Erik Sellström: Kamphunden finns inte

I dokusåpifieringens tecken eller tidsålder, vilket man nu tycker passar bäst, är "Kamphunden" en karaktär som inte får lämnas utanför dramat. En mörk och blodtörstig best som när som helst kan slå till - perfekt för kvällstidningsformatet och människor som är särskilt benägna att kategorisera enligt snuttifieringens reglemente.

I Ekot rapporteras det idag om att "Kamphundsägare nekas lägenhet" och inte en gång under inslaget förklarar intervjuade affärsutvecklingschef Patrik Emanuelsson, från Svenska Bostäder vad man menar med "kamphhund". Emanuelsson berättar att många hyresgäster, enligt en enkät, känner sig hotade av kamphundar. Det blev underlaget för att föra in en klausul i hyreskontraktet: "hyresgästen förbinder sig att inte ha kamphund".

Senare i inslaget blir det tydligt hur onyanserat den här kategegoriseringen slår i verkligheten.

"Kommunägda bostadsföretaget Poseidon bedömde, utan att ha träffat Linns blandrashund, att den var en kamphund.

– De frågade mig om han såg ut som en rottweiler eller en schäfer och jag sa nej, han gör inte det. Han är en blandras av okänd härkomst och han ser ut som en pitbull i folks ögon. Då sa hon bara att jag inte skulle få lägenheten på grund av att han anses som en kamphund, berättar Linn Stråhle."

- Ekot, 23 april

Kamphunden finns inte - det är bara en schablon inpräntad i det kollektiva medvetandet. Det finns hundraser med olika egenskaper och det finns bra och dåliga hundförare. Kombinationen avgör resultatet. Problemet kring aggressiva hundar och dåliga hundförare måste givetivs adresseras. Vill man göra det från rätt håll gör man det genom problematisering och reflektion.

Kategorisering av det här slaget visar på den typen av oreflekterad rädsla och dumhet som skapar grogrund för rasism och andra odemokratiska yttringar. I det här fallet yttrar det sig genom ren och skär diskriminering. Vår dokusåpifierade tillvaro ger oss snuttifierade anledningar att tanklöst tycka till om t ex "kamphundar". Det är inte bara ett hot mot samhället utan kanske främst mot individen och det självständiga tänkandet.