Dokusåpifiering - glokalt byaskvaller live

När jag såg matchen mellan Josefsson och Adaktusson i SVT:s Gomorron Sverige i morse insåg jag liksom många andra att detta skulle det bloggas om. Kort kan man väl säga att Adaktusson bl a i sin första krönika i SvD gått/går till hårt angrepp mot s k "grävande journalistik" och då i synnerhet mot herr Josefsson.

Visst var det rätt underhållande att se detta gräl till morgonkaffet. Men medan många skriver om vem som vann TV-fajten, eller om att Adaktusson äntligen slagit sig fri från SVT-bojorna tycker jag att formatet är stereotypt och tråkigt modernt. Det har under lång tid pågått en dokusåpifiering av samhället i media. I denna formatering är snabbdramaturgi nyckeln. Vi ska snabbt kunna identifiera anslag, karaktärer och konflikten för att sen snabbt bevittna klimax. En cliffhanger är inte fel eftersom vi gärna följer serier i allt större utsträckning. Ett utmärkt exempel är "sprickan" och "konflikten" i landslaget som spelats upp som rena rama Dallas senaste åren. Formatet är dokusåpans men har ingalunda av slumpen blivit det. Det säljer helt enkelt och vi köper det.

Jag menar att det här är samma (nya) format. Adaktusson har lämnat sin forne uppdragsgivare och startat ett politiskt magasin hos en konkurrent. Han är mannen med de skinande skorna (enligt Josefsson). Kvar hos den gamle uppdragsgivaren finns arbetarkillen som inte backar för att snoka rätt på "sanningen". Han blir inte populär på kuppen men det här är ingen populäritetstävling. Och eftersom vi inte kan stänga in dem i ett rum med fyra backar öl och ett par helrör medan kamerorna dokumenterar varenda promille så får vi i alla fall se ett snabbgräl till leverpastejmackan.

Dokusåpifieringen av vår tillvaro är ett faktum.


Andra bloggar om: Bloggosfären, Media, Samhälle, Lars Adaktusson, Janne Josefsson