversitetet, smålandsposten, Ledarskap,

Mer input i marknadsföringsfrågan

Det märks att jag har haft näsan i tangentbordet under hösten.

Den 6 december säger universitetskansler Anders Flodström i DN att universitet och högskolor borde samarbeta kring marknadsföring av utbildningsområden istället för "svårsålda" utbildningar. Att marknadstänkandet kan ha fått för stor betydelse, för även om en del lärosäten med framgång marknadsför sig, så var den totala ökningen av nya studenter mellan 2004 och 2007 blott 431 st (ca tre promille).

Så den totala ökningen på 431 studenter kostade, enligt mig lågt räknat, 170 miljoner kronor bara år 2007 (se förra inlägget). Kanske har Anders Flodström rätt? Har vi samma huvudman så borde vi koordinera marknadsföring och rekrytering för bästa gemensamma resultat. Men då måste signalerna från utbildningsdepartementet vara tydliga och det tycker inte jag att de är. Vare sig innan förra valet eller efter. Kanske klarnar budskapet ifall "självständiga lärosäten" blir verklighet. Vi behöver styrfart i den här frågan (och andra) annars blir det varken hackat eller malet. Och vi (statliga) informatörer MÅSTE diskutera hur vår roll och vårt yrke förändras i takt med de nya förutsättningarna. Vi arbetar inte blott med samhällsinformation längre:



Läs även andra bloggares åsikter om Forskningspolitik, lärosäten, Anders Flodström, Marknadsföring,

Länkcred till: Et in Arcadia Ego

En student för 2000 spänn...

...är enligt artikeln 31% dyrare än för tre år sedan. Svenska universitet och högskolor satsade totalt 170 miljoner kronor på reklam/marknadsföring/rekrytering år 2007 enligt DN:s undersökning. Jag tror att det egentligen handlar om mer pengar eftersom de centrala kommunikations- och informationsavdelningarna inte alltid (- eller kanske sällan) har dunderkoll på hur mycket institutionerna lägger på sin utbildningsspecifika marknadsföring.



Jag undrar var break-even är för hur mycket en student får kosta? Hur långt skall vi med skattebetalares medel konkurrera med varandra? Vi har ju trots allt samma huvudman. Jag har inget emot att stimulera det lokala eller regionala näringslivet genom att upphandla reklambyråtjänster men jag efterlyser en diskussion kring de här frågorna. Vilka är vi och vad håller vi på med? Är det effektivt eller pengar i sjön?

Självständiga lärosäten skulle kanske ge en helt annan spelplan där profilering och marknadsföring, och givetvis prestation/resultat, skulle spela stor roll för ett lärosätes utveckling och framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om Marknadsföring, Lärosäten, Staten, Forskningspolitik

Diskussion kring tredje uppgiften

Jag upptäckte när jag pod-lyssnade på P1 igår att jag missat en spännande debatt om den tredje uppgiften. "Kort" återgivning där jag lånar lite från källorna som länkas:

Anders Mildner på Sydsvenskan ifrågasatte i somras, i inlägget "universitet, var god dröj", huruvida svenska forskare och lärosäten tar den tredje uppgiften på allvar. Svar kom
från bland andra Richard Gatarski på weconverse.com och Malin Sandström, doktorand som också hörs i nämnd podsändning.

Anders Mildner:

"Sedan kan du roa dig med att räkna tuten som ekar i din lur. För du kommer i nio fall av tio inte att nå den du söker. Det behöver inte bero på att personen i fråga har semester. Rätt ofta är han eller hon helt enkelt inte där.

Exakt var den lille forskaren befinner sig är inte helt lätt att utröna. Ingen vet. Och ingen kan svara, för alla andra på avdelningen är också spårlöst försvunna.

...

Som journalist står man då hur som helst där och förundras över hur lite den så kallade tredje uppgiften betyder för universiteten och högskolorna.

Journalistiken och akademin är två världar som inte förstår inte varandra – och det här problemet blir bara värre för varje år som går."

Richard Gatarski:

"För att gå rätt på sak så skyller jag på att även forskare styrs av hårdvaluta. Ingen cred ingen blogg skulle man kunna sammanfatta mina tankar.

...

Märk väl, Internet är onormalt i Högskoleverkets ögon. Så till Mildner och alla andra säger jag att så länge forskarna inte för cred, dvs karriär- och lönemässiga kliv, för bloggande så lär det inte hända så mycket. Samma sak gäller alla andra “nya elektroniska publiceringskanaler”. Jag använder citattecken för att förlöjliga det som redan borde vara ersatt av akademiska konverseringskanaler."

