HSVs informatörskonferens 2009, Karlstad

Kollegorna Linus och Cristoph från BBS i Kalmar hämtade upp mig och Erika i en fräsig hyrbil och sen bar det av. Mina erfarenheter av HSV:s informatörskonferenser var hyggligt goda sen innan så förväntningarna var väl sådär svenskt lagom högt ställda.

Den flygande starten med Kira von Knorring Nordmark som storytellande inspiratör lade inte bara ribban högt utan var utan tvekan, förmin egen del, konferensens riktiga höjdpunkt. Kanske beror det på att vi befinner oss mitt i en fusion på min arbetsplats och mycket av Kiras innehåll kändes väldigt relevant.

Det var också intressant att lyssna på Johnny Lindqvist från byrån Dist angående ungas medievanor och en del schyssta case från den riktiga världen (utanför vår skyddade verkstad). Jag är också nöjd med att ha lyssnat på CERNs informationschef berätta om hur man tog sig an "det-svarta-hålet-kommer-sluka-jorden-problemet" när det drog ihop sig till start av partikelaccelleratorn nere i Schweitz.

Givetvis ställde jag frågan om ifall något annat lärosäte reflekterade över den snabba övergången till marknadsförande lärosäten kontra samhällsinformerande. Den diskussionen efterlyser jag fortfarande tillsammans med tydligare spelregler för konkurrensen mellan lärosäten.

Gatarski bad mig innan jag åkte att dela med mig om det var något "form av socialt medieupplägg" och det lilla som fanns har inte varit värt att vidarerapportera. Om jag skall drista mig till en snabb och lättkritiserad konkurrensanalys så ser jag att ett par lärosäten har vågat börja experimentera med sociala medier och andra digitala nymodigheter. De allra flesta verkar dock vara lika avvaktande som vi. Hoppas att fusionen kan resultera i lite mer guts och styrfart. Samtidigt som vi har konkurrenter som är lite framåt så känns det som att lärosätessverige är rätt offside när det gäller den digitala utvecklingen. I alla fall när det gäller att använda den för att bygga relationer med sin omgivning.

Tack Karlstad för ett vackert campus, tilltalande arkitektur och en väloljad konferens.

Läs även andra bloggares åsikter om HSV, Informatör, Konferens, Karlstad, lärosäten, universitet, högskolor, studenter, Kommunikation, Studentrekrytering, Marknadsföring,

Informatören är död

Yrkesrollerna flyter ihop. Informatören är, beroende på individen, allt eller ingenting. Oavsett vilket är det dags att konstatera tiden för dödsfallet och se vad som kommer i livet efter detta.

Vad är en informatör? Eller snarare vad var det för något? Arbetsförmedlingen beskriver yrket såhär:

"Informatören arbetar med att på olika sätt föra ut företags, myndigheters eller organisationers budskap. Det är ett arbete med många olika inriktningar, och det finns hundratals olika yrkestitlar inom informationsområdet."

Dessutom utvecklar man yrkesbeskrivningen med bl a tre övergripande yrkesroller: producenten, specialisten och strategen. Min erfarenhet är att man om man är anställd som "informatör" faktiskt är alla tre samtidigt. Oftast utan att få cred för det som är strategitungt och grund för högre lön. Yrkesrollen är med andra ord en blöt filt där man kan gömma både det ena och det andra utan att bekräfta dess existens efteråt.

Nu är det här inte en bitter text om informatörens plågade tillstånd. Det här är en text om vad informatören måste bli för att överleva professionellt efter som informatören är död.

Vi äger inte budskapet längre. Shannon & Weavers kommunikationsmodell (A->brus->B+feedback) stannar i bruset. Det är där det händer. Bruset is the shit. Alla är samproducenter av information och kommunikation. Alla konverserar med alla. Informatören riskerar att tilldelas rollen som kontrollant, flaskhals och allmän kommunikationspolis. Den välstämda organisationen som tappar kontrollen över sin integrerade kommunikation sätter informatören på att skriva bloggpolicy eller diskuterar med IT-avdelningen vilka sociala sajter man kanske måste blockera.

Det blir om inte annat informatörens död.

Vad kommer istället? Jag skönjer en bättre framtid för oss som känner att kontrollfunktionen är en börda. En del f d informatörer kommer tituleras "planners". Strategisk planering av konversation och kommunikation. Kanal- och medieval, statistiktung strategi för närvaro och beredskap för att möta kunderna i konversation. Andra kommer att fortsätta vara eller bli mer renodlade "producenter". Digitalt och analogt givetvis med örat mot marken och i konversation med omvärlden. Den omärkliga tekniken var länge sen. Nu är producenten transparent och väl synlig. Somliga blir "konversatörer" (måste finnas ett bättre ord?) och ser till att organisationen har en webbnärvaro och ett deltagande i relevanta diskussioner. Istället för att agera gammelredaktör och tänka tidningskommunikation kommer konversatören att nätverka externt och internt och syndikera relevant information för externa och interna behov. Om man utgår ifrån att alla medarbetare deltar i olika konverserationer så är konversatören även ett givet stöd i den processen.

