HSVs informatörskonferens 2009, Karlstad

Kollegorna Linus och Cristoph från BBS i Kalmar hämtade upp mig och Erika i en fräsig hyrbil och sen bar det av. Mina erfarenheter av HSV:s informatörskonferenser var hyggligt goda sen innan så förväntningarna var väl sådär svenskt lagom högt ställda.

Den flygande starten med Kira von Knorring Nordmark som storytellande inspiratör lade inte bara ribban högt utan var utan tvekan, förmin egen del, konferensens riktiga höjdpunkt. Kanske beror det på att vi befinner oss mitt i en fusion på min arbetsplats och mycket av Kiras innehåll kändes väldigt relevant.

Det var också intressant att lyssna på Johnny Lindqvist från byrån Dist angående ungas medievanor och en del schyssta case från den riktiga världen (utanför vår skyddade verkstad). Jag är också nöjd med att ha lyssnat på CERNs informationschef berätta om hur man tog sig an "det-svarta-hålet-kommer-sluka-jorden-problemet" när det drog ihop sig till start av partikelaccelleratorn nere i Schweitz.

Givetvis ställde jag frågan om ifall något annat lärosäte reflekterade över den snabba övergången till marknadsförande lärosäten kontra samhällsinformerande. Den diskussionen efterlyser jag fortfarande tillsammans med tydligare spelregler för konkurrensen mellan lärosäten.

Gatarski bad mig innan jag åkte att dela med mig om det var något "form av socialt medieupplägg" och det lilla som fanns har inte varit värt att vidarerapportera. Om jag skall drista mig till en snabb och lättkritiserad konkurrensanalys så ser jag att ett par lärosäten har vågat börja experimentera med sociala medier och andra digitala nymodigheter. De allra flesta verkar dock vara lika avvaktande som vi. Hoppas att fusionen kan resultera i lite mer guts och styrfart. Samtidigt som vi har konkurrenter som är lite framåt så känns det som att lärosätessverige är rätt offside när det gäller den digitala utvecklingen. I alla fall när det gäller att använda den för att bygga relationer med sin omgivning.

Tack Karlstad för ett vackert campus, tilltalande arkitektur och en väloljad konferens.

Läs även andra bloggares åsikter om HSV, Informatör, Konferens, Karlstad, lärosäten, universitet, högskolor, studenter, Kommunikation, Studentrekrytering, Marknadsföring,

Studentranking av lärosäten på ny sajt

SMP.se skriver idag om sajten studentertyckertill.se där studenter kan ranka lärosäten, program, kurser och lärare.

Det har egentligen bara handlat om en tidsfråga innan en dylik tjänst skulle dyka upp. Jag uppfattar det hela som rätt okontroversiellt om man bortser från möjligheten att ranka lärare. På en prisjämförelsesajt kan man vanligtvis kommentera och utvärdera produkter och de företag som står för försäljningen men inte säljarna (svag jämförelse men den fångar en glimt av essensen). Det känns helt enkelt FÖR utlämnande att göra offentliga utvärderinga av enskilda individer på webben. Däremot välkomnar jag ett initiativ som ligger utanför lärosätenas kontroll. Även om värdet i själva rankingen ur många perspektiv kan ifrågasättas så rör det om i grytan och ger svenska lärosäten en anledning att fundera över hur man framöver måste anpassa sig till omvärlden.

Kommentarerna runt artikeln på SMP.se ger ett splittrat mottagande:

"Jag tycker inte att lärare ska hängas ut offentligt. Däremot tycker jag att man ska ta kursutvärderingar på allvar. Jag gick 3,5 år och vi gav STARK kritik till några föreläsare men absolut inget hände..."

...

"Ser verkligen fram mot en rankinglista där studenter rankas efter engagemang, förmåga,resultat, närvaro, lämplighet för utbildningen i fråga. Det skulle kanske sätta sprätt på en del slöfockar!"

...

"Studenten klarar kursen = bryr sig inte om att fylla i någon utvärdering.

