HSVs informatörskonferens 2009, Karlstad

Kollegorna Linus och Cristoph från BBS i Kalmar hämtade upp mig och Erika i en fräsig hyrbil och sen bar det av. Mina erfarenheter av HSV:s informatörskonferenser var hyggligt goda sen innan så förväntningarna var väl sådär svenskt lagom högt ställda.

Den flygande starten med Kira von Knorring Nordmark som storytellande inspiratör lade inte bara ribban högt utan var utan tvekan, förmin egen del, konferensens riktiga höjdpunkt. Kanske beror det på att vi befinner oss mitt i en fusion på min arbetsplats och mycket av Kiras innehåll kändes väldigt relevant.

Det var också intressant att lyssna på Johnny Lindqvist från byrån Dist angående ungas medievanor och en del schyssta case från den riktiga världen (utanför vår skyddade verkstad). Jag är också nöjd med att ha lyssnat på CERNs informationschef berätta om hur man tog sig an "det-svarta-hålet-kommer-sluka-jorden-problemet" när det drog ihop sig till start av partikelaccelleratorn nere i Schweitz.

Givetvis ställde jag frågan om ifall något annat lärosäte reflekterade över den snabba övergången till marknadsförande lärosäten kontra samhällsinformerande. Den diskussionen efterlyser jag fortfarande tillsammans med tydligare spelregler för konkurrensen mellan lärosäten.

Gatarski bad mig innan jag åkte att dela med mig om det var något "form av socialt medieupplägg" och det lilla som fanns har inte varit värt att vidarerapportera. Om jag skall drista mig till en snabb och lättkritiserad konkurrensanalys så ser jag att ett par lärosäten har vågat börja experimentera med sociala medier och andra digitala nymodigheter. De allra flesta verkar dock vara lika avvaktande som vi. Hoppas att fusionen kan resultera i lite mer guts och styrfart. Samtidigt som vi har konkurrenter som är lite framåt så känns det som att lärosätessverige är rätt offside när det gäller den digitala utvecklingen. I alla fall när det gäller att använda den för att bygga relationer med sin omgivning.

Tack Karlstad för ett vackert campus, tilltalande arkitektur och en väloljad konferens.

Läs även andra bloggares åsikter om HSV, Informatör, Konferens, Karlstad, lärosäten, universitet, högskolor, studenter, Kommunikation, Studentrekrytering, Marknadsföring,

Skaffa dig ett försprång!

Så var rekryteringskampanjen i full gång. Print, webb, mässor gymnasiebeök och kampanjwebb samt ett studentlett marknadsföringsprojekt. Det har varit hektiskt att få ihop kampanjarbetets alla moment. Inte minst med tanke på att jag blev pappa för andra gången för bara två veckor sedan.

Stort tack till min kollega Erika som gör ett superjobb. Och så klart tack och eloge till marknadsföringsprojektets ledare Sara som bevisar varför vi rekryterade henne. Driv och resultat. Nu är vi på banan - full fart framåt till den 15 april.

Nedan lite prov på kampanjinnehåll:

Printannons

Annonser på Facebook

Gå gärna in och kika på kampanjwebben och MF-projektets blogg:

www.studeraekonomi.se

Marknadsföringsprojektet

Veligt Vårdval Kronoberg

På SMP.se skriver man idag om trasslet kring Landstingets (Kronoberg) utskick angående det stundande vårdvalet.

"Utskicket blev en vecka försenat. När blanketten väl kom ut innehöll det felaktigheter och en rättelse har därför skickats ut denna vecka. Vårdvalslogotypen saknades och underskrifter av landstingsstyrelsens ordförande och landstingsdirektören."

Så här skriver Landstinget på sin webb:

"Brev från Strålfors till länets medborgare

I vårdvalsbrevet som gick ut v. 4 saknades landstingets logga, vårdvalssymbolen samt namnteckningar av landstingets styrelseordförande resp. landstingsdirektör, i flertalet brev. Detta berodde på tryckfel hos landstingets leverantör Strålfors Svenska AB. Med anledning av detta har Strålfors skickat ut ett brev till samtliga medborgare i Kronobergs län med en förklaring till det inträffade. Strålfors står som avsändare och det innehåller inte någon ny valblankett."

Kommentarerna på SMP.se är vanligtvis av rätt varierande nivå men när det gäller den här artikeln är det mer intressant läsning (i skrivande stund). Flera kommentarer pekar på det oansvariga, ur ett miljöperspektiv, i att skicka ut en rättelse när innehållet i sig är korrekt men det gjorts "...ett fel som inte betydde ett dyft". Strålfors vilka stod som leverantör för utskicket fick således ordna med ett rättelse- och ursäktsutskick samt ska nu eventuellt bli skyldiga att betala ersättning.