Vad är skillnaden då? Arbetsförmedlingen skrev ju om strategen, producenten och specialisten. Jo, skillnaden är att informatören är död. Ingen intresserar sig längre för budskap och envägskommunikation. Man äger inte sitt varumärke. Därför kan man inte ha en yrkesroll som äger budskapet och "styr" informationen. Dagens informatörer måste förhålla sig till utvecklingen och fundera över hur man ska arbeta imorgon. I livet efter detta.

Oavsett om ledningen har insett det eller inte.


Läs även andra bloggares åsikter om Informatör, Information, Kommunikation, Digital Revolution, Arbetsförmedlingen, Planner, Producent, Konversation, Webb 2.0, Redaktör, Sociala Medier, strategi, Strategisk kommunikation

DIKs chefsutbildning igen...(liten uppdatering)

Birgitta Rydell har på DIKbloggen svarat på min pushning för att DIKs chefsutbildningssatsning borde genomföras även för informations- och kommunikationsmedlemmar.

Jag har tidigare skrivit om detta här.

DIKs chefsutbildning

Karin Åström, DIK-ordförande skriver om den fackliga chefsutbildningen på DIK-bloggen. I nuläget riktar sig utbildningen mot arkivarier, bibliotikarier och museiarbetare. Karin skriver om det stora chefsbehov (eller hål?) som 40-talisterna kommer lämna efter sig. Detta gäller säkerligen även informations- och kommunikationssektorn.

Jag mejlade i höstas med Sara Andersson, informatör på DIK, om mitt önskemål att DIK ska dra en chefsutbildning för oss informatörer. Det var fler som inkommit med samma önskemål och detta skulle diskuteras vidare på kansliet.

Karin Åström kommer till Växjö universitet i februari och jag hoppas på möjligheten att diskutera detta och min hjärtefråga informatörens yrkesroll idag. Och då kanske främst den statlige/-a, fast det berör nog informatörer i alla segment.

Vi måste medvetandegöra förändrade, både yttre och inre, förutsättningar för utövandet av yrket. Vi måste klargöra syftet med vår yrkesroll i den organisation vi arbetar i och stadfästa resultatet både internt och externt. Idag är man ena stunden en lallande fåne som förväntas spotta ur sig trycksaker utan klart syfte och något senare är man marknadsförare som snackar varumärken som en annan reklamare. "Jag ä' int' bitter...", tvärtom, kommer vi fram till att informatören av idag är en marknadsförare som även kan prata samhällsinformation, en strateg med operativa färdigheter så inte mig emot. Bara det lyfts fram ur blurret som är yrkesrollen och informationsavdelningen vilka springer ikapp med en verksamhet och omvärld som förändras snabbare än vi hinner stolpa upp en strategi eller omdefiniera vilka vi är. De kollegor jag ser varje arbetsdag är multitalanger som bollar stort och smått - en jättepotential som aldrig når halvvägs eftersom vi inte ger oss själva legitimitet med en hyfsat aktuell självbild.

Informatör? Känner du igen dig?

DIK - kan ni hjälpa till med det här?

Jag tänker dra iväg en motion till kongressen i höst med hopp om att lyfta upp informatören på agendan.

Och chefsutbildning - ja tack.

Myndigheter och webb 2.0

Det pågår en intressant diskussion i ämnet på bloggen weconverse under inlägget "Bloggar myndigheter (inte)?". Några utdrag ur diskussionen:

---------------------------------

"Det kom en fråga via mejl idag om jag känner till några bloggande myndigheter. Trodde att jag redan skrivit om detta, men det verkar relativt tunt på den fronten. Allvarligt med tanke på Verva och idén med 24 timmarsmyndigheten ."

- Richard Gatarski, blogginläggets författare.

"Jag arbetar på en (distans)utbildningsavdelning på Räddningsverket. Vi har försökt att få starta igång vår blogg på myndighetens server men det blev tvärstopp. Istället registrerade vi vår på wordpress.com istället."

- Kalle Hedlund, kommentar.

"Jag arbetar på Verva, bland annat med våra riktlinjer för utformning av webbplatser i offentlig sektor Vägledningen 24-timmarswebben. Idag ger vi inga rekommendationer om bloggar, men det är ett bra tips till kommande version av vägledningen."

