Diskussion kring tredje uppgiften

Jag upptäckte när jag pod-lyssnade på P1 igår att jag missat en spännande debatt om den tredje uppgiften. "Kort" återgivning där jag lånar lite från källorna som länkas:

Anders Mildner på Sydsvenskan ifrågasatte i somras, i inlägget "universitet, var god dröj", huruvida svenska forskare och lärosäten tar den tredje uppgiften på allvar. Svar kom
från bland andra Richard Gatarski på weconverse.com och Malin Sandström, doktorand som också hörs i nämnd podsändning.

Anders Mildner:

"Sedan kan du roa dig med att räkna tuten som ekar i din lur. För du kommer i nio fall av tio inte att nå den du söker. Det behöver inte bero på att personen i fråga har semester. Rätt ofta är han eller hon helt enkelt inte där.

Exakt var den lille forskaren befinner sig är inte helt lätt att utröna. Ingen vet. Och ingen kan svara, för alla andra på avdelningen är också spårlöst försvunna.

...

Som journalist står man då hur som helst där och förundras över hur lite den så kallade tredje uppgiften betyder för universiteten och högskolorna.

Journalistiken och akademin är två världar som inte förstår inte varandra – och det här problemet blir bara värre för varje år som går."

Richard Gatarski:

"För att gå rätt på sak så skyller jag på att även forskare styrs av hårdvaluta. Ingen cred ingen blogg skulle man kunna sammanfatta mina tankar.

...

Märk väl, Internet är onormalt i Högskoleverkets ögon. Så till Mildner och alla andra säger jag att så länge forskarna inte för cred, dvs karriär- och lönemässiga kliv, för bloggande så lär det inte hända så mycket. Samma sak gäller alla andra “nya elektroniska publiceringskanaler”. Jag använder citattecken för att förlöjliga det som redan borde vara ersatt av akademiska konverseringskanaler."

Malin Sandström:

"Något som många journalister sällan verkar beakta är att kommunikation med medierna ytterst sällan sker på forskarnas villkor. Som forskare får du inte välja när du blir kontaktad. Du kan sällan välja att svara när det passar dig. Du har lite eller inget inflytande över vilken ton och vilket sammanhang du blir förknippad med. Du kan inte förutsätta att reportern som kontaktar dig har lämplig bakgrundskunskap för att förstå det du säger. Blir du felciterad eller förvrängd har du oftast inget forum att få en rättelse i, och den tryckta texten kvarstår i år eller decennier.

Samtidigt som din personliga integritet och ditt goda namn är ditt viktigaste arbetsredskap. Är det konstigt att nyttan forskaren tror sig få ut av en kort telefonintervju inte alltid uppväger den antagna kostnaden?

...

Däremot har Mildner helt rätt i att en bra lösning på detta problem, från forskarens sida, är att kommunicera via bloggar istället för via medierna."

--------------------------------------------------------

Du måste läsa dig igenom debatten via länkarna ovan för att få ihop en egen helhetsbild. Det är en spännande diskussion som definitivt ligger i tiden. Speciellt när konkurrens och autonomi är ledstjärnor för dagens och framtidens lärosäten. Ett par reflektioner från min sida:

Det är befogade funderingar från Mildners sida och de väcker en del frågor. Vad kan vi kräva av forskare när det gäller tillgänglighet? Ska de förutsättningslöst utöva den tredje uppgiften eller enligt upparbetade konventioner som förenklar för både journalisten och forskaren? Det är väl inte självklart så att den tredje uppgiften bäst tjänas genom en 24 h telefonjour för all form av journalistik? Snuttifierad som djuplodad? Mildner menar att journalistiken och akademin är två olika världar men jag ser stora likheter. Inom båda världarna förekommer prestigefullkomliga kulturer med excentriskt egocentriska rötter i sina respektive frihetsbegrepp (journalistiska och akademiska friheten). Kanske krockar dessa världar lika mycket på grund av olikheter som likheter?

Gatarski säger det rakt ut. Cred är allt. Kanske är det dags (om det inte redan finns) för en bloggportal för forskning/forkare som genom en väl uttänkt formel kan ge cred i form av ranking? Ranking är hett och en viktig form av cred. En bloggande forskarsfär kan även mer fristående från redaktioner ge varandra cred genom länkning o s v. Kan det få legitimitet? Över tid - kanske.