I sin iver att rätta till det som blivit fel verkar det nu som om Landstinget kan ha skadat sin trovärdighet. Bortsett från miljö- och ekonomiska aspekter kan man ana navelskådning bakom rättningsåtgärderna. Det finns en uppenbar fara i att, som kommunikatör, bli alltför trångsynt i sitt informationsarbete. Att en t ex logga som tas fram för en kampanj får ett oproportionellt värde och där felbedömningar och åtgärder leder till oförutsedda konsekvenser är en sådan fara. En annons i Smålänningen och Smålandsposten hade varit nog i det här fallet. Det bästa Landstinget kan göra nu är att prestigelöst ta till sig kritiken och vore man framåt så svarade man snyggt och ödmjukt i kommentarsfältet på SMP.se.

Det skulle ge välbehövlig gratis cred i det här läget. Vänd det hela till en snackis om moderna och transparenta Landstinget Kronoberg.


Läs även andra bloggares åsikter om Landstinget Kronoberg, Vårdval Kronoberg, Marknadsföring, Kommunikation, SMP.se, smålandsposten, Strålfors, Information,

Att förföra Danmark

SMP.se skriver idag kort om en ny sajt som ska locka danskar att semestra i södra Sverige. Sju regioner är delaktiga däribland Smålands turistråd.

Sajten känns lite tunn än så länge men med god vilja, finansiering och framåtanda kan det säkert bli en välbesökt sajt. Ackompanjerande kampanjer i Danmark har jag inte hört något om men utgår från att det planeras.


Läs även andra bloggares åsikter om Turism, Marknadsföring, Södra Sverige, Danmark, SMP.se

Mer input i marknadsföringsfrågan

Det märks att jag har haft näsan i tangentbordet under hösten.

Den 6 december säger universitetskansler Anders Flodström i DN att universitet och högskolor borde samarbeta kring marknadsföring av utbildningsområden istället för "svårsålda" utbildningar. Att marknadstänkandet kan ha fått för stor betydelse, för även om en del lärosäten med framgång marknadsför sig, så var den totala ökningen av nya studenter mellan 2004 och 2007 blott 431 st (ca tre promille).

Så den totala ökningen på 431 studenter kostade, enligt mig lågt räknat, 170 miljoner kronor bara år 2007 (se förra inlägget). Kanske har Anders Flodström rätt? Har vi samma huvudman så borde vi koordinera marknadsföring och rekrytering för bästa gemensamma resultat. Men då måste signalerna från utbildningsdepartementet vara tydliga och det tycker inte jag att de är. Vare sig innan förra valet eller efter. Kanske klarnar budskapet ifall "självständiga lärosäten" blir verklighet. Vi behöver styrfart i den här frågan (och andra) annars blir det varken hackat eller malet. Och vi (statliga) informatörer MÅSTE diskutera hur vår roll och vårt yrke förändras i takt med de nya förutsättningarna. Vi arbetar inte blott med samhällsinformation längre:



Läs även andra bloggares åsikter om Forskningspolitik, lärosäten, Anders Flodström, Marknadsföring,

Länkcred till: Et in Arcadia Ego

En student för 2000 spänn...

...är enligt artikeln 31% dyrare än för tre år sedan. Svenska universitet och högskolor satsade totalt 170 miljoner kronor på reklam/marknadsföring/rekrytering år 2007 enligt DN:s undersökning. Jag tror att det egentligen handlar om mer pengar eftersom de centrala kommunikations- och informationsavdelningarna inte alltid (- eller kanske sällan) har dunderkoll på hur mycket institutionerna lägger på sin utbildningsspecifika marknadsföring.



Jag undrar var break-even är för hur mycket en student får kosta? Hur långt skall vi med skattebetalares medel konkurrera med varandra? Vi har ju trots allt samma huvudman. Jag har inget emot att stimulera det lokala eller regionala näringslivet genom att upphandla reklambyråtjänster men jag efterlyser en diskussion kring de här frågorna. Vilka är vi och vad håller vi på med? Är det effektivt eller pengar i sjön?