- Magnus Burell, kommentar

"Mycket intressant att följa diskussionen här. I min dagliga kontakt med informations/webfolk på olika myndigheter kan jag bekräfta att det är väldigt spretigt i medvetenheten om de nya medierna och dess möjligheter. En del vet inte vad RSS är medan andra är på gång med en hel webb2.0:igt."

- Daniel Erkstam, kommentar.

"Företaget jag är anställd på (en av Sveriges största nätägare, energiproducent och -leverantör) har sen någon vecka diskussionen att ha bloggar startat på allvar. Frågan vem som ansvarar för inläggen och informationen kvarstår som ett hinder, anser man. Är bloggaren representant för företaget (svar ja om det finns länk från företagets hemsida, hävdas det) och hur gör man med svar på kommentarer?"

- S@ra, kommentar

"För både företag och myndigheter blir diskussionen om bloggaren som representant för arbetsgivaren oundviklig. Transparens är ett uttjatat begrepp men en väg att gå. Spana in transparensrevolutionen hos Microsoft i följande artikel (Wired): http://www.wired.com/wired/archive/15.04/wired40_microsoft.html"

- Erik Sellström, kommentar

---------------------------------

Samtidigt deltar jag i en annan intressant diskussion på bloggen www.prfekt.se. Här handlar det om vad strategiska kommunikatörer vill veta om bloggosfären. Ur mitt perspektiv är det ett guldläge att diskutera hur man kan konkretisera bloggosfären och webb 2.0 och förvandla det till förståeliga argument. Att för beslutsfattare kunna uttrycka kundnyttan helt enkelt.

Läs och delta gärna i diskussionerna!

Andra bloggar om: Bloggosfären, Information, Informatör, Kommunikation, Myndigheter, PR, prfekt, Webb 2.0, weconverse

Statlig identitet

Idag börjar mitt nya jobb på Växjö universitet. Jag flyttar från Ekonomihögskolan och in till centrala informationenheten för att arbeta med studentrekrytering och marknadsföring. Det senare är ett ämne som är frekvent förekommande här på bloggen. Sen jag började hitta en någorlunda form för mitt bloggande har jag diskuterat problematiken kring myndigheter och kommunikation (marknadsföring eller information?).

Tankarna kring detta börjar få konturer - inte minst tack vare en del e-postkorrespondens med andra kommunikationsbloggare och arbetskamrater. Nu senast har en diskussion efter ett inlägg på bloggen weconverse flyttat fram tankarna ytterligare ett snäpp.

I ljuset av att myndigheter idag kämpar med att finna sin moderna form ser jag, något diffust, myndighetsimage och transparens som vinnande koncept framöver. Jag hoppas att under den närmsta framtiden kunna formulera de framträdande konturerna i ord. Förhoppningsvis blir det en modell eller teori som utgår från det faktum att själva myndighetsutövandet - imagen av att vara en myndighet - är ett tryggt fundamenta i kommunikationen. I många avseenden har osäkerheten kring det statliga “jaget” gjort att man marknadsför sig bort från det man faktiskt är.


Andra bloggar om: Myndigheter, PR, Kommunikation, Information, Informatör, Staten, weconverse

Myndighetsinformatörer under luppen

Medieforskare Magnus Fredrikson och två av hans studenter på JMG i Göteborg har kommit fram till att informatörer på var femte myndighet bryter mot offentlighetsprincipen. De menar att orsaken inte bara är inkompetens och okunskap utan även ren cynism och maktutövning. Bland annat framkommer det att informatörer som ombetts att skicka en myndighets kommunikationsplan nekat trots att det är en offentlig handling.

I SR:s (P1) medieprogram Publicerat diskuterar Magnus Fredrikson dessa resultat med Sveriges Informationsförenings generalsekreterare Margaretha Sjöberg.

Lyssna på diskussionen här>>

Frågan om statliga informatörer hänger sig åt marknadsföring mer än information och mörkläggning mer än upplysning kommer aldrig riktigt loss. Polariseringen är tydlig och Margaretha vill egentligen inte tillstå annat än att det kan vara en ledningsfråga huruvida informatörer skall arbeta med att existensberättiga sina arbetsplatser eller med annan mer nyttig samhällsinformation.

Det är en dock en aktuell och viktig frågeställning om än väl polemisk. Är det så att myndigheternas roll är mer otydlig nu än tidigare? Känner fler myndigheter, än högskolevärldens, av den allt mer kommersialiserade verkligheten man verkar i? På vilka villkor skall man kommunicera med sin omvärld och för all del även sinsemellan?

Det här är frågor som måste upp på bordet, som måste medvetandegöras.

Andra bloggar om: Myndighet, Magnus Fredrikson, Margaretha Sjöberg, Sveriges Informationsförening, JMG, Informatör, Offentlighetsprincipen, Transparens, SR, Publicerat, P1, Forskning, Media, Kommunikation, Information