Jag förstår Sandström när hon invänder mot snabba telefonsamtal och svar som skall ges utan insikt i reportagets helhet. Men det går inte att kräva hängslen och livrem. Någon annan poängterade att samma villkor gäller alla som i någon form intervjuas av media. Jag tror till skillnad från Sandström (podsändingen) att hierarkierna inom akademin spelar roll för vem som bör (får) säga vad i radio, tidningar och TV. Återigen - det handlar om cred.

Jag vill avslutningsvis, i detta långa inlägg, påstå att svenska lärosäten kunde göra ett mycket bättre jobb när det gäller den tredje uppgiften om vi prioriterade den högre. Nu är den ett ständigt dåligt samvete. Nummer ett till tre på priolistan är studentrekrytering (och marknadsföring). Övriga viktiga arbetsuppgifters placeringar är flytande och hanteras med en brandmans säkra hand. Jag tycker att en seriös rannsakande diskussion vore på sin plats. "Hur skall arbetsrollen se ut för oss informatörer på statliga myndigheter när vi skall leverera både marknadsföring (reklam) och information till det omgivande samhället och samtidigt bibehålla trovärdigheten?".

------------------------------------------------------------------

Ytterligare länkar:

http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/07/02/forskare-vs-journalister/

http://vetenskapsnytt.blogspot.com/2008/07/journalister-vs-forskare-svar-till.html

http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_medierna_080809120055.mp3

http://w2.sydsvenskan.se/mildner/2008/08/11/hur-man-bast-overvarderar-sig-sjalv/

Läs även andra bloggares åsikter om SvD, Malin Sandström, Richard Gatarski, forskning, Kommunikation, Marknadsföring, Tredje uppgiften

Gott slut och Gott nytt...

Ut med det gamla och In med det nya!

Ett år och ett knappt tjugotal inlägg senare ser jag tillbaka på bloggåret. Jag är mycket en inspirations- och visionsmänniska. På eller av, har både min fru och en del vänner påpekat. Det är en styrka och ibland en svaghet. Generellt har jag god disciplin även de dagar inspirationen fattas mig. Men bloggen visar tydliga tecken på att ta stryk.

Därför har jag nu funderat ut en plan. Framledes kommer jag att skriva i två bloggar. Den här som renodlas för mina yrkes- och områdesämnen som t ex ledarskap och kommunikation generellt och i statlig och offentlig tjänst, utbildnings- och forskningsfrågor. Den andra bloggen kommer att stå för vision, inspiration och passion. Där bloggar jag om sånt som inspirerar mig som yrkes- och privatperson och där hoppas jag kunna inspirera andra. När tiden är inne så publicerar jag webbadressen här.

Med hopp om ett gott kommande år och en god avrundning på det ännu pågående önskar jag dig.

:)

Självständiga lärosäten - släpp lärosätena loss det är marknadsekonomi?

En SOU, "Självständiga lärosäten", beställd av utbildningsdepartementet presenterades igår och ligger ute på regeringskansliets webb.

Kortfattat presenteras den så här:

----------------------------------------

Utredningens förslag kan sammanfattas i tio punkter:

1. Universitet och högskolor upphör att vara statliga myndigheter och ges i stället en ny offentligrättslig organisationsform. Den nya modellen förankras i en ny lag om självständiga lärosäten, som från den 1 januari 2011 ersätter högskolelagen. Reformen stöds också av ändringar i regeringsformen.
   
   
2. Lärosätena bestämmer själva sina egna strategiska program och vetenskapliga profiler. De utgör juridiska personer, vilket bl.a. innebär möjlighet att motta donationer, äga egendom, själva eller med andra bilda bolag och stiftelser, engagera sig i studentbostäder och forskarbostäder samt samverka med företag, myndigheter och andra svenska eller utländska lärosäten.
   
   
3. Den statliga finansieringen fortsätter som tidigare, men relationen mellan staten och lärosätena baseras allt mindre på normgivning och allt mera på fleråriga avtal. Regleringsbreven upphör. Lärosätena fortsätter att stå under tillsyn av bl.a. Högskoleverket, JO, JK och Riksrevisionen. Offentlighetsprincipen ska gälla fullt ut.
   
   
4. Förutsättningar skapas för ett starkt akademiskt ledarskap inom varje lärosäte, samtidigt som de anställdas och studenternas möjligheter till inflytande och självständigt arbete tryggas. Varje lärosäte ska ha minst ett kollegialt beslutsorgan med majoritet av lärare och forskare. Studenterna ska vara företrädda på alla nivåer.
   
