Ganska nyfiken följde jag länken och insåg att förutom att kika live på scenbygget så var jag uppkopplad via Twitter med samtliga (så småningom 500+ personer) som följde sändningen.
Då och då pratade regissören och andra in i kameran, bytte vinkel o s v. Det roliga var att de på plats var lika förundrade över situationen som de flesta av oss som följde den via internet. Medan jag skriver det här hör jag miljöljudet och diskussioner som pågår i studion. "Stay clear"..."This is Melissa, she's taking pictures of you (mot kameran)"..."Russel should I move? Yeah, you're working, I know...I'm just fucking around here...".
Det finns säkert andra coola exempel på liknande tilldragelser. För mig är det inte så mycket en eye-opener som ytterligare en mind-opener. Det är en sak att förstå att "så här kan man göra" som att uppleva "så här gör man". Jag ser i Twitterfeeden att relationer byggs mellan de som tittar på och då och då får vi bekräftelse av de som är on set. Ett helt år innan premiär. Här blir folk känslomässigt engagerade i en ganska menlös kameravinkel men med ett bifogat socialt djup.
För varje dag fattar jag bättre varför redaktionen på InternetWorld tjatade om att "det är nu det händer". Och det för två år sedan.
Läs även andra bloggares åsikter om Sociala Medier, Ashton Kutcher, Robert Luketic, Five Killers, Twitter, Internet, Internetworld, Digital samhällsomvälvning, Bisonblog,
2 kommentarer:
Alltid kul att vara först. Jag tror Internetworlds redaktion var först med att mikroblogga av alla svenska redaktioner typ: http://bisonblog.blogs.com/blog/2007/05/redaktionsjaiku.html
Den heta sommaren 2007. :)
Btw, hur mycket hör man om Five Killers i staterna redan nu? Något alls?
Skicka en kommentar