Studenten klarar inte kursen = är sur och anser läraren var dålig och talar gärna om det.

Som man frågar får man svar. Och vad är stark kritik? Om några har det och andra inte, vad gäller då? Vilka är trovärdiga?"

...

Update: Svd.se skriver om sajten här och här.

Läs även andra bloggares åsikter om lärosäten, smålandsposten, studenter, Webb 2.0, studentertyckertill.se

Mer input i marknadsföringsfrågan

Det märks att jag har haft näsan i tangentbordet under hösten.

Den 6 december säger universitetskansler Anders Flodström i DN att universitet och högskolor borde samarbeta kring marknadsföring av utbildningsområden istället för "svårsålda" utbildningar. Att marknadstänkandet kan ha fått för stor betydelse, för även om en del lärosäten med framgång marknadsför sig, så var den totala ökningen av nya studenter mellan 2004 och 2007 blott 431 st (ca tre promille).

Så den totala ökningen på 431 studenter kostade, enligt mig lågt räknat, 170 miljoner kronor bara år 2007 (se förra inlägget). Kanske har Anders Flodström rätt? Har vi samma huvudman så borde vi koordinera marknadsföring och rekrytering för bästa gemensamma resultat. Men då måste signalerna från utbildningsdepartementet vara tydliga och det tycker inte jag att de är. Vare sig innan förra valet eller efter. Kanske klarnar budskapet ifall "självständiga lärosäten" blir verklighet. Vi behöver styrfart i den här frågan (och andra) annars blir det varken hackat eller malet. Och vi (statliga) informatörer MÅSTE diskutera hur vår roll och vårt yrke förändras i takt med de nya förutsättningarna. Vi arbetar inte blott med samhällsinformation längre:



Läs även andra bloggares åsikter om Forskningspolitik, lärosäten, Anders Flodström, Marknadsföring,

Länkcred till: Et in Arcadia Ego

En student för 2000 spänn...

...är enligt artikeln 31% dyrare än för tre år sedan. Svenska universitet och högskolor satsade totalt 170 miljoner kronor på reklam/marknadsföring/rekrytering år 2007 enligt DN:s undersökning. Jag tror att det egentligen handlar om mer pengar eftersom de centrala kommunikations- och informationsavdelningarna inte alltid (- eller kanske sällan) har dunderkoll på hur mycket institutionerna lägger på sin utbildningsspecifika marknadsföring.



Jag undrar var break-even är för hur mycket en student får kosta? Hur långt skall vi med skattebetalares medel konkurrera med varandra? Vi har ju trots allt samma huvudman. Jag har inget emot att stimulera det lokala eller regionala näringslivet genom att upphandla reklambyråtjänster men jag efterlyser en diskussion kring de här frågorna. Vilka är vi och vad håller vi på med? Är det effektivt eller pengar i sjön?

Självständiga lärosäten skulle kanske ge en helt annan spelplan där profilering och marknadsföring, och givetvis prestation/resultat, skulle spela stor roll för ett lärosätes utveckling och framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om Marknadsföring, Lärosäten, Staten, Forskningspolitik

Självständiga lärosäten - släpp lärosätena loss det är marknadsekonomi?

En SOU, "Självständiga lärosäten", beställd av utbildningsdepartementet presenterades igår och ligger ute på regeringskansliets webb.

Kortfattat presenteras den så här:

----------------------------------------

Utredningens förslag kan sammanfattas i tio punkter:

1. Universitet och högskolor upphör att vara statliga myndigheter och ges i stället en ny offentligrättslig organisationsform. Den nya modellen förankras i en ny lag om självständiga lärosäten, som från den 1 januari 2011 ersätter högskolelagen. Reformen stöds också av ändringar i regeringsformen.
   
   
2. Lärosätena bestämmer själva sina egna strategiska program och vetenskapliga profiler. De utgör juridiska personer, vilket bl.a. innebär möjlighet att motta donationer, äga egendom, själva eller med andra bilda bolag och stiftelser, engagera sig i studentbostäder och forskarbostäder samt samverka med företag, myndigheter och andra svenska eller utländska lärosäten.
   