   
5. Personalen upphör att vara statsanställd, men det sker inga ändringar i fråga om anställningstrygghet och pensionsvillkor. Lärosätena fortsätter att hantera sina arbetsgivarfrågor genom Arbetsgivarverket.
   
   
6. Flertalet ledamöter i lärosätets styrelse och ordföranden ska komma utifrån. Dessa utnämns av regeringen efter nomineringar av en valberedning, som utses av det kollegiala beslutsorganet (eller de kollegiala beslutsorganen, om de är flera). Andra ledamöter i styrelsen utses av lärarna respektive studenterna.
   
   
7. Rektor anställs av styrelsen efter interna konsultationer inom lärosätet.
   
   
8. Högskoleförordningen upphävs, men några av dess bestämmelser behålls i den nya lagen. Examensordningen och vissa tillträdesregler kommer även i fortsättningen att meddelas i förordningsform. Genom en särskild införandelag blir det även möjligt att intill 2015 bibehålla ett antal nu gällande förordningar.
   
   
9. Ansvaret för utvärdering och kvalitetskontroll ankommer i första hand på lärosätena själva. Uppgiften fullgörs dels genom inre rutiner, dels genom olika externa utvärderingsinstanser och ackrediteringsinstitut. Tillsyn utövas av Högskoleverket. Ökad vikt läggs vid resultatinformation till studenterna, liksom till statsmakterna och andra intressenter.
   
   
10. Aktierna i Akademiska Hus AB överförs från staten till ett nybildat holdingbolag, som ägs gemensamt av samtliga lärosäten. Två syften med denna överföring är att ge lärosätena en egen kapitalbas som (1) underlättar för dem att ta upp lån till investeringar och (2) skapar trygghet för de anställda och studenterna för den händelse att något lärosäte inte skulle kunna fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. Akademiska Hus AB bibehålls dock intakt och dess avkastning används på det sätt som ägarna finner lämpligt.

----------------------------------------

Det kan, om jag uppfattar saken rätt, röra om rätt mycket i grytan. Givetvis går det att fortsätta att vara lärosäte på ungefär samma sätt som hittills. Men det skapar även förutsättningar för att agera mer försigkommet och ta för sig av de nya möjligheterna. Min gissning är att ett par lärosäten kommer göra det förstnämnda, ett gäng något mittemellan och de flesta det senare.

Om det här proppas och klubbas på kort tid så står vi plötsligt i en situation där resultatet räknas och vi måste bli bättre på att lyssna till vår marknad. Kanske måste "fri akademi" definieras och avgränsas för att inte, likt en stor öm och godtycklig tå, sänka hela utvecklingen. En del av grundutbildningen kanske inte längre kan vara tätt tvinnad med den lokala forskningen utan istället en välavvägd och av näringsliv och samhälle efterfrågad kompetenskomposition, men av konservativa skulle kallas "födkrok". Som om det skulle vara något fult. Kanske är det i framtiden en av flera förutsättningar för att kunna bedriva fri och/eller beställd forskning.

Är det här bättre för forskningen, studenterna, näringslivet, samhället och de anställda? Jag tror det.


Läs även andra bloggares åsikter om Akademisk frihet, lärosäten, Universitet, HSV, Regeringen, Utbildning, forskning, utbildningsdepartementet

Kväde möter kväde

Jag skulle vilja återknyta till ett drygt år gammalt inlägg som bl a innehöll följande egenhändigt snickrade kväde:

Med löfte om frihet, bakbunden - snöpt.
Kreativiteten; morot - bakom kulissen rutten.
Inte bruten men till foglighet stöpt.

Nu återkopplar jag med ett kort kväde ur Röde Orm av Frans G Bengtsson. En episod där Toke, efter en kisspaus mellan fyra ögon, vid kungens jul-gille slagit ihjäl en översittartyp, kallt konstaterar:

Det tog sin tid, men nu har han pissat färdigt.


Så känns det. Och det räcker.

Snacka om relationsskapande marknadsföring...

Utan vidare tangenttryckande vill jag skicka dig vidare till Bisonblog.se och inlägget om Obamas flickr-konto.

Trevlig helg. :)

Facket tycker till och SMP.se kör med Twingly

SACOs ordförande och vice ordförande på Växjö universitet tycker till om fusionsprocessen i Smålandsposten. Det är gott och väl att fusionen diskuteras men jag önskar att det var än mer diskussion och högre oktanhalt i drivet. Debattinlägget har inte fått någon kommentar på SMP.se och inte heller har jag sett något svar på rektors blogg. På den senare har för övrigt kommentarsfrekvensen doppat och jag kan bara anta att det beror på att Johan inte besvarar kommentarerna ofta nog.

Ett ljus i webb 2.0-dunklet (i de Småländska skogarna) är att SMP.se nu äntligen använder sig av Twingly. Kanon tycker jag som nu hoppas att Johan, Agneta och andra i fusionsprocessen testar de kraftfulla sociala medieverktygen och utbyte av samt respons på innehåll (s k interaktion).

Spännande.

Sockenrådets blogg ser dagens ljus

Undertecknad är engagerad i Gemla-Öja Sockenråd och igår förvandlades den tidigare statiska hemsidan till ett bloggbaserat infonav för boende och inflyttsintresserade.



Det ska bli spännande att se om verktyget (Wordpress) och dess möjligheter kommer göra någon skillnad för användarnas beteende.

Silja Line sponsrar ett mord (?)

Marknadsföring är kommunikation. Vad skickar det för signaler?

Här är en screenshot från Aftonbladet.se igår. Jag låter den tala för sig själv.

Töväder i sikte?

Magnus Thorén på byrån Rewir skriver om myndigheter och varumärken på Rewirs webb. Inte alls oävet om än inte häpnadsväckande. Bland annat menar han att:

"Myndigheter som inte kan tydliggöra sin viljeinriktning och inte aktivt kan kommunicera målbilder kommer att få låg acceptans för sin verksamhet."

Även om det främst är polisväsendet som exemplifierar myndighetssfären i inlägget så tycker jag att delar är applicerbara reflektioner även på högre lärosäten. Man får minnas att Rewir inte ogärna söker kunder inom det offentliga och det kanske ger en diplomatisk ton. Demokratifrågan är hur som helst enkel att relatera till:

"Myndigheternas egen försiktighet är inte bara ett kommunikationsproblem - utan en utmaning för vår demokrati."

Det får vara lite helggodis för dig som känner att dylikating är värda att fundera kring. Annars kan du spara läsningen till på måndag.

Trevlig helg.

Reflektioner kring digitala moln

Efter en liten E-postdiskussion på jobbet kring Fredrik Wass reportage i Fokus om sociala medier skickade jag några reflektioner till skribenten. Och han reflekterar idag kring reflektionerna på sin Bisonblog.

In och kika!

Signalsystem

Ett trafiklyse som lyser rött är ofta irriterande. Även om man vill köra accepterar de flesta signalen och inväntar förändring. Lyser det grönt är allt däremot frid och fröjd. Måhända kastar man ett extra öga åt sidan för att försäkra sig att ingen fara hotar den tilldelade gröna friden. Ibland blinkar det gult och då skall man falla tillbaka på trafik-kriskommunikationens grund: vägskyltarna. I värsta fall är det den vedertagna "högerregeln" som avgör. Det gula blinket är ändå en signal om än frustrerande. "Ur funktion, you're on your own, på obestämd tid."



Det värsta är ett trafiklyse som inte lyser. Vad ger det för signal? Nåt säger det väl? "Jag är för fin för att slösa mitt diodsken på dig, pucko" eller "Gör lite som du vill, kanske.". Det går att gissa sig till en mängd budskap djupt dolda i de slumrande hålorna.

Ovisshet är skit. Och att inte skicka någon signal är ändå att signalera, är att försätta mottagaren i ovisshet. Som chef eller ledare är det viktigt att ha ett tredje öga som uppfattar utifrån hur man sänder eller inte sänder signaler. Att försätta medarbetare och anställda i ovisshet, medvetet eller omedvetet, är inte ett gott ledarskap.

Deltagande som statlig affärsidé?

Idag läser jag om två platser på webben som är varandras motparter i det mesta.

På Växjö universitet börjar rektor idag att blogga (vilket jag tycker är kanon och inte en dag för tidigt). Dock sker det med handklovarna på för läsarens del eftersom kommentarsfunktionen är låst till inloggade anställda och studenter. Man kan argumentera för att dessa två grupper är själva huvudmålgrupperna och därför är det bäst att utforma interaktiviteten på detta vis. Men det perspektivet känns bräckligt.