Malin Sandström:

"Något som många journalister sällan verkar beakta är att kommunikation med medierna ytterst sällan sker på forskarnas villkor. Som forskare får du inte välja när du blir kontaktad. Du kan sällan välja att svara när det passar dig. Du har lite eller inget inflytande över vilken ton och vilket sammanhang du blir förknippad med. Du kan inte förutsätta att reportern som kontaktar dig har lämplig bakgrundskunskap för att förstå det du säger. Blir du felciterad eller förvrängd har du oftast inget forum att få en rättelse i, och den tryckta texten kvarstår i år eller decennier.

Samtidigt som din personliga integritet och ditt goda namn är ditt viktigaste arbetsredskap. Är det konstigt att nyttan forskaren tror sig få ut av en kort telefonintervju inte alltid uppväger den antagna kostnaden?

...

Däremot har Mildner helt rätt i att en bra lösning på detta problem, från forskarens sida, är att kommunicera via bloggar istället för via medierna."

--------------------------------------------------------

Du måste läsa dig igenom debatten via länkarna ovan för att få ihop en egen helhetsbild. Det är en spännande diskussion som definitivt ligger i tiden. Speciellt när konkurrens och autonomi är ledstjärnor för dagens och framtidens lärosäten. Ett par reflektioner från min sida:

Det är befogade funderingar från Mildners sida och de väcker en del frågor. Vad kan vi kräva av forskare när det gäller tillgänglighet? Ska de förutsättningslöst utöva den tredje uppgiften eller enligt upparbetade konventioner som förenklar för både journalisten och forskaren? Det är väl inte självklart så att den tredje uppgiften bäst tjänas genom en 24 h telefonjour för all form av journalistik? Snuttifierad som djuplodad? Mildner menar att journalistiken och akademin är två olika världar men jag ser stora likheter. Inom båda världarna förekommer prestigefullkomliga kulturer med excentriskt egocentriska rötter i sina respektive frihetsbegrepp (journalistiska och akademiska friheten). Kanske krockar dessa världar lika mycket på grund av olikheter som likheter?

Gatarski säger det rakt ut. Cred är allt. Kanske är det dags (om det inte redan finns) för en bloggportal för forskning/forkare som genom en väl uttänkt formel kan ge cred i form av ranking? Ranking är hett och en viktig form av cred. En bloggande forskarsfär kan även mer fristående från redaktioner ge varandra cred genom länkning o s v. Kan det få legitimitet? Över tid - kanske.

Jag förstår Sandström när hon invänder mot snabba telefonsamtal och svar som skall ges utan insikt i reportagets helhet. Men det går inte att kräva hängslen och livrem. Någon annan poängterade att samma villkor gäller alla som i någon form intervjuas av media. Jag tror till skillnad från Sandström (podsändingen) att hierarkierna inom akademin spelar roll för vem som bör (får) säga vad i radio, tidningar och TV. Återigen - det handlar om cred.

Jag vill avslutningsvis, i detta långa inlägg, påstå att svenska lärosäten kunde göra ett mycket bättre jobb när det gäller den tredje uppgiften om vi prioriterade den högre. Nu är den ett ständigt dåligt samvete. Nummer ett till tre på priolistan är studentrekrytering (och marknadsföring). Övriga viktiga arbetsuppgifters placeringar är flytande och hanteras med en brandmans säkra hand. Jag tycker att en seriös rannsakande diskussion vore på sin plats. "Hur skall arbetsrollen se ut för oss informatörer på statliga myndigheter när vi skall leverera både marknadsföring (reklam) och information till det omgivande samhället och samtidigt bibehålla trovärdigheten?".

------------------------------------------------------------------

Ytterligare länkar:

http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/07/02/forskare-vs-journalister/

http://vetenskapsnytt.blogspot.com/2008/07/journalister-vs-forskare-svar-till.html

http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_medierna_080809120055.mp3

http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/08/11/hur-man-bast-overvarderar-sig-sjalv/

Läs även andra bloggares åsikter om SvD, Malin Sandström, Richard Gatarski, forskning, Kommunikation, Marknadsföring, Tredje uppgiften

Gott slut och Gott nytt...

Ut med det gamla och In med det nya!

Ett år och ett knappt tjugotal inlägg senare ser jag tillbaka på bloggåret. Jag är mycket en inspirations- och visionsmänniska. På eller av, har både min fru och en del vänner påpekat. Det är en styrka och ibland en svaghet. Generellt har jag god disciplin även de dagar inspirationen fattas mig. Men bloggen visar tydliga tecken på att ta stryk.