Självständiga lärosäten skulle kanske ge en helt annan spelplan där profilering och marknadsföring, och givetvis prestation/resultat, skulle spela stor roll för ett lärosätes utveckling och framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om Marknadsföring, Lärosäten, Staten, Forskningspolitik

Diskussion kring tredje uppgiften

Jag upptäckte när jag pod-lyssnade på P1 igår att jag missat en spännande debatt om den tredje uppgiften. "Kort" återgivning där jag lånar lite från källorna som länkas:

Anders Mildner på Sydsvenskan ifrågasatte i somras, i inlägget "universitet, var god dröj", huruvida svenska forskare och lärosäten tar den tredje uppgiften på allvar. Svar kom
från bland andra Richard Gatarski på weconverse.com och Malin Sandström, doktorand som också hörs i nämnd podsändning.

Anders Mildner:

"Sedan kan du roa dig med att räkna tuten som ekar i din lur. För du kommer i nio fall av tio inte att nå den du söker. Det behöver inte bero på att personen i fråga har semester. Rätt ofta är han eller hon helt enkelt inte där.

Exakt var den lille forskaren befinner sig är inte helt lätt att utröna. Ingen vet. Och ingen kan svara, för alla andra på avdelningen är också spårlöst försvunna.

...

Som journalist står man då hur som helst där och förundras över hur lite den så kallade tredje uppgiften betyder för universiteten och högskolorna.

Journalistiken och akademin är två världar som inte förstår inte varandra – och det här problemet blir bara värre för varje år som går."

Richard Gatarski:

"För att gå rätt på sak så skyller jag på att även forskare styrs av hårdvaluta. Ingen cred ingen blogg skulle man kunna sammanfatta mina tankar.

...

Märk väl, Internet är onormalt i Högskoleverkets ögon. Så till Mildner och alla andra säger jag att så länge forskarna inte för cred, dvs karriär- och lönemässiga kliv, för bloggande så lär det inte hända så mycket. Samma sak gäller alla andra “nya elektroniska publiceringskanaler”. Jag använder citattecken för att förlöjliga det som redan borde vara ersatt av akademiska konverseringskanaler."

Malin Sandström:

"Något som många journalister sällan verkar beakta är att kommunikation med medierna ytterst sällan sker på forskarnas villkor. Som forskare får du inte välja när du blir kontaktad. Du kan sällan välja att svara när det passar dig. Du har lite eller inget inflytande över vilken ton och vilket sammanhang du blir förknippad med. Du kan inte förutsätta att reportern som kontaktar dig har lämplig bakgrundskunskap för att förstå det du säger. Blir du felciterad eller förvrängd har du oftast inget forum att få en rättelse i, och den tryckta texten kvarstår i år eller decennier.

Samtidigt som din personliga integritet och ditt goda namn är ditt viktigaste arbetsredskap. Är det konstigt att nyttan forskaren tror sig få ut av en kort telefonintervju inte alltid uppväger den antagna kostnaden?

...

Däremot har Mildner helt rätt i att en bra lösning på detta problem, från forskarens sida, är att kommunicera via bloggar istället för via medierna."

--------------------------------------------------------

Du måste läsa dig igenom debatten via länkarna ovan för att få ihop en egen helhetsbild. Det är en spännande diskussion som definitivt ligger i tiden. Speciellt när konkurrens och autonomi är ledstjärnor för dagens och framtidens lärosäten. Ett par reflektioner från min sida:

Det är befogade funderingar från Mildners sida och de väcker en del frågor. Vad kan vi kräva av forskare när det gäller tillgänglighet? Ska de förutsättningslöst utöva den tredje uppgiften eller enligt upparbetade konventioner som förenklar för både journalisten och forskaren? Det är väl inte självklart så att den tredje uppgiften bäst tjänas genom en 24 h telefonjour för all form av journalistik? Snuttifierad som djuplodad? Mildner menar att journalistiken och akademin är två olika världar men jag ser stora likheter. Inom båda världarna förekommer prestigefullkomliga kulturer med excentriskt egocentriska rötter i sina respektive frihetsbegrepp (journalistiska och akademiska friheten). Kanske krockar dessa världar lika mycket på grund av olikheter som likheter?

Gatarski säger det rakt ut. Cred är allt. Kanske är det dags (om det inte redan finns) för en bloggportal för forskning/forkare som genom en väl uttänkt formel kan ge cred i form av ranking? Ranking är hett och en viktig form av cred. En bloggande forskarsfär kan även mer fristående från redaktioner ge varandra cred genom länkning o s v. Kan det få legitimitet? Över tid - kanske.

Jag förstår Sandström när hon invänder mot snabba telefonsamtal och svar som skall ges utan insikt i reportagets helhet. Men det går inte att kräva hängslen och livrem. Någon annan poängterade att samma villkor gäller alla som i någon form intervjuas av media. Jag tror till skillnad från Sandström (podsändingen) att hierarkierna inom akademin spelar roll för vem som bör (får) säga vad i radio, tidningar och TV. Återigen - det handlar om cred.

