onsdag, juni 20, 2007

Distansterapi som affärsidé

Nu är det alltså möjligt! I flera medier berättar man idag att en viss form av terapi fungerar tillfredsställande via Internet.

Distansundervisning har funnits länge och är väl jämförbart med vissa terapeutiska metoder; ett sätt att lära, en pedagogik. Jag är inte förvånad över att t ex tvångssyndrom går att behandla på det här viset. Det kräver förvisso mer av patienten och terapeuten eftersom de kommunicerar via ett mer komplicerat medium än luft och ljus (face to face) men det fungerar när mediets och terapiformens villkor uppfylls.

Jag vill gärna tolka in följande värden i och konsekvenser av nyheten om "distansterapi":

  • Ökad acceptans för Internet som bärare av sociala medier.
  • Större förståelse för dess möjligheter.
  • En ny grad av förtroende för Internet som kommunikationsmedel.
Nyheten genererar naturligtvis skepsis på sina håll. Jag vill hellre se och diskutera möjligheterna. Alla Sveriges privata terapeuter kan nu fundera över möjligheten att starta seriös "e-terapi". Det är mer eller mindre sanktionerat. Och vem ska bygga den optimala IT-lösningen eller plattformen för distansterapi? Kan man skapa miljöer för fler former av Internetterapi? Vilka andra "mjuka branscher" kan nu skåda in i det gläntade dörrhålet och se möjligheter?

I växelverkan mellan socialt nätverksskapande och affärsidéer kan Webb 2.0 evolvera vidare till vilken siffra som helst. Eller vad tror du?

Relaterat:


Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag gillar ditt synsätt! Äntligen en positiv tankebild kring det här ämnet.

Jag är fräck nog att citera mig själv ur DN's diskussionsforum:

"Näe, helt kan nog inte terapi ersättas med datorer. Däremot tycker jag det känns positivt att föreställa sig att det finns ett intresse att utveckla nya möjligheter inom ett viktigt område som detta.

Det finns statistik som tydligt pekar på att behovet av terapi är större än vad det finns kompetent personal som kan behandla.

Det vore ju bra om ett program kan användas som en sorts avlastning i de nära på automatiserade delarna av det kognitiva samtalsstödet. På det sättet kan den tiden en användare kör vissa moment i m h a dator användas för terapeuten till andra klienter. Man frigör helt enkelt mer tid för våra professionella yrkepersoner att nå fler klienter.

Till syvende och sist så äger ju ändå klienten förändringsprocessen genom den inre dialog som han/hon genomgår. Det verkar ju därför inte otroligt att klienten i så fall kan använda programmet för att positionera sig själv som sin egen terapeut i vissa moment?"

Erik Sellström sa...

Ja, det går ju faktiskt att välja synsätt. Antingen så ser man utvecklingen som ett hot eller så ser man möjligheterna. Samtidigt måste man såklart tänka kvalitativt och skynda långsamt för att säkra den nya formen för de personer som har behov av vård. Men jag tror som du - en sån här utveckling kan ge mer jobb och mer vård till fler. Och förhoppningsvis bidrar utvecklingen även till mer kvalité.

Anonym sa...

Människan har ju dessvärre från sin grundläggande programmering lättare att se hot och bilda farhågor före att se möjligheter.

Ibland kan vår självbevarelsedrift begränsa vår glädje i livet, vilken i sin tur beskriver vem man är.