Den totala motsatsen skriver Fredrik Wass om på Internet World idag. Moderata ungdomsförbundet släppte nyss sin nya sajt Muf.se där konceptet är att innehållet skall genereras av besökarna, oavsett politisk färg. Så här säger Niklas Wykman, förbundsordförande, till IW:

"– Du äger inte kommunikationen på nätet. Det gäller att skapa en plattform som handlar om att både skapa och sprida information. Förut var vår sajt exkluderande mot dem som inte var moderater, nu ska du kunna vara ”moderat för en dag”. Sajten gör ingen skillnad på om du är vänsterpartist eller moderat, säger Niklas Wykman."

och

"– Vi vill inte ha fem personer som uppdaterar. Vi vill ha 5000."

Jag är av den fasta övertygelsen att vi på Växjö universitet och det blivande Linneúniversitetet behöver diskutera och finna former för hur vi ska använda webben till vår och våra medparters fördel i en mängd avseenden. Initiativet från rektor Johan är positivt men för mig drunknar intentionen i de signaler bloggen sänder ut i form av begränsing i deltagandet.

Linnéuniversitetet och framtiden

Att fusionen mellan Växjö universitet och Högskolan i Kalmar inte har fått spaltmetrar i världspressen är förståeligt. Sammansmältningen kommer att gå under namnet "Linnéuniversitetet" och efter ett formellt riksdagsbeslut nu i september skall fusionen genomföras fram till den 1 januari 2010. Snabba puckar, tufft jobb och en värld full av möjligheter.

På senaste webbrådet (på vxu) hade vi en spännande diskussion om sociala medier och Linnéuniversitetet. Kontentan av diskussionen uppfattade jag som att fler än färre tycker att Linnéuniversitetet redan från början skall vara etablerat på webben på ett sätt som få eller inga svenska lärosäten har varit hittills. Ett embryo till hur det här skall ske diskuterades fram och skall dras den formella vägen först, d v s fråga rätt instans om det är OK att öppna upp en fullt transparent diskussion i frågan eller frågorna rättare sagt. Reservplan finns ifall svaret blir ett kantigt "nej". Det var ett inspirerande möte som jag säkert får anledning att återkomma till.

I samma anda har jag och Carin på Delta Garden börjat diskutera ett projekt för relationsskapande studentrekrytering via social media. Grymt spännande där fler intresserade är välkomna att ta del (skicka ett mejl). Delta Garden är för övrigt delarrangörer, med bl a Interactive Institute, för workshopen Participatory Academy som hålls vid Växjö universitet den 12 september. Här kommer t ex Fredrik Wass (bisonblog.se) att prata nättrender och givetvis ska jag dit och suga åt mig som en svamp. Gött.

Nu är det snart helg och här är lite fredagsgodis:

Fredrik Wass reportageserie i Fokus

Obama fortsätter se framtiden i bloggar

Back on track (?)

Tillbaka på jobbet och laddad.

Utmaningarna framöver stavas i de flesta avseenden: F U S I O N. Växjö universitet och Högskolan i Kalmar skall bli Linnéuniversitetet (läs mer här: www.nyttuniversitet.se). En fantastisk räcka möjligheter och givetvis a load of farthinder. Det blir säkert en del om detta här framöver så jag fördjupar mig inte i detaljer idag.

Det är helt enkelt skönt att vara igång igen. Med ansvar, mandat , förtroende från chefen och om förhandlingsguden vill en reviderad lön med en fet retroaktiv slant.

Pappaledig

Jag vet att det är politiskt inkorrekt att säga "Jag är pappaledig". Det heter ju föräldraledig. Men nu är det på det viset att jag är pappaledig. Inget annat. Andra dagen av denna spännande metamorfos har passerat och det går rätt bra. Är en smula defensiv när jag får förslag från blivande frun - men det skall, om beräkningarna stämmer, vara på övergående.

Jag kikar på nya verktyg för att blogga framledes. Funderar på typepad som jag hört en del bra om. Min tanke är att på allvar dyka in i webb 2.0 och dess förhållande med staten. Vad finns det för möjligheter egentligen. Staten måste ju med fördel kunna ägna sig åt "corporate storytelling" eller motsvarande? Tåget har i mångt och mycket gått för Växjö universitet. Med det menar jag att plocka billiga PR-poäng med liten insats á la Svenska Institutet. Dock tänker jag mig en satsning för att åter ligga i vinnarhålet till hösten, när jag är tillbaka.