Jag vill avslutningsvis, i detta långa inlägg, påstå att svenska lärosäten kunde göra ett mycket bättre jobb när det gäller den tredje uppgiften om vi prioriterade den högre. Nu är den ett ständigt dåligt samvete. Nummer ett till tre på priolistan är studentrekrytering (och marknadsföring). Övriga viktiga arbetsuppgifters placeringar är flytande och hanteras med en brandmans säkra hand. Jag tycker att en seriös rannsakande diskussion vore på sin plats. "Hur skall arbetsrollen se ut för oss informatörer på statliga myndigheter när vi skall leverera både marknadsföring (reklam) och information till det omgivande samhället och samtidigt bibehålla trovärdigheten?".

------------------------------------------------------------------

Ytterligare länkar:

http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/07/02/forskare-vs-journalister/

http://vetenskapsnytt.blogspot.com/2008/07/journalister-vs-forskare-svar-till.html

http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_medierna_080809120055.mp3

http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/08/11/hur-man-bast-overvarderar-sig-sjalv/

Läs även andra bloggares åsikter om SvD, Malin Sandström, Richard Gatarski, forskning, Kommunikation, Marknadsföring, Tredje uppgiften

Silja Line sponsrar ett mord (?)

Marknadsföring är kommunikation. Vad skickar det för signaler?

Här är en screenshot från Aftonbladet.se igår. Jag låter den tala för sig själv.

Slutylat

Då var det dags att ta tag i situationen.

Just nu arbetar jag febrilt med att få färdigt rekryteringsmaterial till höstens mässor. Ett skoj men krävande jobb då det innebär mycket möten med reklambyrån och såklart avstämningar internt - en masse.

Parallellt med detta driver jag projekt med två utbildningskataloger och en upphandling. Stimulerande så det förslår - feltolka nu inte detta för ironi. Utmaningen är att hålla rull på allt trots att vägen är full av fartgupp. Tjusningen när jag lyckats manövrera något i hamn i den snåriga terrängen är svårslagen.

Häromdagen hade jag ett stimulerande samtal med en kollega om det jag tidigare bloggade om så flitigt. Frågor som "hur fungerar sammhällsinformation idag" och "vad är en statlig informatörs uppgift" granskades konstruktivt. Jag är definitivt för att informationsavdelningar för en levande diskussion kring detta. Det är för mig fortfarande oklart huruvida statliga verk och myndigheter följer marknadsströmmen eller har en plan när det gäller sättet att kommunicera.

För övrigt arbetar jag på en pitch hur vi skulle kunna arbeta med webben (sociala medier). Om vi agerar inom ett år kan vi kamma hem grymt "billiga" (läs "prisvärda") vinster eller resultat. Jag återkommer i den frågan.

Nu är det lunchdags.

Konkurrens och felmarginal

För de 23 lärosäten som ansökte om rättigheten att utfärda Civilekonomexamen blev processen ett oväntat stålbad. Bara sex lärosäten fick godkänt och samtliga innehar universitetsstatus. De kvalificerade är universiteten i Göteborg, Linköping, Lund, Stockholm, Växjö och Umeå.

Idag ställer sig många blivande studenter, som sökt civilekonomprogram på lärosäten vilka nu tappat examensrätten, frågande till vad de sökt och vad de faktiskt kommer att studera. Själva marknadsföringen av utbildningen kritiseras även.

Jag ser det inträffade som ett symptom på det faktum att universitet och högskolor inte "har råd" att avvakta beslut innan man marknadsför sig. Konkurrenssituationen medger inte att man vilar på hanen. Felmarginalen är i just detta fallet missbedömd då HSV har gått hårt fram med kvalitetskraven och kontrollen.

Jag har tidigare efterlyst en diskussion om högre lärosäten och motstridigheterna kring att vara en myndighet och marknadsförande aktör. Kanske får processen kring civilekonomexamen upp frågan på bordet? Själv blir jag allt mer övertygad om att det handlar om födslovärkar där en modern statsapparat evolverar fram. Marknadsföring och ett mer kommersiellt tilltal blandat med infotainment och relationsmarknadsföring blir till samhällsinformation. Det är språket och symbolerna som förändras. Sverige går från folkhemmet och public service till prosumentsamhället och corporate social responsibility.

________________________________

Relaterat:

DN Debatt
DN Artikel
Bisonblog


Andra bloggar om: Myndigheter, HSV, Marknadsföring, Civilekonom, Examen, DN, Bisonblog, Utbildning, Framtid,