Den snabba dramaturgin

Produkten behöver ett anslag. Anslaget behöver en konflikt. Konflikten behöver en protagonist vilken kräver sin antagonist. Du har en minut och trettio sekunder på dig.



Konventioner är den snabba dramaturgins lag men den är i sin tur inte bunden till konventionellt berättande.


Andra bloggar om: Dramaturgi, PR, Reklam, Berättelsestrategi, Xbox, Dokusåpifiering

"Josefsson - Adaktusson", scen 3, tagning 1

SVT gottar sig rejält åt gräljukan ("debatten") mellan Janne Josefsson och Lars Adaktusson. I kvällens "Robin" bankar Josefsson vettet ur Filip Hammar, utklädd till Adaktusson, i ett hederligt (?) kuddkrig.

Dokusåpifieringen fortsätter således. Frågan är hur eller ens om trovärdigheten kring stridstupparna påverkas?


Andra bloggar om: Dokusåpifiering, Media, Samhälle

Kamphunden finns inte

I dokusåpifieringens tecken eller tidsålder, vilket man nu tycker passar bäst, är "Kamphunden" en karaktär som inte får lämnas utanför dramat. En mörk och blodtörstig best som när som helst kan slå till - perfekt för kvällstidningsformatet och människor som är särskilt benägna att kategorisera enligt snuttifieringens reglemente.

I Ekot rapporteras det idag om att "Kamphundsägare nekas lägenhet" och inte en gång under inslaget förklarar intervjuade affärsutvecklingschef Patrik Emanuelsson, från Svenska Bostäder vad man menar med "kamphhund". Emanuelsson berättar att många hyresgäster, enligt en enkät, känner sig hotade av kamphundar. Det blev underlaget för att föra in en klausul i hyreskontraktet: "hyresgästen förbinder sig att inte ha kamphund".

Senare i inslaget blir det tydligt hur onyanserat den här kategegoriseringen slår i verkligheten.

"Kommunägda bostadsföretaget Poseidon bedömde, utan att ha träffat Linns blandrashund, att den var en kamphund.

– De frågade mig om han såg ut som en rottweiler eller en schäfer och jag sa nej, han gör inte det. Han är en blandras av okänd härkomst och han ser ut som en pitbull i folks ögon. Då sa hon bara att jag inte skulle få lägenheten på grund av att han anses som en kamphund, berättar Linn Stråhle."

- Ekot, 23 april

Kamphunden finns inte - det är bara en schablon inpräntad i det kollektiva medvetandet. Det finns hundraser med olika egenskaper och det finns bra och dåliga hundförare. Kombinationen avgör resultatet. Problemet kring aggressiva hundar och dåliga hundförare måste givetivs adresseras. Vill man göra det från rätt håll gör man det genom problematisering och reflektion.

Kategorisering av det här slaget visar på den typen av oreflekterad rädsla och dumhet som skapar grogrund för rasism och andra odemokratiska yttringar. I det här fallet yttrar det sig genom ren och skär diskriminering. Vår dokusåpifierade tillvaro ger oss snuttifierade anledningar att tanklöst tycka till om t ex "kamphundar". Det är inte bara ett hot mot samhället utan kanske främst mot individen och det självständiga tänkandet.

Andra bloggar om: Diskriminering, Media, Samhälle, Dokusåpifiering

Pressetisk debatt på uppstartsmöte för Publicistklubben i Kronoberg

Det finns en ambition att starta publicistklubb i Kronoberg och igår kväll hölls ett uppstartsmöte i SVT:s nya lokaler vid Växjö universitet. Huvudpunkten på kvällens program var en pressetisk debatt ledd av SVT:s Lotta Orstadius. Ämnet var det enorma genomslag som kommit av Uppdrag Gransknings inslag om "Fallet Louise". Medverkade i debatten gjorde Vetlanda-Postens Liselott Erndin Dahlberg som rapporterat om fallet i lokalpressen samt Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson från Uppdrag granskning.

Debatten var förutsägbar men intressant. Det blev aldrig någon riktig skärpa i ställningstagandena utan Uppdrag gransknings tidigare ståndpunkt upprepades och ifrågasattes egentligen inte.

"Makthavarna ska granskas, men visst har vi också makt och har kanske blivit den första statsmakten. Vi har självklart ett ansvar när människor hängs ut offentligt, men vad är alternativet?"

-Janne Josefsson

Det förekom, från Janne Josefssons håll, en del gliringar åt Lars Adaktusson och hans inblandning i "Fallet Louise". Senare igår kväll sändes Adaktussons magasin på TV8 där Erik Hörstadius intervjuat Louise farföräldrar och fått en helt annan bild än det Uppdrag granskning skildrat. Något som Lars-Göran och Janne upplyste den samlade skaran om och samtidigt bestämt hävdade att farföräldrarnas uppgifter är kontrollerbara och felaktiga.

Frågan om dokusåpifieringen som jag tidigare skrivit om satt jag och sög på länge. Det hade varit intressant att fråga Janne Josefsson om hur han ser på det faktum att han inte bara producerar ett journalistiskt material och resultat utan att han faktiskt också är en karaktär i ett drama. Tyvärr får den frågan vänta, ty det kändes inte som om diskussionen hamnade i rätt kvadrant denna gång.

Andra bloggar om: Kommunikation, Media, Samhälle

Dokusåpifiering - glokalt byaskvaller live

När jag såg matchen mellan Josefsson och Adaktusson i SVT:s Gomorron Sverige i morse insåg jag liksom många andra att detta skulle det bloggas om. Kort kan man väl säga att Adaktusson bl a i sin första krönika i SvD gått/går till hårt angrepp mot s k "grävande journalistik" och då i synnerhet mot herr Josefsson.

Visst var det rätt underhållande att se detta gräl till morgonkaffet. Men medan många skriver om vem som vann TV-fajten, eller om att Adaktusson äntligen slagit sig fri från SVT-bojorna tycker jag att formatet är stereotypt och tråkigt modernt. Det har under lång tid pågått en dokusåpifiering av samhället i media. I denna formatering är snabbdramaturgi nyckeln. Vi ska snabbt kunna identifiera anslag, karaktärer och konflikten för att sen snabbt bevittna klimax. En cliffhanger är inte fel eftersom vi gärna följer serier i allt större utsträckning. Ett utmärkt exempel är "sprickan" och "konflikten" i landslaget som spelats upp som rena rama Dallas senaste åren. Formatet är dokusåpans men har ingalunda av slumpen blivit det. Det säljer helt enkelt och vi köper det.

Jag menar att det här är samma (nya) format. Adaktusson har lämnat sin forne uppdragsgivare och startat ett politiskt magasin hos en konkurrent. Han är mannen med de skinande skorna (enligt Josefsson). Kvar hos den gamle uppdragsgivaren finns arbetarkillen som inte backar för att snoka rätt på "sanningen". Han blir inte populär på kuppen men det här är ingen populäritetstävling. Och eftersom vi inte kan stänga in dem i ett rum med fyra backar öl och ett par helrör medan kamerorna dokumenterar varenda promille så får vi i alla fall se ett snabbgräl till leverpastejmackan.

Dokusåpifieringen av vår tillvaro är ett faktum.


Andra bloggar om: Bloggosfären, Media, Samhälle, Lars Adaktusson, Janne Josefsson