En kul hållpunkt nästa vecka är ett möte med Expansiva Växjö och diskussion kring just sociala medier. Det ska bli kul. Återkommer om det.

Stig

För ett par veckor sedan ställde en jobbarkomis in skorna. Det kändes och känns jävligt hårt. Stig var en ödmjuk, glad och jäkligt skön kille som närmade sig pension. Vi pratade ofta om webb 2.0 och marknadsföring och vad det kan komma att tillföra statlig verksamhet. Men lika ofta pratade vi om annat.

Jag och många med mig kommer sakna Stig.

Holstein

Johan Staël von Holstein var på universitetet och körde en lunchföreläsning idag. Det finns något väldigt befriande med eldiga och kompromisslösa människor. Föreläsningen var en kick för det entreprenöriella jaget. Riktigt häftigt.

I övrigt så kör jag överlämning till min efterträdare och laddar för nystart till hösten. Då ska bloggandet upp på agendan igen. Jag räknar med att det ska finnas både tid framför burken och tid för att använda hjärnan till något konstruktivt igen. Najs.

Mars ut sen är det heltid som pappa.

Ljuset...

Ibland får man en glimt av ljuset. Jag fullständigt badar i ljus. Det är lyxigt.

Snart har jag fullgjort min tjänstgöring på centrala informationsenheten och återvänder till (fast anställning!) Ekonomihögskolan (d v s ekonomiinstitutionen). Jag känner mig laddad med både energi, ny erfarenhet och goda idéer. Dessutom med ett jävlar anamma som är lättare att ikläda sig när man har lite anställningstrygghet, ser långsiktigt och plötsligt får anledning att kunna välja strid, då det skulle behövas.

Strunt i ovan nu för det 1 april går jag på föräldraledighet (gillar det politiskt inkorrekta "pappaledighet" bättre). Snacka om att bada i ljuset. Dessutom i början av tunneln. Det ska bli en grym resa. :)

Som grädde på moset skall här ingås ett förbund. Jag ska gifta mig i maj. Med världens bästa böna och mor till min dotter. Snacka om flodljus. :)

Peppar, peppar...

Statssekreterare i glashus?

Jag måste ovetande, helt selektivt, ha missat hela hångelchocken som rasat i medierna senaste veckorna. Sakta har historien dock ätit sig in i mitt medvetande. Melin på Aftonbladet tycker att journalister ska granska makten - inte kyssa den. Jag undrar ett antal saker.

• Hur ska man kunna undgå att smaka på det man granskar?
• Finns det något förtroende kvar att förlora. För någon av parterna?
• Är det en kyss? Är det inte en makt som helt enkelt konsumerar en annan?

-----------------------

I helgen blir det umgänge med familj och vänner, fix med kåken samt hockey. För första gången skall jag kika på Växjö Lakers. Enligt min hockeygillande vän Marcus ska det vara något utöver det vanliga. Vi får välan se.

Trevlig helg.


Andra bloggar om: Melin, Aftonbladet, Reinfeldt, Statssekreterare, Schenström, Helg, Växjö Lakers

Slutylat

Då var det dags att ta tag i situationen.

Just nu arbetar jag febrilt med att få färdigt rekryteringsmaterial till höstens mässor. Ett skoj men krävande jobb då det innebär mycket möten med reklambyrån och såklart avstämningar internt - en masse.

Parallellt med detta driver jag projekt med två utbildningskataloger och en upphandling. Stimulerande så det förslår - feltolka nu inte detta för ironi. Utmaningen är att hålla rull på allt trots att vägen är full av fartgupp. Tjusningen när jag lyckats manövrera något i hamn i den snåriga terrängen är svårslagen.

Häromdagen hade jag ett stimulerande samtal med en kollega om det jag tidigare bloggade om så flitigt. Frågor som "hur fungerar sammhällsinformation idag" och "vad är en statlig informatörs uppgift" granskades konstruktivt. Jag är definitivt för att informationsavdelningar för en levande diskussion kring detta. Det är för mig fortfarande oklart huruvida statliga verk och myndigheter följer marknadsströmmen eller har en plan när det gäller sättet att kommunicera.

För övrigt arbetar jag på en pitch hur vi skulle kunna arbeta med webben (sociala medier). Om vi agerar inom ett år kan vi kamma hem grymt "billiga" (läs "prisvärda") vinster eller resultat. Jag återkommer i den frågan.

Nu är det lunchdags.