Mer input i marknadsföringsfrågan

Det märks att jag har haft näsan i tangentbordet under hösten.

Den 6 december säger universitetskansler Anders Flodström i DN att universitet och högskolor borde samarbeta kring marknadsföring av utbildningsområden istället för "svårsålda" utbildningar. Att marknadstänkandet kan ha fått för stor betydelse, för även om en del lärosäten med framgång marknadsför sig, så var den totala ökningen av nya studenter mellan 2004 och 2007 blott 431 st (ca tre promille).

Så den totala ökningen på 431 studenter kostade, enligt mig lågt räknat, 170 miljoner kronor bara år 2007 (se förra inlägget). Kanske har Anders Flodström rätt? Har vi samma huvudman så borde vi koordinera marknadsföring och rekrytering för bästa gemensamma resultat. Men då måste signalerna från utbildningsdepartementet vara tydliga och det tycker inte jag att de är. Vare sig innan förra valet eller efter. Kanske klarnar budskapet ifall "självständiga lärosäten" blir verklighet. Vi behöver styrfart i den här frågan (och andra) annars blir det varken hackat eller malet. Och vi (statliga) informatörer MÅSTE diskutera hur vår roll och vårt yrke förändras i takt med de nya förutsättningarna. Vi arbetar inte blott med samhällsinformation längre:



Läs även andra bloggares åsikter om Forskningspolitik, lärosäten, Anders Flodström, Marknadsföring,

Länkcred till: Et in Arcadia Ego

En student för 2000 spänn...

...är enligt artikeln 31% dyrare än för tre år sedan. Svenska universitet och högskolor satsade totalt 170 miljoner kronor på reklam/marknadsföring/rekrytering år 2007 enligt DN:s undersökning. Jag tror att det egentligen handlar om mer pengar eftersom de centrala kommunikations- och informationsavdelningarna inte alltid (- eller kanske sällan) har dunderkoll på hur mycket institutionerna lägger på sin utbildningsspecifika marknadsföring.



Jag undrar var break-even är för hur mycket en student får kosta? Hur långt skall vi med skattebetalares medel konkurrera med varandra? Vi har ju trots allt samma huvudman. Jag har inget emot att stimulera det lokala eller regionala näringslivet genom att upphandla reklambyråtjänster men jag efterlyser en diskussion kring de här frågorna. Vilka är vi och vad håller vi på med? Är det effektivt eller pengar i sjön?

Självständiga lärosäten skulle kanske ge en helt annan spelplan där profilering och marknadsföring, och givetvis prestation/resultat, skulle spela stor roll för ett lärosätes utveckling och framtid.

Läs även andra bloggares åsikter om Marknadsföring, Lärosäten, Staten, Forskningspolitik