Därför har jag nu funderat ut en plan. Framledes kommer jag att skriva i två bloggar. Den här som renodlas för mina yrkes- och områdesämnen som t ex ledarskap och kommunikation generellt och i statlig och offentlig tjänst, utbildnings- och forskningsfrågor. Den andra bloggen kommer att stå för vision, inspiration och passion. Där bloggar jag om sånt som inspirerar mig som yrkes- och privatperson och där hoppas jag kunna inspirera andra. När tiden är inne så publicerar jag webbadressen här.

Med hopp om ett gott kommande år och en god avrundning på det ännu pågående önskar jag dig.

:)

Självständiga lärosäten - släpp lärosätena loss det är marknadsekonomi?

En SOU, "Självständiga lärosäten", beställd av utbildningsdepartementet presenterades igår och ligger ute på regeringskansliets webb.

Kortfattat presenteras den så här:

----------------------------------------

Utredningens förslag kan sammanfattas i tio punkter:

1. Universitet och högskolor upphör att vara statliga myndigheter och ges i stället en ny offentligrättslig organisationsform. Den nya modellen förankras i en ny lag om självständiga lärosäten, som från den 1 januari 2011 ersätter högskolelagen. Reformen stöds också av ändringar i regeringsformen.
   
   
2. Lärosätena bestämmer själva sina egna strategiska program och vetenskapliga profiler. De utgör juridiska personer, vilket bl.a. innebär möjlighet att motta donationer, äga egendom, själva eller med andra bilda bolag och stiftelser, engagera sig i studentbostäder och forskarbostäder samt samverka med företag, myndigheter och andra svenska eller utländska lärosäten.
   
   
3. Den statliga finansieringen fortsätter som tidigare, men relationen mellan staten och lärosätena baseras allt mindre på normgivning och allt mera på fleråriga avtal. Regleringsbreven upphör. Lärosätena fortsätter att stå under tillsyn av bl.a. Högskoleverket, JO, JK och Riksrevisionen. Offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut.
   
   
4. Förutsättningar skapas för ett starkt akademiskt ledarskap inom varje lärosäte, samtidigt som de anställdas och studenternas möjligheter till inflytande och självständigt arbete tryggas. Varje lärosäte ska ha minst ett kollegialt beslutsorgan med majoritet av lärare och forskare. Studenterna ska vara företrädda på alla nivåer.
   
   
5. Personalen upphör att vara statsanställd, men det sker inga ändringar i fråga om anställningstrygghet och pensionsvillkor. Lärosätena fortsätter att hantera sina arbetsgivarfrågor genom Arbetsgivarverket.
   
   
6. Flertalet ledamöter i lärosätets styrelse och ordföranden ska komma utifrån. Dessa utnämns av regeringen efter nomineringar av en valberedning, som utses av det kollegiala beslutsorganet (eller de kollegiala beslutsorganen, om de är flera). Andra ledamöter i styrelsen utses av lärarna respektive studenterna.
   
   
7. Rektor anställs av styrelsen efter interna konsultationer inom lärosätet.
   
   
8. Högskoleförordningen upphävs, men några av dess bestämmelser behålls i den nya lagen. Examensordningen och vissa tillträdesregler kommer även i fortsättningen att meddelas i förordningsform. Genom en särskild införandelag blir det även möjligt att intill 2015 bibehålla ett antal nu gällande förordningar.
   
   
9. Ansvaret för utvärdering och kvalitetskontroll ankommer i första hand på lärosätena själva. Uppgiften fullgörs dels genom inre rutiner, dels genom olika externa utvärderingsinstanser och ackrediteringsinstitut. Tillsyn utövas av Högskoleverket. Ökad vikt läggs vid resultatinformation till studenterna, liksom till statsmakterna och andra intressenter.
   
   
10. Aktierna i Akademiska Hus AB överförs från staten till ett nybildat holdingbolag, som ägs gemensamt av samtliga lärosäten. Två syften med denna överföring är att ge lärosätena en egen kapitalbas som (1) underlättar för dem att ta upp lån till investeringar och (2) skapar trygghet för de anställda och studenterna för den händelse att något lärosäte inte skulle kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. Akademiska Hus AB bibehålls dock intakt och dess avkastning används på det sätt som ägarna finner lämpligt.

----------------------------------------

Det kan, om jag uppfattar saken rätt, röra om rätt mycket i grytan. Givetvis går det att fortsätta att vara lärosäte på ungefär samma sätt som hittills. Men det skapar även förutsättningar för att agera mer försigkommet och ta för sig av de nya möjligheterna. Min gissning är att ett par lärosäten kommer göra det förstnämnda, ett gäng något mittemellan och de flesta det senare.