   
3. Den statliga finansieringen fortsätter som tidigare, men relationen mellan staten och lärosätena baseras allt mindre på normgivning och allt mera på fleråriga avtal. Regleringsbreven upphör. Lärosätena fortsätter att stå under tillsyn av bl.a. Högskoleverket, JO, JK och Riksrevisionen. Offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut.
   
   
4. Förutsättningar skapas för ett starkt akademiskt ledarskap inom varje lärosäte, samtidigt som de anställdas och studenternas möjligheter till inflytande och självständigt arbete tryggas. Varje lärosäte ska ha minst ett kollegialt beslutsorgan med majoritet av lärare och forskare. Studenterna ska vara företrädda på alla nivåer.
   
   
5. Personalen upphör att vara statsanställd, men det sker inga ändringar i fråga om anställningstrygghet och pensionsvillkor. Lärosätena fortsätter att hantera sina arbetsgivarfrågor genom Arbetsgivarverket.
   
   
6. Flertalet ledamöter i lärosätets styrelse och ordföranden ska komma utifrån. Dessa utnämns av regeringen efter nomineringar av en valberedning, som utses av det kollegiala beslutsorganet (eller de kollegiala beslutsorganen, om de är flera). Andra ledamöter i styrelsen utses av lärarna respektive studenterna.
   
   
7. Rektor anställs av styrelsen efter interna konsultationer inom lärosätet.
   
   
8. Högskoleförordningen upphävs, men några av dess bestämmelser behålls i den nya lagen. Examensordningen och vissa tillträdesregler kommer även i fortsättningen att meddelas i förordningsform. Genom en särskild införandelag blir det även möjligt att intill 2015 bibehålla ett antal nu gällande förordningar.
   
   
9. Ansvaret för utvärdering och kvalitetskontroll ankommer i första hand på lärosätena själva. Uppgiften fullgörs dels genom inre rutiner, dels genom olika externa utvärderingsinstanser och ackrediteringsinstitut. Tillsyn utövas av Högskoleverket. Ökad vikt läggs vid resultatinformation till studenterna, liksom till statsmakterna och andra intressenter.
   
   
10. Aktierna i Akademiska Hus AB överförs från staten till ett nybildat holdingbolag, som ägs gemensamt av samtliga lärosäten. Två syften med denna överföring är att ge lärosätena en egen kapitalbas som (1) underlättar för dem att ta upp lån till investeringar och (2) skapar trygghet för de anställda och studenterna för den händelse att något lärosäte inte skulle kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. Akademiska Hus AB bibehålls dock intakt och dess avkastning används på det sätt som ägarna finner lämpligt.

----------------------------------------

Det kan, om jag uppfattar saken rätt, röra om rätt mycket i grytan. Givetvis går det att fortsätta att vara lärosäte på ungefär samma sätt som hittills. Men det skapar även förutsättningar för att agera mer försigkommet och ta för sig av de nya möjligheterna. Min gissning är att ett par lärosäten kommer göra det förstnämnda, ett gäng något mittemellan och de flesta det senare.

Om det här proppas och klubbas på kort tid så står vi plötsligt i en situation där resultatet räknas och vi måste bli bättre på att lyssna till vår marknad. Kanske måste "fri akademi" definieras och avgränsas för att inte, likt en stor öm och godtycklig tå, sänka hela utvecklingen. En del av grundutbildningen kanske inte längre kan vara tätt tvinnad med den lokala forskningen utan istället en välavvägd och av näringsliv och samhälle efterfrågad kompetenskomposition, men av konservativa skulle kallas "födkrok". Som om det skulle vara något fult. Kanske är det i framtiden en av flera förutsättningar för att kunna bedriva fri och/eller beställd forskning.

Är det här bättre för forskningen, studenterna, näringslivet, samhället och de anställda? Jag tror det.


Läs även andra bloggares åsikter om Akademisk frihet, lärosäten, Universitet, HSV, Regeringen, Utbildning, forskning, utbildningsdepartementet