Kväde möter kväde

Jag skulle vilja återknyta till ett drygt år gammalt inlägg som bl a innehöll följande egenhändigt snickrade kväde:

Med löfte om frihet, bakbunden - snöpt.
Kreativiteten; morot - bakom kulissen rutten.
Inte bruten men till foglighet stöpt.

Nu återkopplar jag med ett kort kväde ur Röde Orm av Frans G Bengtsson. En episod där Toke, efter en kisspaus mellan fyra ögon, vid kungens jul-gille slagit ihjäl en översittartyp, kallt konstaterar:

Det tog sin tid, men nu har han pissat färdigt.


Så känns det. Och det räcker.