Om det här proppas och klubbas på kort tid så står vi plötsligt i en situation där resultatet räknas och vi måste bli bättre på att lyssna till vår marknad. Kanske måste "fri akademi" definieras och avgränsas för att inte, likt en stor öm och godtycklig tå, sänka hela utvecklingen. En del av grundutbildningen kanske inte längre kan vara tätt tvinnad med den lokala forskningen utan istället en välavvägd och av näringsliv och samhälle efterfrågad kompetenskomposition, men av konservativa skulle kallas "födkrok". Som om det skulle vara något fult. Kanske är det i framtiden en av flera förutsättningar för att kunna bedriva fri och/eller beställd forskning.

Är det här bättre för forskningen, studenterna, näringslivet, samhället och de anställda? Jag tror det.


Läs även andra bloggares åsikter om Akademisk frihet, lärosäten, Universitet, HSV, Regeringen, Utbildning, forskning, utbildningsdepartementet

Kväde möter kväde

Jag skulle vilja återknyta till ett drygt år gammalt inlägg som bl a innehöll följande egenhändigt snickrade kväde:

Med löfte om frihet, bakbunden - snöpt.
Kreativiteten; morot - bakom kulissen rutten.
Inte bruten men till foglighet stöpt.

Nu återkopplar jag med ett kort kväde ur Röde Orm av Frans G Bengtsson. En episod där Toke, efter en kisspaus mellan fyra ögon, vid kungens jul-gille slagit ihjäl en översittartyp, kallt konstaterar:

Det tog sin tid, men nu har han pissat färdigt.


Så känns det. Och det räcker.

Snacka om relationsskapande marknadsföring...

Utan vidare tangenttryckande vill jag skicka dig vidare till Bisonblog.se och inlägget om Obamas flickr-konto.

Trevlig helg. :)

Facket tycker till och SMP.se kör med Twingly

SACOs ordförande och vice ordförande på Växjö universitet tycker till om fusionsprocessen i Smålandsposten. Det är gott och väl att fusionen diskuteras men jag önskar att det var än mer diskussion och högre oktanhalt i drivet. Debattinlägget har inte fått någon kommentar på SMP.se och inte heller har jag sett något svar på rektors blogg. På den senare har för övrigt kommentarsfrekvensen doppat och jag kan bara anta att det beror på att Johan inte besvarar kommentarerna ofta nog.

Ett ljus i webb 2.0-dunklet (i de Småländska skogarna) är att SMP.se nu äntligen använder sig av Twingly. Kanon tycker jag som nu hoppas att Johan, Agneta och andra i fusionsprocessen testar de kraftfulla sociala medieverktygen och utbyte av samt respons på innehåll (s k interaktion).

Spännande.

Sockenrådets blogg ser dagens ljus

Undertecknad är engagerad i Gemla-Öja Sockenråd och igår förvandlades den tidigare statiska hemsidan till ett bloggbaserat infonav för boende och inflyttsintresserade.



Det ska bli spännande att se om verktyget (Wordpress) och dess möjligheter kommer göra någon skillnad för användarnas beteende.

Silja Line sponsrar ett mord (?)

Marknadsföring är kommunikation. Vad skickar det för signaler?

Här är en screenshot från Aftonbladet.se igår. Jag låter den tala för sig själv.

Töväder i sikte?

Magnus Thorén på byrån Rewir skriver om myndigheter och varumärken på Rewirs webb. Inte alls oävet om än inte häpnadsväckande. Bland annat menar han att:

"Myndigheter som inte kan tydliggöra sin viljeinriktning och inte aktivt kan kommunicera målbilder kommer att få låg acceptans för sin verksamhet."

Även om det främst är polisväsendet som exemplifierar myndighetssfären i inlägget så tycker jag att delar är applicerbara reflektioner även på högre lärosäten. Man får minnas att Rewir inte ogärna söker kunder inom det offentliga och det kanske ger en diplomatisk ton. Demokratifrågan är hur som helst enkel att relatera till:

"Myndigheternas egen försiktighet är inte bara ett kommunikationsproblem - utan en utmaning för vår demokrati."

Det får vara lite helggodis för dig som känner att dylikating är värda att fundera kring. Annars kan du spara läsningen till på måndag.

Trevlig helg.

Reflektioner kring digitala moln

Efter en liten E-postdiskussion på jobbet kring Fredrik Wass reportage i Fokus om sociala medier skickade jag några reflektioner till skribenten. Och han reflekterar idag kring reflektionerna på sin Bisonblog.

In och kika!