Idag är jag trött och en smula lättirriterad. Nattsömnen blev störd och bilen gick inte igenom och måste nu ombesiktigas. Därför känns det skönt att jag har en egen klagomur dit jag kan vända mig även när jag inte har något att säga om staten, webb 2.0 eller inspirationskickar.
Klockan ett inatt ringde det på dörren. Då hade jag knoppat i en dryg timme. Kanske hade jag precis närmat mig djupsömnens domäner - om inte annat kändes det så när den andra kaskaden av ringningar ekade genom kåken. Vilda, vår boxertik, skällde osäkert på dörren (du vet hur det låter, Wassen). Jag for upp på sömndruckna ben och hoppades att sju månader gamla Matilda skulle sova igenom detta nattliga trauma. Väl vid dörren tände jag ytterbelysningen och försökte kika ut genom det frostade sidofönstret.
"Vem är det?" rosslade jag.
Svaret kom på momangen men var ohörbart.
"Va?!" skallade mitt irriterade genmäle.
Samma ohörbara kvinnoröst mumlade något på andra sidan dörren.
Med ena handen höll jag tillbaka min nu ganska taggade hund och med den andra öppnade jag dörren. Där stod en stereotyp hemtjänstarbetare (jag har själv varit en) och frågade, på bred småländska, efter vår granne. Gubbsurt pekade jag på det upplysta grannhuset och hänvisade henne dit. Med en snabb ursäkt jäktade hon vidare bärandes på en tung väska.
Jag återvände omtumlad och knappt vaken till sovrummet. Matilda hade inte vaknat men Titti däremot var nyvaket skakad. Vi pratade en stund och somnade sedan om. Men det blev en natt med lätt sömn och konstiga drömmar. Allt för snart var det dags att besiktiga bilen. Tvi vale för ojämn bromsverkan.
måndag, september 10, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar